Stor nog nu!

Tiden rinner iväg nu, men jag försöker hinna med att lyssna på julmusik, njuta av julstakar i fönstret och dricka söta julsmakande teer man bara får dricka i december så mycket jag bara orkar.

Har inköpt en julgransfot, ett gäng fina julgranskulor och en ljusslinga med rätt sken och längd. Ja, det är rätt gissat, nu är det bara själva granen kvar. Jag är lite skadad av plastgranar, har växt upp med en perfekt plastis som har exakt jämnt fördelade barr och kan stå ända in i februari om så önskas utan att barra det minsta. Den är väldigt fin, jag måste verkligen ge mamma och pappa cred för att de valde en så smakfull variant. När den är klädd är den finast i världen. Har dock en känsla av att det finns väldigt många därute som tycker att ens egna gran är bäst så det säger kanske inte så mycket.

Sneakpeak på min familjs fina fakegran

Den största skillnaden på en gran och en gran är ju förstås det uppenbara (att den är konstgjord), men delen av det hela som är mest onaturligt är själva uppackningen. Man måste ju böja ner och isär grenarna eftersom de står i en avlång förpackning i puppaform 11 månader om året, det behövs så vitt jag vet inte med äkta vara. Men denna process är högst traditionsenlig, pappa har haft samma procedur så länge jag kan minnas. Så det är trots allt en av de sakerna som gör att julen blir fulländad hemma hos min familj.

Men nu har jag blivit stor. Så stor att det är helt upp till mig vad jag vill ha! Det är, knäppt nog, i såna lägen som jag faktiskt inser att jag gick och blev vuxen nånstans mitt i alltihop.

En sak till: jag vill tipsa om min vän Annas snygga julkalender!

Ljuset i staden

Var i Malmö med Mia och kollade in ljusinstallationerna jag pratade om då. Vi hann inte se allt, men en del!

Skymning vid kanalen. Vi missade dock ballongerna som var uppsatta i himlen en bit bort. 

Lampa solar löv. 

Svävande ljus.

Nära knytpunkten vid Carolikyrkan såg det ut så här på en vanlig gata. 

 Och så var det med det! Fint med något speciellt som lyser upp innan julen invaderar staden!

Om något som ligger till last eller befriar vardagen

En del av mitt moderna jag är förlorad just nu. Jag har nämligen ingen mobil. Det betyder att jag tvingas hitta andra sätt att höra av mig på som är mindre direkta. Alternativt att låtsas som att jag år 1992 var 23 år istället för 3 år. 

Hur är det då? Blir jag galen på att inte kunna höra av mig för att jag är fem minuter sen till en träff eller får jag panik av att folk inte kan höra av sig till mig? Nej, faktiskt inte. Det är ganska händelselöst. Och lite skönt. 

Man är nog inte så medveten om hur ofta man fiskar upp mobilen och konstaterar att man antingen: 

1) har fått ett sms  

2) har missat ett samtal, eller 

3) inte har försökt nås av någon på en hel kvart 

Det är så ofta man ser efter sådär reflexmässigt, man vet knappt om att det händer, och det känns så viktigt att inte missa något eller svara snabbt. 

Jag är ganska säker på att år 1992 så klarade man sig asbra utan mobil, för att det var så det var bara. Man sköt antagligen inte upp beslut lika ofta som idag, som t.ex. "Vi bestämmer när vi ska ses lite senare", "Jag hör av mig när det börjar närma sig", osv. Förr måste man ha planerat i godare tid och så höll alla parter sig till det man sagt. Och så fanns det kanske en mer tillåtande "det löser sig"-attityd hos folk, för att man fick göra det bästa av situationen om man inte kunde höra av sig direkt till någon om något skulle gå snett. Antingen fick man låna en fast telefon i en affär eller använda en telefonkiosk. Inte så svårt egentligen. 

Det är förstås mycket mer flexibelt idag, att man kan vara spontan på ett annat sätt, att föräldrar känner sig trygga av att kunna bli nådda av dagis när de inte är på jobbet, att man kan höra av sig om något oväntat händer. Det är bra, ganska fantastiska saker till och med. Men det finns en tillfredställande fördel med att inte kunna bli nådd. Jag vet just nu att kommunikationen står still i mitt alldeles egna lilla cyberspace.  Ingen input, ingen output. 

Jag ser den här pausen som ett kort andrum, där jag kan reflektera över dessa fria dagar. Men som den moderna människan jag oförglömligen är kommer hjärtat slå glädjeslag när jag kan låsa upp min moderna touchtelefon och åter bli ett med min omvärld. Jag kommer nöjt att återigen kunna dela med mig av obetydlig info till mina vänner och kunna nås dygnet runt. Detta kommer omedvetet tynga en del av mig medan en annan del av mig kommer att upprymmas av komfort och tillfredställelse.

Allvarligt om träd

Idag har vi haft inlämning nr 2 på en vecka, känns duktigt! Har haft en bra grupp också, hade verkligen tur i det där lotteriet. Imorrn är det dock kursavslutning och redovisning vilket betyder att kursen är slut. Det känns som att vi har läst parkskötsel i en halv evighet, och det har vi ju nästan också, ända sedan kursstarten. Har lärt mig väldigt mycket, känner att jag har mer kött på benen än förut när det gäller att uppskatta vad saker och ting kostar och hur ytor sköts. Och tänk att man har testat både lövblåsare (en sån man har på ryggen alltså, de riktiga grejerna!), amerikanska sittgräsklippare och elektriska häcksaxar. Störtkul! Har också upptäckt att jag under den här tiden har renodlat mitt intresse för träd lite mer, kommer på mig själv med att alltid börja snacka om stackars utsatta träd i stadsmiljö när jag berättar för folk jag inte känner att jag pluggar landskapsarkitekt. Stackarna, de vill väl bara ha ett enkelt "jag vill rita parker"-svar när de frågar vad jag vill pyssla med när jag pluggat klart. Och så kommer jag med den långa förklaringen att träd är offer för den hårda markmiljön i centrum och att man måste ta hand om dem som tusan för att de ska överleva. Och så tillägger jag sakligt att drömmen om 400-åriga ekar som sätts idag är just det: en dröm. Kanske att folk tycker att jag tar i. Men det är nog ett nödvändigt ont att visa att det är viktigt, jag tror verkligen att om man ska ha kvar träd i stan så måste man kämpa för dem som om det vore blodigt allvar, annars ryker de så fort det börjar tryta i spargrisarna.

Läs och inspireras av Almstriden 1971: http://sv.wikipedia.org/wiki/Almstriden. (även om almen inte lönar sig att strida för eftersom den angrips till döds av almsplintborren som sprider almdödlig svamp, var själva engagemanget storstilat!)

Spontanköp och anonymitet

Har tänkt lite på det här med staden och vilka affärer som finns i centrum. Och så har jag tänkt på köpcentrum också och vilka affärer som finns i dem. I köpcentrum finns det väl bara kedjor, i stora och små format, inga småaffärer som är one of a kind som det gör i stan. I Lund t.ex. finns det en neråtgående trend i att handla i innerstan, det är många som väljer att istället åka till antingen Lunds köpcentrum i utkanten av stan eller ett köpcentrum i Malmö. Vad händer då med de små affärerna som har svårt att klara sig som det är i konkurrens mot de stora kedjorna bredvid mitt i stan? Tänk om de tvingas slå igen för att så många kunder åker ifrån stan för att handla istället? Det vore otroligt tråkigt om det blev så.

En annan sak om stora och små affärer. Jag märker på mig själv att det finns en trygghet i att handla i affärskedjor. Det är småsaker som gör det, t.ex. att men man känner igen butikens typsnitt, reklambilder, osv, oavsett vilken ort man besöker. Det kan kännas lite osäkert att gå in i en affär man inte har varit i förut, även om det är töntigt att man ska dra sig för att gå in någonstans bara för att man inte vet vad som väntar en. Men så upplever jag det. Känner jag för att vara anonym så går jag oftast inte in i den lilla hantverksbutiken på hörnet som har jättefina saker som jag egentligen vill titta in i, för jag känner på mig att jag kommer bli uppmärksammad. Då är det skönare att gå in i en större butik där det strömmar mer människor, där jag som enskild individ inte står ut utan blir en av massan. Men varför är det så? Går jag och letar efter något att köpa ställer jag in mig på att jag antagligen kommer prata med någon som jobbar i butiken. Alltså är shopping i viss mån en social aktivitet och då borde det inte spela någon roll om jag går i en liten eller stor affär: antingen kommer man prata lite mer eller lite mindre med någon. Jag ifrågasätter alltså den här trygga anonymitetskänslan som håller mig ifrån att gå in i vissa småbutiker, som kanske behöver mitt ekonomiska stöd allra mest.

Kan man då tro att det är fönstershopparna som inte är ute efter att köpa något som främst håller sig ifrån att gå in i hantverksbutiken på hörnet? De vill bara titta, inte köpa. Men spontanköp är väl en ganska stor del av handeln, så vistas man bara i stora affärer är det ju bara dessa affärer som kommer gynnas av fönster/spontanhandlarna. Dessa kunder vill inte ha några ögon på sig utan webbfönstershoppa i tanken men i en kroppslig affär, och så är det en bonus om de köper med något hem. Men hur farligt är det att säga "tack, jag tittar bara". Det funkar alltid, jag säger det ofta. Ingen blir arg, och jag får vara ifred. Men det häftiga är att jag tycker väldigt mycket om det, även om jag är på dåligt humör och helst vill vara osynlig. Jag blir lite gladare för att någon har frågat mig om jag vill ha hjälp. Jag känner mig inte dryg som tackar nej till hjälp.

Så, man kanske ska motarbeta den där trygghetskänslan och gå in i den där affären man har tittat i skyltfönstret på men inte velat gå in i. Kanske man märker att det var inte så farligt att gå runt ensam i den lilla affären utan tvärtom ganska trevligt. Och en dag köper man kanske något därifrån och då har man gjort en extra god gärning på köpet.

Inhae Renee Lee är ett geni!

Ligger på mage i vardagsrummet och tittar på my milk toof-bloggen. Blir så otroligt glad av Ickle och Lardee, vissa dialoger är helt genialiskt gestaltade och skrivna. Att det är en riktigt duktig person som ligger bakom de små liven är lika självklart som att jag är långbent. Vem skulle annars lyckas göra två helt livlösa föremål till fascinerande små varelser som jag fantiserar om lever sitt söta miniliv någonstans i världen? Jag tror liksom att de finns på riktigt.

Vill ha detta i julklapp:
http://mymilktoof.com/current/sick-lardee-i-print Sötaste bilden som finns. Ledsna Lardee (eller Ickle?) som har neråtmungipor och mår jättedåligt. Man vill ju bara vagga honom tills han blivit frisk!

Bildligt talat, mest för ett år sedan

 Parken vi jobbar med nu heter Ögårdsparken och ligger i Malmö. 

 Väldigt 60-talsfunkisaktigt!

--------------------------------------------------------------------

Så vandrade tankarna vidare till tysklandsresan förra hösten som jag inte har visat, det var ungefär vid den här tiden. Minns inte vilken barockpark vi var i här men det var väldigt fint och stort, långa siktlinjer, pelartrappor, pråliga statyer osv. 

Vi gick en kvällsvandring istället för en dagsvandring i Dresden eftersom vi var där så kort att vi inte hann annat...

Hann dock bli kär i en affär i Dresden som sålde fina julhantverk. Det var så vackra saker som lyste upp fönstret så jag kunde inte motstå att stå där och glo tills jag höll på att tappa bort resten av gänget. 

En dag bussade vi förbi kusten och lunchade vid en strand som hade något sorts torn man kunde gå upp i. 

Vi besökte en grymt fin park som inte bara bestod av träd utan en massa spegelvatten också! Är ganska säker på att den var som vackrast när vi var där, det var en hundraprocentig färgkavalkad.

 Vi var tidigt uppe på mornarna för att ta till vara på så stor del av dagen som möjligt. (Det är en nackdel med att resa under en årstid som går mot mörkare tider) En morgon då frosten låg kvar besökte vi en betesliknande park.

Minns inte var det här var någonstans men det var sjysst utsikt! Från vänster Viola, Jenny och Cissi. 

I Potsdam hittade vi en lekplats, jag och Jenny tog på oss lek- och hoppskorna direkt. 

Skorstenar byggda under Arts and Crafts-tiden har jag för mig. Stört snygga tegelmönster.

I Berlin. Cissi i en avlång, helt förvildad park från krigstiden. 

 Vi hade en "ledig" dag i Berlin, då passade vi på att ta oss till Checkpoint Charlie.

Och så halkade jag, Viola och Jenny in i parlamentshuset av en slump och fick uppleva hur flott det var där! 

Det var ett axplock från tysklandsresan! Himla fint, eller hur?

Malmö: By light

Idag hade vi lingare och larkare en föreläsning med ingen annan än Malmös stadsträdgårdsmästare, Ola Melin. Han var bra, inspirerande! En av flera bra saker han pratade om var ett evenemang som händer i Malmö var fjärde år, nämligen ljusprojektet "By light". Man bygger upp ljusinstallationer på en vald plats och så får invånarna komma dit och uppleva gatorna på ett lite annorlunda sätt.

Jag gillar mys i mörker, så varje år som städerna tänder julbelysningen i stan blir jag förstås barnsligt lycklig. En av de fina grejerna med att lysa upp en stad extra mycket när det är mörkt är just att platsen skiljer sig från hur den brukar se ut, man blir peppad av att gå ut och uppleva det. Det är precis sånt man behöver, speciellt under sen höst, vinter och tidig vår: att röra på sig lite extra och chockas ut ur sin grumliga "jag trivs bättre inomhus när mörkret har fallit"-attityd. För det kan vara riktigt rofyllt att gå runt och promenera med vinterkappan och varma halsduken med sin käraste i handen, slötitta i skyltfönster och titta på upplysta affärsskyltar.

