Ibland passar allt så himla bra. I helgen hade jag och tjejerna bestämt att vi skulle åka till Hannas fantastiska sommarställe på Gräsö. Pepp, pepp, pepp! Vi vet alla hur härligt det är att vara där, för vi åkte dit för två somrar sedan, så jag tror inte jag var den enda att längta till att åka dit! Med ovanligt lätta fötter steg jag följdaktligen upp kvart i sju på lördagsmorgonen för att bli upplockad av Karin runt 8. Ni som känner mig vet att det tillhör ovanligheterna att vara uppe så tidigt...
Föga hade vi anat att det skulle bli schtekande sol lördag, söndag och måndag, då vi planerat att vara där! Helt fantastiskt! Vi spenderade dagarna med att ligga på klipporna och sola med David Grays härliga Café del Mar-inspirerande låt Please forgive me, Müller och Karin doppade sig i 13-gradigt vatten, vi åkte över till Öregrund och åt glass, såg solnedgången i den svala kvällsluften, såg månen speglas i vattnet, rutschade i våtdräkter nerför branta klippor ner i vattnet, plockade blommor och var allmänt tillfreds med att inte ha tider att passa och ha nära sällskap av solsken. Och hela tiden allt detta med en gudars fin utsikt.
Mitt nattlinne luktar sommarstuga nu. Divine.
Carpe Diem.
