Riktiga problem i livet

Jag undrar hur det kan vara så att varje gång när jag är inne på Body Shop för att köpa en specifik grej så slutar det med att jag står och luktar på alla sorter och kan inte bestämma mig. Har jag bestämt mig för att köpa jordgubb så duger inte den så fort jag stoppar ner näsan i burken. Men sen när jag luktat på oliv, blåbär och mango måste jag lukta på jordgubb igen, för är den ändå inte ganska bra? Luktar igen på jordgubb och konstaterar återigen: nej, den vill jag inte ha. Men vad är mitt problem???

Väntan

Jag hatar att vänta när man kan göra annat. Det är som att själva väntan tar över det andra, så det blir väldigt mycket % vänta och väldigt lite % annat. Helt sned fördelning, borde vara typ 90% annat och 10% vänta. Jag kommer på mig själv med att komma på dumgöra som får tiden att gå och sen får jag slå fingret på nosen och säga till mig själv att jag inte kan hålla på så. Den som väntar på för mycket mister ofta hela stycket eller hur man brukar säga. Det känns väldigt sant. Man måste tänka på vad man kan och vill göra just nu, så man inte står där i efterhand och inte minns vad man gjorde för att man var upptagen med att just vänta. Carpe diem passar ganska bra också. Kort och gott.

Drömfångare

... blåa hav, blåa skyar, blåa dagar ...

... Arabian Night ... 

... gamla kurer som har åldrats så mycket att det blivit unikt och fint ...

Sveda och värk och rosor

Ojoj. Aldrig kan man ha det lugnt omkring sig! Känns lite hårt att vara i händerna på andra människors val och att inte heller veta vart fan jag ska bo fem över framöver. Men det löser sig, det gör det alltid. Det kommer fixa sig tillslut, är det inte Timbuktus ord? Om Timbuk säger det så är det nog sant.

Hemma i Lund (för det är fortfarande hemma, ett tag till åtminstone) var allt som vanligt. KG centrum stod stabilt, många gubbar och gummor på pizzerians uteservering som drack bärs och hundar stod kopplade vid gubbstatyn utanför Netto. Gräset stod lika grönt som när vi lämnade stan, bara några blommor som försvunnit och ersatts med nya. De gamla kvarteren i stan stod i full rosenblom och klädde in fönster och dörrar med sina blad. Åh, så vackert det var! Och Miriam och hunden fick stå modell på många bilder. Vi hade det riktigt, riktigt, riktigt fint.

Det är på jobbet det händer

God kväll! Nu ska jag berätta en kortis om vad som hände på jobbet igår. Jag satt stationerad i kassan och så var det en pappa som var inne och handlade med sin lilla son på typ 7 år. När de kom fram till kassan och jag hade dragit varorna frågade pojken mig hur mycket allt kostade. När jag berättade priset sa pojken: "Det var dyrt!" och fortsatte: "Pappa säger att det här är den dyraste affären i världen!". Tror ni att farsan skruvade lite på sig då eller? Men det var härligt, det gjorde hela min kväll!

Blir jag en skånelark?

Att inte veta om jag kommer in eller inte, om det faktiskt är så att oddsen ligger mig i fatet eller om kampen om platserna har trissats upp i år kan jag omöjligt veta. Jag kan bara veta fakta, och fakta är att jag har det som krävs om inte kraven har höjts. Och det vet jag inte förrän om ungefär en vecka. Både jag och Axel sitter som på nålar. Vi diskuterar teorier och odds, och däremellan säger till varandra att det här borde gå. Det är spännande men påfrestande. Spännande eftersom jag har en rätt god chans och påfrestande för att jag inte sitter säkert och måste stålsätta mig. Alla "vad händer om det inte går som jag vill"-frågor lägger sig försynt på hög, travar sig som plockepin och gör magen hårdare än ett hårdkokt ägg. Jag vill spola fram en vecka fram i tiden, kolla på mitt besked och sedan spola tillbaka till nutid igen. Nu vill jag bara ha det skrivet på papper att jag är inne och lägga denna intagningspärs bakom mig! Snälla?

Har man hört på maken!

Jag ska berätta om mina söta systersöner. Oskar är två och ett halvt och Felix är snart fem. Absolut inte fyra! Jag hjälpte till och var barnvakt åt dem i måndags, och lät dem härja ganska fritt med mig, vilket visade sig ta lite halvt knäcken på mig. Fy vad barns energi bara suger i sig ens egen energi! Värre än en lång dag på jobbet, jag var redo att somna efter fyra timmars lek, även om det är väldigt roligt. Hur som helst, vi var ute och tittade på kossorna i hagen, lekte kurragömma i huset, lekte tåg på verandan (vi åkte till Tyskland, Asien och djungeln), jag läste för dem i deras koja, osv. Efter sju timmar när jag inte orkade bli aktiverad av dem längre satt jag och hade timeout i soffan (med dem hoppandes omkring mig). Plötsligt säger Felix till mig: Martina, ska inte du åka hem snart? Jag frågade honom om han ville att jag skulle åka hem, och då svarar han: "Ja. Du är tråkig!". Man får inget gratis här i livet alltså.

Rutschbana på midsommar

Kategori: sötaste lantisdjuret

Idag har jag kommit på att mina favoritlantisdjur är får. Kossor är söta när de går och lufsar i hagen, och hästarna är ståtliga på sommarängen och man vill krama dem när de står och kelar med varandras halsar. Men fåren, de är som Ferdinand, allihop! De går lite för sig själva och drar upp några noga valda grässtrån ibland, bräker en lustig vals, går några steg och börjar om sin procedur. De är små, inte speciellt farliga, lurviga och har det sötaste djurlätet. Näst efter sälens, men sälar tävlar inte i den här beteshageskategorin.

Mickey Mouse and the seal, från 1948

Nyfikna får förstås!

Muntra utrop och exklamationer

Ah, två dagars svalka och snart blir det nog sol igen. Vore ju najs om man kunde åka och bada någon dag! Ska vara barnvakt åt två små busungar imorrn, hoppas de inte sätter mig på pottan utan sitter och ritar eller leker med lego. Alternativt gungar. Men inga slagsmål och inga slag i huvet, tack!

Igår såg jag Mamma Mia! för andra gången och kom snart fram till att det är en himla tramsig och ganska skränig film. "Vi ser på filmen för att det är roligt att titta på glada människor", som jag sa när Karin frågade varför vi ens satt och kollade. Att Pierce krattade sig igenom sin sång är ju ingen nyhet. Men om det låter som att man hojtar när man sjunger ska man nog inte sjunga. Eh, eller? Hur som helst var det kul att höra lite Abba. Man blir ju lite stolt när man tänker på att det är fyra fabulösa svenskar som har varit med och skapat popmusikhistoria! Skönaste låten som inte är någon av de absolut vanligaste är ju ändå Summer night city! So long är också rätt skön. Knäpp på dem på spotify nu! Hejdå!