Men, så. Nu är det alltså dags igen för "By light" i Malmö! Det håller på 2-11 november och kommer vara vid Drottningtorget och gatorna runt där (och kanalen!). Jag ska definitivt dit någon av dagarna!

 Universitetsaulan i Uppsala 2008.

Ljusslingor längs ån i Uppsala som tänds varje år. 

Finfina Lund och Stortorget, det rejäla vinteråret 2010. 

Och så fick min favoritbild från en flygplats hänga med också, på Arlanda strax innan jul.

Några goda ord

Kursen jag har gått i höst är inriktad på skötsel och vi har fördjupat oss lite i hur man sköter olika slags ytor. Dels fick vi ju jobba järnet på Karön och så har vi fått perspektiv på t.ex lekplatser, träd i staden och hur man kan använda perenner. Vi har väl mest skrapat på ytan av allting, det finns ju hur mycket som helst att sätta sig in i. Fortfarande känner jag mig grymt okunnig men samtidigt definitivt klokare, så det måste ändå hänt en massa! Blev väldigt taggad på att använda tall i stadsmiljöer, tycker det finns på TOK för lite vintergröna växter i trädgårdar och i hårdgjorda miljöer i vårt avlånga vinterland. Tallen är ju dels fantastiskt vacker och dessutom grön hela året om.

Så, just nu trivs jag väldigt bra, känner mig inspirerad och glad. Vi hade bra tid till hemtentan som vi hade inlämning av förra veckan och vi har inte haft något att plugga på under helgerna så man får vara helt, helt, helt ledig då. Känns lite för bra för att vara sant, ärligt talat. Om jag hade vetat detta när jag gick på gymnasiet (då jag väldigt ofta pluggade i någon grad på både lördagar och söndagar) skulle jag väl ha hoppat jämfota eller gråtit av avund på mitt framtida jag. I nästa kurs kommer vi hålla på med raka motsatsen till att vara ute i friska luften och jobba praktiskt och gå på inspirerande föreläsningar - vi kommer sitta i datasalen och uggla dagarna i ända. Men jag är positiv ändå, tror att det kommer vara skönt att sitta inomhus och att pyssla med datorer känns ändå lite som min grej. Får se om jag ångrar mig efter kursstarten i november...

Tallskog i Dalarna... mm... 

Deppig förhandsvisning av tåg- och flygbiljetter

Dags för ett nytt inlägg, Karön känns väldigt länge sedan. Nu kan man inte gå runt i kortärmat en vacker dag längre, det är vantar och höstjacka på. Varje dag (kanske inte vantar varje dag, men varje kväll!).

Jag tänkte vara ute i god tid och kika på när man skulle kunna åka hem över jul. Det brukar ju löna sig att ha god framförhållning har jag hört. Det är ju ett sånt där trevligt år i år där julafton och alla helgdagar infaller i veckan, så det blir många trevliga lovdagar! Det betyder att sista skoldagen är senast fredagen den 21:a eftersom julafton infaller på en måndag. Men finns det några billiga biljetter då såhär i oktober? Inte alls. Känner mig ruinerad efter att bara ha kollat på priserna envägs. Flyg och tåg kostar ungefär lika mycket, om man inte räknar med flygbuss. Då skenar flygpriset iväg och det är himla synd, för jag flyger hellre när det är vinter. Flygen lyfter ju i alla väder (förutom oigenomtränglig dimma eller storm) och har ingen tragisk "jag visste att jag skulle komma hem tre timmar efter ankomsttid"-aktig aura runt sig. Lyfter de ankommer de i tid och så är man glad och nöjd. Men tåget däremot... alla vet ju att man ska passa sig för att ta ett tåg på vintern när man har en tid att passa. Och ska tåget åka i en 4-5 timmar finns det många minuter där något snett kan inträffa. Man ska vara glad om man inte blir stående mellan två byhålestationer i en evighet, till exempel.

Nä, fy vad trist när man inser att alla ska hem samtidigt och att det tjänas så mycket pengar på fattiga studenter som ska hem till mamma och pappa och få vila upp sig med att äta julmat och umgås. Man får hoppas att tomten kommer tidigt i år så att man hinner få några extraslantar till biljetten hem, det finns bara det.

Swoosh!

Karön - den hemlighetsfulla ön i Blekinge skärgård

För en vecka sen åkte klassen på en tvådagarspraktik som låg på en jättevacker ö. Man tar färjan från Ekenäs som ligger i Blekinge (färjan är inte större än en liten träbåt med kabyss) och så hamnar man på Karön, där gigantiska Madickenvillor göms i omnejderna. Det är inte så många som känner till den här ön men den bär på timida smultronställen, naturstigar som leder till havet och andra fina platser. Ön är så liten att det finns inga bilvägar (därav behövs ingen färja som tar hela bilar med sig), den har en (1) restaurang för sommarboende och turister och en liten stugby för långväga gäster som har tänkt sig en vilosam semester i en naturlik miljö. Vårt jobb var att försköna några platser som behövde en uppdatering, t.ex gallra träd för att öppna upp havsutsikt eller förtydliga stigar i skogen. Enkla medel ledde till bra förändringar!

Vi var på besök i Ronneby brunnspark också, den var makalöst fin! Med 300 år på nacken bjöd den på prunkande blomsterarrangemang, många siktlinjer och vacker, bevarad arkitektur. Dessutom innehöll den inte bara det klassiska parkformatet med gräsmatta och blommor, man kunde också förlora sig i skogen som b.la dolde en japansk trädgård. Allt som allt en grym visit, som ni hör!

Klä och sko på sig

Har ramlat in lite på varma förberedelser inför hösten. Inte bara behöver jag en ny klädgarderob utan en ny jacka. Och helst en fin ryggsäck som man känner sig fin i och inte baktung och hängig i. Och så behöver jag antingen klacka om förra säsongens dojor eller köpa nya (helst inte köpa nya eftersom allt sånt kostar så mycket...) Pratade med Carro idag, som tipsade mig om skomärket Kavat, som har ekologiskt tillverkade skinnskor. De är hör och häpna inte direkt dyrare än "vanliga" skinnskor som inte är ekologiskt tillverkade. Hittade en modell jag tycker var ganska fin, kanske lite för mycket dr. Martens över dem, har inte riktigt bestämt mig. Men där står det hur bra de är, fick mig att bli sugen på att kolla in dem lite mer! http://www.kavat.com/art-97622-11-emily-svart/483-0 Kul att märka att det finns märken som satsar på svensk produktion, som omväxling!

Och så undrar jag ifall man har råd eller törs köpa både en Fjällrävenjacka och en Fjällrävenryggsäck eller om man blir utskrattad då för att man har två saker av samma märke på sig? Lite högstadietänk, kanske.

Home at last

Äntligen hemma i Lund igen! Skolstarten var ett litet piskslag, pang på rödbetan. Är alltid tudelad när jag kommer tillbaka till skolan eller Uppsala/Lund, när man väl är tillbaka är det som att man kommer tillbaka från en helg bara. Bara det att det var tre månader sedan jag var på Alnap och inte tre dagar. Det märks också att man inte är etta längre. Istället för att det är jag som inte hittar någonstans och som leker tokiga lekar med band runt huvudet så är det helt nya människor. Så om jag inte är etta... då betyder det att jag inte är minst längre, och alltså ställs det större krav på hur jag tänker och gör saker? Men något har jag väl lärt mig under mitt första år.

Igår när jag cyklade hem från skolan stekte solen så hårt att jag kunde fantisera om att det var en vanlig julidag. Funderade ett ögonblick på om jag skulle vända på cykeln och passa på att ta en tur till Lomma beach, men så blev det naturligtvis inte (att åka hem och äta mellanmål kunde jag inte motstå).  Det fick mig ändå att tro att det finns fler gulddagar kvar som man kan använda till att njuta av de sista glödgande strålarna. Halleluja.

Vindar drar in?

Det gör mig inspirerad och taggad på en ny höst att tänka på inredning. Får superkli i fingrarna av att spana i den nya IKEA-katalogen. Jag vältrar i minnen över hur mattorna hemma ligger för att fundera ut hur man kan skapa flera rumskänslor i ett rum, hur höga fönstrena är för att drömma ihop nya gardiner och hur mycket som får plats i förrådet. Snart kommer jag hem, jäklar vad roligt!

Jag blir nedslagen av att se björkar börja skifta till gult och märka att solen inte är varm förrän på mitten av eftermiddagen. Jag börjar tänka på hur jag ska klara mig på cykeln i höst utan täta fingervantar, pannband och en jacka som skånevindar inte drar igenom, och hur skorna ska klara ännu en blöt säsong. Men mitt i de tunga höstvibbarna känns det ändå som en tröst att mustiga färger ska ta över de glättiga pastellerna. Är det nämligen några färger jag älskar (förutom turkos och gult) så är det mörklila, kraftigt vinrött och kornblått. Kan jag omge mig med det tillräckligt mycket så räcker det nog ett långt tag för att hålla hjärnan varm och energin på topp. Och finns det förresten någon tid på året som seriestarter flödar och det är okej att sitta inne och hamstra värme så är det ju snart, om en månad eller så. Det här med att sitta inne och kura behöver jag förstås knappt nämna, eftersom tidningar brukar vid den här tiden skriva sig heta om mys när det viner ute i höstmörkret med följande tillbehör: minst ett dussin tända ljus, fluffiga raggsockor och en gigantiskt stor tekopp.

Tidningen och jag

Tycker det är himla trist att alla tidningar jag läst som har med heminredning att göra, typ Hus och hem, Allt om hus, Drömhem, Min bakgård och jag, eller vad de heter allihopa, visar på ett ungefär samma shabby chic-reportage på sommarstugor år efter år efter år. Vita väggar, golv, tak och möbler med detaljer i färg, skira pasteller och söta blåvita serviser och antika lampor från loppisar, ni fattar stilen. Måste vara urtråkigt att vara journalist och framför allt fotograf på en sån tidning, eftersom bilderna man tar blir ungefär likadana. "Här är det gammaldagsa köket utan rinnande vatten med öppna hyllor så allt porslin syns och ser sådär stökigt hemtrevligt ut"-klick. "Man måste inte använda tråkiga krukor till blommorna, det går lika bra att sätta sina prunkande plantor i avskavda hinkar"-klick. "Det är snyggare om man inte har en matchande servis, så ser det lite mer spontant ut när man har kafferep"-klick.

Och ändå läser jag dessa tidningar och myser i solstolen med en tekopp i handen. Det är trevligt att läsa om och fina bilder. Och jag skulle ljuga om jag sa att jag inte blir inspirerad. Så då funkar konceptet, alltså... trots allt.

Ett odrägligt minne

Blev så full i skratt när jag läste ett gammalt inlägg jag skrev i januari förra året, handlar om hur otroligt halt det är ibland på gatorna hemma i Lund. Blev påmind om hur mycket det sög en gång när jag höll på att halka omkull på isen och nästan bröt ryggen av mig! Är inte alls sugen på vinter igen. Tack och lov att det fortfarande är underbara augusti och att det är långt kvar tills man träffar på osnöröjda gator igen.

Apropå att inte lägga märke till elefanten i rummet...

... så gillar jag verkligen Coldplays video "Paradise".

Jag har insett att jag hör till den gruppen människor som lyssnar mest till musiken i en låt och mindre på texten. Jag hör oftare att folk säger att låttexten är det absolut viktigaste, men så råkar det inte vara för mig. Jag glömmer liksom bort den. En bra låt hänger till 90 % ihop med att jag gillar flowet, rytmen eller något annat som har att göra med själva musiken. Eller att det låter bra hur texten sjungs, rösten, det är jävulskt viktigt, om inte det viktigaste!

Coldplay spelar i Stockholm den 30:e augusti, då ska jag dit och se dem! Har inte sett dem live, så det är väldigt spännande! Coldplays texter får jag ofta inte ihop, apropå låttexter. Det är mer poesi än något annat och det är svårt att gissa sig till vad tusan Chris menar när han sjunger "we were singing on the strawberry swing". Vad är en strawberry swing, till att börja med? Men det gör inte så mycket för det lämnar mer plats åt att fundera och stöpa låtarnas mening utifrån en själv.

Utdrag från vers i Coldplay's låt Violet Hill:

When the future's architectured
By a carnival of idiots on show
You'd better lie low

Många fina ord staplade på varandra men, faktiskt, ju mer man smakar på innebörden desto intressantare blir det! Låttexter kan ha mycket mening, och kan nog påverka en minst lika mycket som en bra bok. Det är något jag måste minnas så jag inte går miste om allt bra som skrivs. Note to self!

Tolstoy tolkas

Längtar så tills Anna Karenina kommer ut på bio i höst! Tror den kan vara riktigt bra! Får inte glömma hur boken är bara så jag har något att jämföra med. Här är en slags trailer till filmen, se och inspireras!

http://www.fanpop.com/spots/anna-karenina-by-joe-wright/images/31213779/title/anna-karenina-2012-wallpaper

Musik non stop

Jag som inte är världens kentbeundrare blev ändå ganska tagen när jag på flera kilometers håll plötsligt i luften hörde introt till 400 slag spelas, min favoritlåt av Kent. Jag hastade ut till balkongen och tryckte örat mot himlen. Så häftigt att de spelade på slottsgården, alltså precis framför slottet, och att det kunde höras så långt bort, ända till Luthagen! Det säger antingen något om att Uppsala är ganska litet eller att ljudet kanske färdades extra långt med tanke på att slottet ligger på en hög höjd. Jag och några kompisar cyklade ner på stan med en picknickkorg och satte oss med resten av Uppsala på en plätt i slottsbacken i sommarkvällen. Det var precis nedanför själva konserten så man såg inte scenen men man hörde verkligen musiken! Jättehärligt!

