Musik non stop

Jag som inte är världens kentbeundrare blev ändå ganska tagen när jag på flera kilometers håll plötsligt i luften hörde introt till 400 slag spelas, min favoritlåt av Kent. Jag hastade ut till balkongen och tryckte örat mot himlen. Så häftigt att de spelade på slottsgården, alltså precis framför slottet, och att det kunde höras så långt bort, ända till Luthagen! Det säger antingen något om att Uppsala är ganska litet eller att ljudet kanske färdades extra långt med tanke på att slottet ligger på en hög höjd. Jag och några kompisar cyklade ner på stan med en picknickkorg och satte oss med resten av Uppsala på en plätt i slottsbacken i sommarkvällen. Det var precis nedanför själva konserten så man såg inte scenen men man hörde verkligen musiken! Jättehärligt!

Läste i UNT idag att det hade kommit in klagomål på att det hade spelats för högt, blev lite less på den gamla, välkända kärringmentaliteten. Den här sortens konsert har inte jag upplevt i Uppsala förut, så det är inte som att ett sånt här evenemang händer var och varannan dag. Dessutom är stan för övrigt ganska död på sommaren OCH reggaefestivalen har försvunnit härifrån, så BIG DEAL om det låter lite högt i två små timmar i centrala stan. Folk vallfärdade ju dit och hade en trevlig kväll! Det måste ju för fanken räknas.

Sen kan jag hålla med om att det kanske var lite överdrivet att ha ett långt fyrverkeri efter sista låten, men jag älskar fyrverkerier så jag stod och var hänförd istället, stod säkert till och med med öppen mun och glodde upp i skyn.

Bakvända drömmar

Cyklade hem inatt och det var en nästan tropisk upplevelse. Hade bara en tunn jacka på mig ovanpå ett linne och shorts och frös inte! (men under natten har jag blivit förkyld, förstår inte hur det gick till) Det är dem kvällarna man minns under slaskiga februaridagar, då det är så varmt att man kan lura sig till att man är utomlands. Men hur många kvällar på en sommar är det så skönt egentligen? I själva verket kan man ju sällan vara ute sent på kvällen utan att ha något på armarna, men det glöms bort i drömmen om den perfekta sommaren.

Och så säger kvällstidningarna att de kan sia om de två kommande veckornas väder. Pyttsan, så katten att de kan, när vi vet att varje eviga sverigesommar kan man lika gärna rulla tärning som förstå sig på hur sommaren kommer se ut på förhand. Hur vindarna drar över världen är ju bara slump! Ibland drar slumpen med sig otur, som Skåne fick uppleva förra året, (hur mycket regn som helst, om jag förstod skåningarna rätt) och ibland får man turen på sin sida (Uppsala var en bra sommarstad förra året!).

Säga vad man vill om oss svenskar, men hoppet verkar vara det som lämnar oss sist.

Tur att man har fått riktigt bra sommarfeeling några dagar ändå! Utanför Linnés hammarby.

Mössöns solnedgångar kan vara så himla fina!

Längtan till landet

Konstigt att när det känns som att man å ena sidan har ett hav av tid att göra något med på sommaren så räcker ändå inte tiden till att göra allt man vill. Vill åka till landet och vara där så många dagar att man hinner lyssna på regnet, lyssna på svalorna i solnedgången, bada, plocka bär och svamp, gå på promenader, och allt sånt där trevligt som man ska göra när man inte har några tider att passa.

Hatkärlek till fusk

Det här med brun utan sol. Den här regniga sommaren kände jag att jag behövde lite extra hjälp på traven, så jag kollade runt på olika tester som gjorts, och köpte ACO:s brun utan sol. Det blir en jättefin färg, men jag påmindes direkt om varför jag slutade använda bus förut... Det stinker. Konceptet är underbart, jag är förvånad över hur det är så vida spritt i tidningsbranchen att skriva om att man ska sola med förstånd och helst använda brun utan sol istället och bara sitta i skuggan. Det brukar annars vara så svårt att få bort såna där trendstämplar i media, typ det här med att man ska vara så smal som möjligt verkar ju ha stått och stampat i hundra år och man har fortfarande inte fått modellerna att tjocka på sig. Men just i det här fallet är det ju vettigt, jag gillar det! Det jag hatar djupt är alltså doften som kommer efter en stund när man lagt på krämen. En bubbla bildas runtom mig och jag kvävs långsamt av den kväljande lukten. Den förföljer mig, lämnar mig inte ifred på en hel lång dag. Så jag kommer nog sluta använda det snart, vill mycket hellre lukta fräscht och normalt.


Jag läste i en tidning att den här brun utan sol-lukten är ofrånkomlig, för den uppkommer när det aktiva ämnet (som färgar huden brun) reagerar med huden. Så himla lamt. Jag hoppas att det forskas kring det här så det blir lite ordning på saken! För ska folk använda en kräm istället för att sola måste det vara ett minst lika bra alternativ. Det ska vara lätt att få snygga kanter (palla hålla på att joxa med fetkrämer på armbågar och runt näsan) och ska den ha lukt ska det vara som vilken annan lotion som helst. Det är väl ungefär den bästa krämen jag kan komma på. Läser någon forskare det här?

Magisk och omagisk musik

Konstigt hur vissa tongångar gör så man får rysningar medan väldigt mycket annat lämnar en oberörd. Skulle kunna sitta i flera dygn och lista låtar som jag inte känner ett öre för. Men när man upptäcker ett sånt där rysningsställe kan det handla om två toners skillnad. Två toner som skapar denna korta stund av magi, som gör mig helt lyrisk.

Men sen händer det nästan ofrånkomliga när man fastnar på något bra som man vill höra igen och igen och igen - magin försvinner till slut. Harmonin som jag förut fick gåshud av tycker jag fortfarande är fin men teleporterar mig inte längre till en högre sinnesstämning. För mig har det hänt med t.ex The Arks låt Joy Surrender "And all I can think of is love and saturday and how the golden road can cease to glare", i princip hela Ted Gärdestads låt Kaliforniens guld, allra sista refrängen i Alicia Keys "Empire State of Mind (Part II) Broken Down" och början av refrängen i Muses låt Supermassive Black Hole. Riktigt ledsamt, för skadan är skedd och jag kan inte få tillbaka det finaste igen.

Låten jag lyssnar på just nu som jag är rädd kommer hamna i denna utslitningskategori är Lana del Reys låt Off To The Races. Så enkel refräng men så sjukt snygg!

Torka när sommaren rinner iväg med regnet

Nä, det här med att blogga på sommaren var tydligen ingen hit i år. Jag är nöjd med sommaren, förutom att jag längtar hem till Lund, längtar tills jag blir ledig i augusti och längtar efter att bada. Jag som ser mig själv som en vattenälskare känner inte alls igen mig själv i år eftersom jag inte har badat en enda gång hittills. Lite skandal faktiskt. Måste jobba på det!

Gick på bröllop i lördags och såg min habibi och hennes fästman bli herr och fru. Jag grät floder under vigseln, det var underbart fint.

 Herr och fru Thulin nyss utskridna från kyrkan.

Festen som följde var ett långt lyckorus, hela kvällen igenom!