Hellre rulla än gå!

Det är märkligt hur man vissa dagar är aspepp på att gå på stan och andra dagar är det riktigt tråkigt. Om man provar kläder känner man sig förskräcklig, oavsett om det är en snygg cocktailklänning eller en vanlig tröja, eller så kan man känna sig kunglig vad man än lyckas kränga på sig. What's up with that, liksom?! Idag var en lagom dag när jag traskade runt på stan. Tiden rann iväg lagom fort; jag sprang ut och in i random butiker, provade lite, funderade lite, kollade lite och sen gick jag hem i snögloppet. Nu har jag ont i fötterna (igen). Crap.

Ikväll ska jag och Axel ut och käka middag, det händer inte varje dag! Eftersom jag som sagt fortfarande har ont i fötterna, så skulle jag verkligen föredra att rulla hem på riktigt (inte i rullstol, utan rulla kroppen), eftersom det är buffé vi ska stoppa i oss. Undrar hur många portioner vi kommer lyckas ta. Jag brukar alltid försöka mäta mig med honom, av nån korkad anledning, men han vinner jämt vad gäller vem som kan äta mest. Men det är nog tur, han är trots allt större än jag, väger mer än jag och är faktiskt kille. Oddsen ligger inte på min sida, helt enkelt!

Ibland fattar man bara inte när det small till

Jag hamnade framför teven och extrasändningarna i eftermiddag i samband med att prinsessan Victoria och Daniel har förlovat sig. Det är lätt att fastna framför rutan när man inte har så mycket för sig mer än att slappa... Jag läste på Expressens löp imorse på jobbet om förlovningen, men då fattade jag inte att den här nyheten skulle bli en sån sjukt stor grej! Jag tänkte mer "Jaha, kul för dom att dom förlovar sig men det är ju inte som att de ska gifta sig för det". Fel hade ju jag, eftersom de ska gifta sig redan nästa år och både fyran och SVT går på högsta kungahushögvarv idag med program bestående av jornalister som viftar spekulationer åt alla håll och experter som pöser över i sina stolar av högfärd och hyllar allt som kan tänkas hyllas. När jag hade sett en halvtimme var det sen i princip samma visa som började om, som för att bjuda in nya soffliggare till att höra allt om denna historiska dag. Hej och hå, här tar vi i så vi spricker. Det är visserligen en rolig nyhet, jag hyser inga större agg mot kungahuset, men kom igen, hypa lagom!

En del av spelet

Det har gått mig helt förbi sedan studenten, det här med msn. Innan var jag väl precis som alla andra som loggade in titt som tätt och pratade med den ena om det andra. Antingen var det ett på g som man ville komma närmre (mhm, you know which), eller en kompis som man småpratade med, eller så handlade det om skolan: "Vad skrev du på den här frågan?", "AAH vilken tur att du är online, jag MÅSTE HA HJÄLP!" osv... You know the drill, antar jag. Men sen studenten så var det som att msn bara försvann, mitt behov av att småchatta gick upp i rök. Ikväll är en av få som jag har loggat in under hösten, och redan efter en kort stund som online får jag den där välbekanta känslan av att tiden flyger förbi. Den rinner mig ur händerna. Jag minns plötsligt väldigt väl hur jag brukade snegla på datorklockan ena sekunden och tänka att det är lugnt, för att i nästa inse att jag borde gått till sängs för länge sen. Men jag sitter ett tag till, jag kan ju logga ut när jag vill. Jomentjena. Fem minuter till. Äh, fem minuter till. Fem till. Tills klockan blir halv. Whatever, fem minuter till, ska bara snacka klart om den här grejen. Fem till.
Man går ju och lägger sig till slut, men det tar en jävla lång tid! Och så har halva natten gått också.

I allra högsta grad giltigt!

Det var svettigt ett tag när jag insåg att mitt kårleg för höstterminen gått ut. Det betydde ingen mer klubb eller nationspub innan jag fått hem mitt nya. Frick! Grejen i det hela är att det gick segt att skicka in kåravgiften, så när Vera med flera för länge sen fick sitt nya rosa kårleg fattade jag att det nog var dags att lägga på en rem eller två. Nu är jag hemma hos mamma och pappa, dit jag fortfarande får hem min post, och sitter och tittar på mitt egna rosa kårleg. Giltigt t.o.m. 2009-10-12.

... och HUR många gånger har jag inte spillt choklad när jag suttit i sängen eller haft vita kläder på mig?! Dags att göra om samma misstag. Härligt!

Kall som en isbit

Jag är fruktansvärt seg och det känns hemskt att veta att jag är tvungen att cykla/gå till jobbet om ett tag. Hela veckan har varit just så här, mitt huvud har inte orkat med saker som inte är roliga. Men vem är jag att klaga när jag den här veckan bara jobbar tisdag, onsdag och torsdag? I vanliga fall brukar torsdagar vara chilla dagar; antingen är jag ledig hela dagen, eller så jobbar jag 17 och stänger kl 22 och vet sen att jag är ledig tills på tisdag. Men just nu vill jag inget hellre än att göra absolut ingenting. Ingenting! Folk har haft det tuffare. Jag borde inte alls klaga. Jag borde stoppa upp min käft med en stor papperstuss och sen hålla tyst tills jag vill säga nåt vettigt igen.

Dagens aber

Ett problem när man målar naglarna är ju att man måste vänta på att de ska torka. Det låter ju inte så jobbigt, för vadå, vänta en liten stund kan man väl göra? Men när man har ett lack som kräver en halvtimmes förlamning för att det inte ska skava av sig på nåt man råkar röra vid, då blir man ganska sur tillslut. Jag börjar allt mer faktiskt tro på finessen med extra snabbtorkande nagellack och tänker att det till och med kan vara värt att lägga till någon tia extra för att slippa oron. Och kladdet.

(Don't) Walk a mile in my shoes

Det är svårt när ens hjärna å ena sidan säger åt en att gå ut och fördriva tiden. Att ta en runda vid Stabby! Gå en sväng och svalka kinderna. Men å andra signalerar den att jag har ont i foten. Så egentligen borde jag vila fötterna. Jag kommer ångra mig, varje steg kommer sedan ömma mer än nu. Men jag vill inte vila fötterna! Jag tänker alltså trotsa mig själv och göra så jag får ännu ondare än vad jag redan har. Det är vad jag kallar en smart tjej!

... och vad står S:et för?

Det slog mig alldeles precis nyss. Varför, i hela viiiiiida världens namn, säger Parlamentets programledare Anders S. Nilsson alltid, alltid i slutet av varje program "Ha en underbar natt tillsammans!" Om han försöker antyda om nåt speciellt eller inte så är det i vilket fall som helst söndag han snackar om, på väg att bli freakin' måndag igen! Och om det är under nån natt man ska sova på under veckan, och inte drälla uppe halva natten, så lär det ju vara söndag-måndagsnatten! Nej, vet inte riktigt om han är riktigt klok, den där Anders S. Nilsson!

Sara och Karin, ni åker för snart!

Confusion never stops
Closed-in walls and ticking clocks
Gonna come back and take you home... Nä, jag kommer och hämtar hem er sen!

Blä, jag kommer sakna er när ni åkt till Wien, vänner! Tomt tomt tomt hål hål hål gräv gräv gräv sakna sakna sakna.

Värme i all prakt

Det bästa som finns lär ju typ vara när ens insida känns som ett avstängt element eller en frys och så får man krypa ner i en varm säng, vira in sig i en gosig filt eller krypa ner i ett hett bad. Sänglakanen må vara kalla till en början, men det värms ju fort upp! Känslan när man verkligen kan följa värmeströmmen som så småningom sträcker sig ut i tår och fingrar är så härlig! Nackdelen skulle väl vara att man väldigt lätt kan få för sig att somna... speciellt i badet är väl inte det årets bästa idé kanske.

Tristess med en touch av art deco

Nu har jag riktigt jävla tråkigt. Det händer inte ofta, men när det väl slår till blir man som lamslagen.

À propos repriser...

Haha jag kollar precis på Popcirkus på ettan, och Christian Luuk intervjuar ett gäng 80-åttioåringar som ska bedöma det gångna årets popmusik. Hur kul som helst! De dissade Womanizer och speciellt My Cool, de gillade inte det "stötiga" i musiken... Kommer kanske inte som en överraskning, känns inte som att många panchisar uppskattar fart och fläkt i musik. Hello Saferide gillade dom dock! Luuk är skön!

Det var ju det där med rutiner....

Hjälp, var tar tiden vägen nånstans egentligen? Jag tror det måste vara nån som stoppar undan tiden i en låda på okänt ställe, med jämna mellanrum. Kanske för att kunna ta fram att titta på den ibland? En sak är säker och det är att det inte är jag som styr det där, för det är inte jag som bestämmer att det känns som att man går på en matta som rycks bort under ens fötter. Senast jag bloggade var i måndags och det var inte igår fast jag tror att det är typ måndag idag. Inte ens när jag gick i skolan tyckte jag tiden gick så här fort! Då var det seeeeegt måndag och tisdag, sen ganska chill på onsdagen, på torsdagen var det härligt att veta att morgondagen var fredag och på fredagen var man glad för att det var helg. Men det där har ju kommit helt på sniskan nu... Känns ju lite halvtaskigt, faktiskt. Nej, fan, det känns HELTASKIGT.

Get this

Fy fan, jag blir så jävla trött! På senaste tiden har jag haft massor med strul med olika koder. Först var det pin- och puk-koden på min gamla mobil som krånglade, och nu har jag låst min internetbank för ica för att jag inte minns min kod dit. Så nu måste jag ringa dit och fixa skiten. Jag ÄLSKAR sånt, man blir alltid så himla glad! Not.

En oanad sanning!

Ibland är det rätt så skönt att inte ha så mycket att göra. Ofta försvinner min dag fortare än jag hunnit blinka (betyder inte att jag inte haft en bra dag!), men idag är det en sån där inte-så-mycket-att-göra-dag. Dagens projekt: köpa dörrmatta. Och jag vet vilken jag vill ha och var den finns och vad den kostar, så saken är ganska biff! Jag har kommit till att hata den fula dörrmattan som fanns när jag flyttade in, mest för att den allt mindre ser hel ut, och så får det inte vara! Man skulle kunna säga att en dörrmatta ger första tonen av stället man bor på, precis som det första intrycket man gör på en annan person. Om mattan ser luggsliten ut kanske folk antar att jag bor skabb men om mattan däremot är välvårdad kommer resultatet bli det omvända. So you see, jag måste skaffa en ny!