Läste i UNT idag att det hade kommit in klagomål på att det hade spelats för högt, blev lite less på den gamla, välkända kärringmentaliteten. Den här sortens konsert har inte jag upplevt i Uppsala förut, så det är inte som att ett sånt här evenemang händer var och varannan dag. Dessutom är stan för övrigt ganska död på sommaren OCH reggaefestivalen har försvunnit härifrån, så BIG DEAL om det låter lite högt i två små timmar i centrala stan. Folk vallfärdade ju dit och hade en trevlig kväll! Det måste ju för fanken räknas.

Sen kan jag hålla med om att det kanske var lite överdrivet att ha ett långt fyrverkeri efter sista låten, men jag älskar fyrverkerier så jag stod och var hänförd istället, stod säkert till och med med öppen mun och glodde upp i skyn.

Bakvända drömmar

Cyklade hem inatt och det var en nästan tropisk upplevelse. Hade bara en tunn jacka på mig ovanpå ett linne och shorts och frös inte! (men under natten har jag blivit förkyld, förstår inte hur det gick till) Det är dem kvällarna man minns under slaskiga februaridagar, då det är så varmt att man kan lura sig till att man är utomlands. Men hur många kvällar på en sommar är det så skönt egentligen? I själva verket kan man ju sällan vara ute sent på kvällen utan att ha något på armarna, men det glöms bort i drömmen om den perfekta sommaren.

Och så säger kvällstidningarna att de kan sia om de två kommande veckornas väder. Pyttsan, så katten att de kan, när vi vet att varje eviga sverigesommar kan man lika gärna rulla tärning som förstå sig på hur sommaren kommer se ut på förhand. Hur vindarna drar över världen är ju bara slump! Ibland drar slumpen med sig otur, som Skåne fick uppleva förra året, (hur mycket regn som helst, om jag förstod skåningarna rätt) och ibland får man turen på sin sida (Uppsala var en bra sommarstad förra året!).

Säga vad man vill om oss svenskar, men hoppet verkar vara det som lämnar oss sist.

Tur att man har fått riktigt bra sommarfeeling några dagar ändå! Utanför Linnés hammarby.

Mössöns solnedgångar kan vara så himla fina!

Längtan till landet

Konstigt att när det känns som att man å ena sidan har ett hav av tid att göra något med på sommaren så räcker ändå inte tiden till att göra allt man vill. Vill åka till landet och vara där så många dagar att man hinner lyssna på regnet, lyssna på svalorna i solnedgången, bada, plocka bär och svamp, gå på promenader, och allt sånt där trevligt som man ska göra när man inte har några tider att passa.

Hatkärlek till fusk

Det här med brun utan sol. Den här regniga sommaren kände jag att jag behövde lite extra hjälp på traven, så jag kollade runt på olika tester som gjorts, och köpte ACO:s brun utan sol. Det blir en jättefin färg, men jag påmindes direkt om varför jag slutade använda bus förut... Det stinker. Konceptet är underbart, jag är förvånad över hur det är så vida spritt i tidningsbranchen att skriva om att man ska sola med förstånd och helst använda brun utan sol istället och bara sitta i skuggan. Det brukar annars vara så svårt att få bort såna där trendstämplar i media, typ det här med att man ska vara så smal som möjligt verkar ju ha stått och stampat i hundra år och man har fortfarande inte fått modellerna att tjocka på sig. Men just i det här fallet är det ju vettigt, jag gillar det! Det jag hatar djupt är alltså doften som kommer efter en stund när man lagt på krämen. En bubbla bildas runtom mig och jag kvävs långsamt av den kväljande lukten. Den förföljer mig, lämnar mig inte ifred på en hel lång dag. Så jag kommer nog sluta använda det snart, vill mycket hellre lukta fräscht och normalt.


Jag läste i en tidning att den här brun utan sol-lukten är ofrånkomlig, för den uppkommer när det aktiva ämnet (som färgar huden brun) reagerar med huden. Så himla lamt. Jag hoppas att det forskas kring det här så det blir lite ordning på saken! För ska folk använda en kräm istället för att sola måste det vara ett minst lika bra alternativ. Det ska vara lätt att få snygga kanter (palla hålla på att joxa med fetkrämer på armbågar och runt näsan) och ska den ha lukt ska det vara som vilken annan lotion som helst. Det är väl ungefär den bästa krämen jag kan komma på. Läser någon forskare det här?

Magisk och omagisk musik

Konstigt hur vissa tongångar gör så man får rysningar medan väldigt mycket annat lämnar en oberörd. Skulle kunna sitta i flera dygn och lista låtar som jag inte känner ett öre för. Men när man upptäcker ett sånt där rysningsställe kan det handla om två toners skillnad. Två toner som skapar denna korta stund av magi, som gör mig helt lyrisk.

Men sen händer det nästan ofrånkomliga när man fastnar på något bra som man vill höra igen och igen och igen - magin försvinner till slut. Harmonin som jag förut fick gåshud av tycker jag fortfarande är fin men teleporterar mig inte längre till en högre sinnesstämning. För mig har det hänt med t.ex The Arks låt Joy Surrender "And all I can think of is love and saturday and how the golden road can cease to glare", i princip hela Ted Gärdestads låt Kaliforniens guld, allra sista refrängen i Alicia Keys "Empire State of Mind (Part II) Broken Down" och början av refrängen i Muses låt Supermassive Black Hole. Riktigt ledsamt, för skadan är skedd och jag kan inte få tillbaka det finaste igen.

Låten jag lyssnar på just nu som jag är rädd kommer hamna i denna utslitningskategori är Lana del Reys låt Off To The Races. Så enkel refräng men så sjukt snygg!

Torka när sommaren rinner iväg med regnet

Nä, det här med att blogga på sommaren var tydligen ingen hit i år. Jag är nöjd med sommaren, förutom att jag längtar hem till Lund, längtar tills jag blir ledig i augusti och längtar efter att bada. Jag som ser mig själv som en vattenälskare känner inte alls igen mig själv i år eftersom jag inte har badat en enda gång hittills. Lite skandal faktiskt. Måste jobba på det!

Gick på bröllop i lördags och såg min habibi och hennes fästman bli herr och fru. Jag grät floder under vigseln, det var underbart fint.

 Herr och fru Thulin nyss utskridna från kyrkan.

Festen som följde var ett långt lyckorus, hela kvällen igenom!

om att packa upp och ner människor i lådor

Det absolut roligaste med att vara hemma över sommaren är att ha nästan alla sina närmsta kompisar så nära en. När jag åker hem till Lund då är det som att jag samtidigt packar ner en del av mina gamla vänner i en låda. Visst håller vi kontakt med telefon och internet men det blir inte samma sak. För man kan inte slänga iväg det där sms:et där man föreslår att vi ska ses imorrn, för man är ju en miljard mil bort. Man kan inte ses och ta en öl och snacka skit eller se på film. Så jag packar ner men stänger inte lådan helt, så man ser fortfarande det som ligger däri. Jag skulle sakna alla för mycket om jag inte hade något nerpackningssystem. När jag är i Lund har jag ett kontaktnät och när jag är i U-town har jag ett annat. Och det suger ju, men det är nog ett nödvändigt ont för att jag ska må bra.

