Det absolut roligaste med att vara hemma över sommaren är att ha nästan alla sina närmsta kompisar så nära en. När jag åker hem till Lund då är det som att jag samtidigt packar ner en del av mina gamla vänner i en låda. Visst håller vi kontakt med telefon och internet men det blir inte samma sak. För man kan inte slänga iväg det där sms:et där man föreslår att vi ska ses imorrn, för man är ju en miljard mil bort. Man kan inte ses och ta en öl och snacka skit eller se på film. Så jag packar ner men stänger inte lådan helt, så man ser fortfarande det som ligger däri. Jag skulle sakna alla för mycket om jag inte hade något nerpackningssystem. När jag är i Lund har jag ett kontaktnät och när jag är i U-town har jag ett annat. Och det suger ju, men det är nog ett nödvändigt ont för att jag ska må bra.
Nu är jag hemma, har packat upp hela lådan och det känns som slutet i en feel good-film (eller som i slutet av Grease när Sandy och Danny åker upp i bilen mot himlen, den synonymen funkar också hyfsat!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar