Frid

Gårkvällens roliga kalas drar inte alltför hårt i mitt hår idag, och jag får ha både min hjärna och mage ifred. Inget huää, inget dunk-dunk. I trädgården läser jag en bok som heter Underdog, som råkar kicka ass. Det är lyxigt med böcker som man inte vill släppa ifrån sig! Kisse ligger bredvid och har fläkt ut sig över hela trädgårdsbordet. Hur kan han vara så stor? Från min kuddbeklädda stol har han i princip samma storlek som en tiger. Kanske lite ljug, men i princip så stor.

Jag är hungrig men det bästa är att det gör inget, för man kan bara gå fem meter bort så ligger en buske och flashar sina krusbär! Och om man inte får nog så kan man gå på den lilla stigen bredvid växthuset, förbi timjan- och oreganohavet som döljer getingar och humlor och förbi de fina vindruvsrankorna som älskar söderläget, och komma fram till vinbärsbuskarna. Vill du ha vita? Vill du ha röda? Svarta? Här har du en famn! Eller är det för surt? Då blir det hallon. De små röda guldkornen som man aldrig får nog av, som gömmer sig i buskarna som skärrade små kattungar. Jag vill ha dem alla för de är så söta, men de syns inte till allihopa så jag för nöja mig med alldeles för få. Bananerna i kylen glöms bort och blir bruna för man är upptagen med att äta bär om dagarna. Sverigelyx, sommarlycka. Bra, bättre.

Rain over London

Kul för alla bönder som får regn och grejer nu. Det måste kännas som årets nödvändigaste nederbörd, eller? Jag kommer klaga på solen, när den kommer fram igen, ifall det blir svårt att andas för att det är så varmt. Man är ju som bekant aldrig nöjd.

Nu ska jag cykla iväg till Flogsta en sväng och käka mat! Det blir till att hänga på sig regnkläder och ta med sig vännen Cykeln på den regniga vägen dit.

Les noces de ma soeur

Axmarby.

Det fina brudparet!

Vi väntar på mamma.

Jag ska bo i Lund.

Det här med att skaffa boende är inte helt lätt. Men med lite is i magen ska det gå bra att hitta något, och jag har (fortfarande) gott mod. Frågan är: kan man bo två personer i en 26-kvadratare? Det kan man väl?

Hårresande nyheter

Hörrni, jag håller på med ett litet sommarprojekt. Det handlar om att få håret att sluta bli fett. Tänk vad skönt om håret bara skötte sig själv, så man slapp tvätta det hela tiden! Och tänk vad bra för miljön! Och tänk vad många schampoflaskor man kunde spara in på! Men det är inte helt busenkelt, för håret blir ju liksom... fett när man inte tvättat det på några dagar. Mitt rekord är en tvätt på en vecka. Sen blev det en tvätt efter fem dagar och sen en tvätt efter sex dagar. Men på den 6:e dagen kan man ju inte direkt ha utsläppt hår för då ser det ju förtaskigt ut, så jag har fått acceptera att det här med uppsatt hår är oumbärligt just nu. Det blir inte så ofta som jag har utsläppt, men det kanske är kul för när jag väl släpper ut håret kanske det har råkat bli jättelångt under tiden? Eller inte... Jag jobbar på det i alla fall, så får vi se hur länge jag orkar uthärda. Hur jobbigt kan det bli?

Drömmen om den perfekta

Ibland önskar jag verkligen att jag hade en systemkamera. Så man kunde få fler av de där pangbilderna som man ibland råkar få ändå med sin enkla digitalkamera, på grund av exakt rätt insläpp med ljus, brus och färger. Och motivet ska vara rätt förstås. Min kamera är så himla bra ibland, men ibland är det så sjukt jävla dålig! Jag tycker ändå om den mycket, för vi har blivit ganska bra kompisar: jag känner den och dess funktioner ganska bra nu (men det kanske inte är ömsesidigt...) efter tre år som vi har levt tillsammans. Men den har en del brister och blir lite trött ibland, som sig bör inpå ålderns höst.

För en vecka sen när vi var hemma hos Tamara stod jag och pillade på hennes systemkamera och insåg ganska snabbt att det måste ta lååååång tid att lära känna sin systemkamera med alla tusen miljarder olika inställningar och val... Och om man är riktigt duktig, och intresserad nog, har man kanske efter några år en kamera som får till den där perfekta bilden igen, igen och igen.