Nu är jag hemma, har packat upp hela lådan och det känns som slutet i en feel good-film (eller som i slutet av Grease när Sandy och Danny åker upp i bilen mot himlen, den synonymen funkar också hyfsat!).

Punkt slut!

Det känns tokigt att ha sommarlov, har verkligen på riktigt inte fattat det än. Jag vet att jag är godkänt i allt jag gjort i vår så det blir inga kompletteringar, men det är något bara en del av hjärnan vet. Den andra delen av hjärnan har bara tillfällig paus och väntar på nästa delkurs för terminen. Men kanske nästa vecka, när jag har spankulerat runt på Uppsalas gator en del och inte varit i skolan på länge och börjar längta lite efter mitt eget vardagsrum, då kanske det sjunker in.

Längtar mest efter midsommarafton just nu. Förra midsommarafton hos Jojo var så himla bra och jag var så glad och det var fint väder och fint folk och det var innan solen börjar gå ner tidigare igen. Och snapsen som jag och Axel svängde ihop på vodka och flädersaft var god. Hoppas verkligen att det blir en fin dag!

Idag är det halvbra väder. Eller ja, sol men samtidigt jättemycket moln, så det känns inte helt hundra. Har funderat hela morgonen på om jag ska våga ha bara ben eller om jag kommer ångra mig sekunden jag lämnar huset. Tror jag kommer ångra mig. Har tagit med mig så sinnessjukt mycket kläder hem för att jag just inte vill ångra att jag inte tog med något i efterhand. Man blir lite blind när man ska packa för en längre tid för egentligen vet man ju inte vad man kommer vara sugen på att göra eller ha på sig om tre veckor. Man får gissa järnet och gå på magkänslan, bara!

Hässleholms vackra natur!

Skam den som ger sig!

Jag som var så glad över min nya symaskin började ganska fort känna att vi inte var ämnade för varandra. Jag började skriva upp på ett papper sånt jag inte var så nöjd med, för att hålla koll på mina åsikter. En dag blev jag speciellt frustrerad och beslutade mig för att packa ner den och lämna in den mot en sprillans ny pfaff istället, som har den där övermatningen jag pratade om förut, och som dessutom inte har plast runt pressarfoten. Väldigt förmånligt att affären jag handlade hos ger en sån service att man kan byta in den man har köpt mot en annan! Så nu har jag åkt till Malmö och hämtat pfaffen, och har en good, good feeling! Den känns stabil och följsam, helt mekanisk. M-m-m!

Film: den store Gatsby

Sedan jag såg Titanic har jag alltid varit svag för Leonardo DiCaprio. Han är både sjukt snygg och sjukt bra! Catch me if you can är, förutom Titanic, en av mina favoriter. Jag hade bara önskat att Revolutionary Road, som han och Kate Winslet har huvudrollerna i, hade varit annorlunda, för den är så mörk. Inget man ser många, många gånger, för det orkar man inte. Men hur hemsk den än må vara spelar de jäkligt bra ihop. Det vore inte dumt om de gjorde en ny film tillsammans, som kanske kunde vara lite mer som Cold Mountain eller nåt. Mer passionerad kärlek! Fast Nicole Kidman och Jude Law är asbra i Cold Mountain så jag skulle inte vilja byta ut dem. Men om man kunde göra en riktigt komplicerad, snygg, kvalitativ historia som slutar lyckligt med kate och leo, det vore höjden! Hur som helst, leo spelar mr Gatsby i Den store Gatsby som kommer på bio efter jul. Jag fattar nada av trailern, men jag gillar fotot och stilen. Eftersom Baz Luhrmann regisserar, samma man som står bakom Moulin Rouge, kan det nog bli både knäppt och bra.

Trailer för Den store Gatsby. Fattar ni nåt?

KATTFNATT

Har aldrig sett så många fina och knasiga katter på en och samma gång! Bild efter bild efter bild efter bild :) Katten som sover på de röda typ bussätena lite längre ner är min favorit tror jag. Den ler så gosigt. Tänk de som har tagit alla de här fina bilderna, är oavkortat avis!

------> http://pussyblog.tumblr.com/

Skön pop - slump eller samband?

Skulle det kunna vara så att Vill du ligga mig-låten med Eric Amarillo, som i somras fick uppmärksamhet för sin explicita låttext, banade väg för de svenska ligga-poplåtar som har släppts sen dess? Det kanske inte var det man tänkte sig när man gav honom kritik, att det skulle bli ett slags startskott. Jag tänker till exempel på X och Äckligt med Ansiktet och När jag går ner med Norlie & KKV. Är det en slump att de kom efter Amarillo eller har det ett samband?

Jag antar att eftersom engelska låttexter handlar om sånt här hela tiden så är det väl inte konstigt om det sprider sig till oss.

Nytt tillskott till familjen

När jag fyllde år i mars fick jag i födelsedagspresent att få köpa en symaskin. Som jag har letat sedan dess efter mr Right! Typiskt mig förstås att göra en bautastor research och grotta ner mig i detaljer och gå upp i prisklass, men för mig är det viktigt att köpa en bra kvalitetsprodukt och jag vill inte bli övertalad i affären om något som jag inte har läst på om innan. Därför måste jag läsa på och försöka bilda mig någon sorts uppfattning innan jag går in i närkamp och testar internets teorier på symaskinssäljarna. Det är svårt att prata med kunniga människor som dessutom vill sälja hela butiken till en samtidigt. De har personliga favoriter, och olika "måsten". Man vet inte vem och vad man ska lita på riktigt. 

Jag har på vägen lärt mig massor med saker! Till exempel att man ska akta sig för dåliga trådar, t.ex IKEA:s sytrådar. De är ganska fnasiga (låter konstigt, men de är liksom inte fint ihopvävda till en hel tråd). Det säger sig nästan självt att tråden kan gå av lättare, men det blir också väldigt mycket bös och fnas som kommer från tråden som hamnar i själva maskinen. Det är svårt att få ut om det har kommit in! Därför har jag köpt en massa sytrådar nu från Güttermann, tydligen är de dem man ska ha enligt dem som kan. Rullarna är ganska dyra men jag hoppas att det är värt det! Och så har jag lärt mig att Pfaff, Singer och Husqvarna numera är ett enda gigantiskt företag. De köptes upp för några år sedan av en och samma köpare, så det är typ samma bas på alla förutom att de är lite olika nischade. Alla fabriker ligger dessutom i Asien, även Janomes fabriker, som är ett av de största symaskinstillverkarna men som är ett norskt familjeföretag (och för mig tidigare helt okänt namn inom symaskinsvärlden). Det känns konstigt att symaskiner som förut var så rejält bygga på t.ex. 70-talet har blivit mycket sämre sedan dess. Vad händer, letar inte människor längre efter kvalitet? Nog måste det vara bekvämare att köpa en maskin som faktiskt håller flera decennier än att den en dag brakar ihop och sen måste man köpa en ny maskin som man måste bli kompis med? Samma sak med cyklar. Blir så sur över sånt här totalt slöseri av material! 

Jag övervägde väldigt länge att köpa en Pfaff, som har en genialisk finess som heter övermatning. Det gör att när man syr i dubbla tyger (som man ju oftast gör) så glider inte tygerna ifrån varandra under pressarfoten, utan kommer ligga precis kant i kant i slutet av tyget. När man syr på en vanlig maskin utan övermatning kan det bli en eller några millimeters skillnad där på slutet för att maskineriet har matat fram det ena tyget fortare än det andra tyget. Nu blev det tyvärr inte en sån finessmaskin, för den ena hade ett otrevligt ljud och den andra verkar inte vara så stabilt elektronisk. Jag köpte istället en Husqvarna Viking 140m. Jag har blivit varnad just för det här märket men ja... jag måste säga att den säljaren jag var inne hos igår bara gick hem hos mig. Han övertygade mig! Så jag har köpt en maskin i en lägre prisklass än jag tänkt men som ska hålla lika hög kvalitet (...). Den har vanliga, hederliga rattar, alltså en mekanisk utan display och kretskort. Håll tummarna för att jag blir nöjd och att den håller i många år! 

Ett liv utan Facebook?

Nu händer det något konstigt på internet. Både resedagboken och bilddagboken meddelar samma (denna) vecka att de måste stänga ner p.g.a oaktiva medlemmar och dålig lönsamhet. Det känns som att något har gått snett och det liknar trenden där stora affärsjättar tvingar småföretag att gå i konken för att storföretagen tar över allt utrymme. Facebook är läskigt stort, för jag antar att det är det som har hänt, att Facebook har tagit över en stor del av användningen av bilder och skriftliga inlägg. Det är ju samtidigt förståeligt att internetanvändare gärna vill ha en hemsida som har allt på samma gång. Man kan skriva, lägga upp bilder, mejla, dra ihop events, chatta. Ungefär allt man behöver på en gång, och det är ju verkligen smidigt!

Jag undrar vad som skulle hända om Facebook skulle lägga ner en vacker dag. Hur förvirrade skulle vi bli på en skala? Skulle det kännas som att vi tappat bort vår mobil och bli helt handfallna? Eller som att vi inte skulle veta vad vi skulle göra av all ledig tid som förut gick åt till att bevaka våra bekanta? Skulle man gå tillbaka till att skriva vanlig mejl istället för att använda Facebook-inkorgen? MSN messenger för att chatta istället för direktchatten på FB? Skulle vi sluta komma ihåg vad våra "vänner" heter i efternamn eftersom de inte längre susar förbi på news-feeden varje dag?

Det skönaste som skulle hända i denna fantasi vore att det skulle inte längre finnas någon koppling mellan Facebook och Spotify så man slapp bli tillfrågad om man vill koppla sitt fb-konto till Spotify hela tiden. Jag vill inte att andra ska se vad jag lyssnar på, men det blir allt svårare att gå runt. Snart tror jag man kommer bli tvingad till att vara ansluten till Facebook när man lyssnar på musik, annars får man inte lyssna alls. Tycker de här två jättarna borde ta det lite lugnt med sitt samarbete, nån måtta får det väl ändå vara med hur bra det kan vara med att dela spellistor med andra.

Det näst skönaste vore om folk kunde få bli lite anonyma igen om de vill. Hur kan det ha blivit standard att man ska skylta med förnamn, efternamn och bild när man vill kommentera en artikel eller en hemsida? Man behöver inte ha något att dölja bara för att man inte vill skylta med vad man gör och vem man är hela tiden.

Detta kommer ju inte hända. Men att gå tillbaka till livet utan Facebook är svindlande, och ganska skön, tanke.

Magiskt bara

Så här vackert var det i skolan för typ en vecka sen. (Nu har de rosa blommorna snart blommat över)

Det är så mycket som växer och kommer till liv nu, hela campus är som en stor, vibrerande yta av sommardofter, knoppning, klargröna gräsmattor och blommande träd. Ja, bara magiskt! Är otroligt nöjd över att inte gå på LTH för det går bara inte att slå Alnarp just nu i hur bra man mår när man är där! Det gör inget att det ibland kan stinka gödsel och vara jävligt att cykla till skolan, det är framför allt den här årstiden som gör att allt det jobbiga är värt det!

Jag rekommenderar varmt att åka till Alnarp en fin dag, hitta parken och slå sig ner. Om inte det är kvalitetstid så vet jag inte vad.

Sommar...?

Solen skiner som aldrig förr, det var som att Valborg var startskottet för hela sommaren 2012. Det är så obeskrivligt härligt att se träden bli grönare för varje dag, för det märks så tydligt när man har trädkronorna så nära från fönstret. Skulle jag vara borta bara i några dagar lovar jag att jag skulle komma tillbaka och tycka att det ser annorlunda ut. Jag är väldigt förvånad över hur många vanliga villaträdgårdar som har stora och fina magnolior som står och blommar. Anledningen måste vara att alla dessa villaägare har exotiska begär! Och varför inte passa på när de faktiskt trivs här nere?

Det lär jag nog få äta upp vid nästa ruskväder som kommer, men både Valborg och Finalborg (igår och idag) var pangdagar. Såg hur många brudar som helst som gick runt i jeansshorts i stadsparken igår, och jag önskar själv att jag hade skippat jeansen. Nämnvärt med dessa jeansshortstjejer var att de hade alla GRYMT bruna ben! = Antingen en jävla massa brun utan sol eller en jävla massa solarium eller en jävla massa semesterresor! Men nog om ben. Valborg i Lund var exakt som i Uppsala fast här finns ingen forsränning (eftersom staden saknar å) och det är mindre. Men scenen, som skulle kunna jämföras med Parksnäckan, var uppriggad med olika DJ:s, så det kändes väldigt festivaligt, Mycket fetare än i Uppsala i Ekonomikumparken förra året i alla fall! Bratsen diggade som tusan med händerna i skyn. 

Fågeln som hade byggt bo i min cykelkorg har nu byggt bo i en cykel bredvid som inte har någon sadel. Den sitter där och stirrar upp på en när man kommer och låser upp sitt lås men den flyger inte iväg eller flyttar på sig. Jag tänker att antingen måste den trivas ohyggligt bra eller sitta och ruva på ungar.

Idag har jag röjt på balkongen för att rota fram vår- och sommarkänslor. Tror att pelargonerna kan få  börja sova utomhus på nätterna snart! Jag har kommit på att vi borde måla några av möblerna som står ute också, så att det blir lite finare och hemtrevligare. Nu ska vi välja färg och det känns hur svårt som helst! Vad passar till rött tegel och grå betong och är somrigt?

Ett överraskande möte

Idag skulle jag cykla till skolan i regnrusket, det var drygt en vecka sen jag använde cykeln senast. Vad hittar jag då i cykelkorgen när jag ska lägga i min väska? Jo en liten pippifågel som mjukt tittade upp på mig från sitt BO (!??) som den hade hunnit bygga färdigt i cykelkorgen och bosätta sig i på en vecka. Vet inte vem som blev mest förvånad, koltrasten eller jag! Den flög sin kos i alla fall och jag kunde påbörja min kalla och blöta resa till skolan. Blev helt förundrad över att den hunnit bygga ett sånt fint och runt bo men väldigt glad över att hon inte hade lämnat några ägg! Mest förstår jag inte hur en fågel kan göra såna fina bon bara med sin lilla näbb!

http://www.xn--nackavrmd-02a5r.se/?attachment_id=1019

Hejdå!

Det känns som att jag knappt hann packa upp resväskan innan det var dags att trycka ner allt i den igen och gå till tåget. Imorrn åker jag hem till Lund igen. Jag har fått som ett extra friskt andetag nu när jag har varit hemma, så nu kan jag kanske hålla mig till sommaren. Man vänjer sig vid att 8 veckor inte är så lång tid att vara ifrån familjen och gamla vänner och man vänjer sig vid den intensiva injektionen av härliga återseenden och välbekanta ansikten, kroppsspråk och  kramar. Sen åker man hem igen och så tuffar Lundalivet på igen tills man besöker hemstaden nästa gång. Och så rullar det på.

Jag kan konstatera att Uppsala är i gasen, det står absolut inte stilla och väntar på en. Hela Ultuna har drastiskt förändrats till utseendet, och jag får något onda aningar av att fälten som skiljer stan från hemmagatan klaustrofobiskt minskar för varje hus som byggs till. Jag fasar för att gran- och tallskogen därikring kommer fällas omkull om några år. Då kommer inga blåsippor eller vitsippor finnas mer, den skogslummiga karaktären blir blott ett barndomsminne. Jag är rädd för att ingen kommer sätta ner en stadig och klok fot framför de byggtokiga och säga "Stopp. Nu tar vi inte mer av den här skogen för den är alldeles, alldeles för värdefull för att försvinna!". Ja, så måste det bara bli, att det sätts ner en massa kloka fötter!

Nästa: Istid

Man kan säga att jorden består av ett visst antal plattor som rör sig mer eller mindre (och väldigt långsamt). Visste ni att Alperna uppkom när två jordplattor kolliderade med varandra? Plattorna tryckte alltså upp varandra till bergets form idag. Mäktigt!

Den här veckan har vi haft marklära och jag har lärt mig en hög roliga saker. Jag hade verkligen ingen aning om att det kunde vara så roligt att studera jordarter och istidar! Vi har en geolog från LU som undervisar oss och hon är riktigt bra! Visste ni att "normaltillståndet" på jorden snarare är istid än mellanistid? (mellanistiden kan man säga är parentesen mellan istiderna då det finns väldigt lite is på jorden, som nu)

Det var ca 11 700 år sedan den senaste istiden tog slut (alltså har mellanistiden varat i 11 700 år), och den normala tiden för en mellanistid är 10 000 - 15 000 år. Det betyder alltså att vi skulle kunna vara väldigt nära en ny istid och det känns ju väldigt ogreppbart och hemskt att vi kommer dö ut snart igen! Den utlösande faktorn verkar vara hur snabbt isen på Arktis smälter, för smältvattnet som kommer därifrån rubbar hela Golfströmmens balans. När denna balans rubbas tillräckligt mycket kommer det leda till att jorden blir nerfryst och drabbas av en ny istid.

Man kan inte veta exakt när nästa istid kommer eftersom man inte kan veta helt säkert vad dagens klimatförändringar beror på. Vad man man se är att koldioxidhalten på jorden har gått i cykler ungefär hur länge som helst, men aldrig har den halten varit så hög som nu. Hur säkra kan vi vara på att det är vi människor som har påverkat detta tillstånd?

Ett axplock från veckan, håll med om att det är sjukt intressant!

Grönt är skönt och vår är score!

När jag och Jenny var ute i Alnarpsparken hittade vi en dunge med en massa tuffa barrsorter. Mm, vad fina barrträd kan vara! Minus för att de är så himla heltäckande (om man typ skulle ha dem i sin trädgård skulle det nog bli väldigt mörkt) men den djupgröna färgen är så fin! Jag håller på att lära mig att fota helt manuellt nu och det är sjukt svårt, men bilderna blir mycket finare så det är värt det svåra.

 Vitsippsblad?!

Antingen en magnoliamutant eller taklök goes golvlök. Eller nåt annat!

Turkost och grönt. Mm! 

Fina igelkottar! 

Påfågel?

Blickfång

Jag vill visa några fina bilder från stan som jag tog för två veckor sedan och så vill jag berätta att igår bytte jag vinterkappan mot skinnpajen. Kommer på topp 3 av bäst vårtecken! Typ hela stan var ute samtidigt, antagligen för att njuta av vädret, precis som jag (fast många kids var på H&M också). En bra sak med att Lund inte är så stort är att centrum fylls av människor snabbt och det gör att man känner en samhörighet med varandra. Är det lördag ska alla ut och handla samtidigt (finns ju en del trånga nackdelar med det men det känns lite gammeldags och fint också) och är det fint väder ska alla ut och sitta på soliga ställen och gå i stadsparken.

Skulle nog säga att just nu ser härlighetslistan ser ut såhär:

1. Solen går ner efter kl 18

2. Kombinationen: luftens kvällsdoft och vårfågelkvitter 

3. Vinterjackan av!

Små vintergäck tittar fram under lövtäcket. 

 Fina skuggor runt den gamla stadsvallen i stadsparken

 Hela stadens lindar och plataner har beskurits under februari (på bilden plataner), därför har de det här märkliga utseendet innan skotten kommer ut från knölarna längst ut på grenarna. Det här är Clemenstorget som ligger mittemot centralstationen.

Är förälskad i de här husen som ligger på parallellgatan till Lilla fiskaregatan. Undrar om det är lika fint på insidan som på utsidan.

The place to be en solig vårdag: Domkyrkans södersida.

Jag lever!

Jag har kommit tillbaka till verkligheten, alltså där man inte måste tigga sin pojkvän om att laga middag för att man själv inte hinner, där man ser alla dammtussar i hörnen och måste plocka ur diskmaskinen utan att känna att man har gjort dagens goda gärning (det är ju i vanliga fall ett nödvändigt ont man gör typ varje dag). Projektet lämnades in igår, även om jag har redovisning på måndag och några andra småsaker innan hela kursen är slut. Det känns jättekonstigt men bra, såklart, att jag har det värsta bakom mig.

Idag har jag planterat om min pelargon som mamma har fött upp åt mig i ett år, och tagit några sticklingar. Men så upptäckte jag efteråt att jag kanske gjort allting i fel ordning, så nu återstår det att se ifall någon av bebisarna klarar sig. Om allt dör blir jag ledsen.

Apropå levande blommor, en leverbalsam från rabattträdgården i Alnarp från i höstas. Fin!