Järn i elden

Nu är det snart ett helt år sen jag fyllde år senast. När jag fyllde 21 bodde jag på en varm riviera, hade världens bästa picknick med Axel på stranden i en liten by nära Nice, och fick besök av Karin, Sara och Johanna. Vädret var fantastiskt och vi solade, drack öl och töntade oss resten av veckan. Aa, ungefär så var det! Nu är det dags igen att fylla år och det tynger mig lite att det inte går att få tillbaka just de där dagarna. Men minnen förgyller livet, det ska inte tynga en att man inte kan återbefinna sig där man var just då.



Som blöta akvareller 
jag börjar pensla, flyter med känsla






Och så högskoleprovet på lördag...

Jag siktar mot toppen så långt jag kan nå

Förra veckan

Otroligt fint när solen strax ska gå upp över Lund och jag ska med tåget till Muppsala.

... Och Uppsala låg i drivor... 

En förorenad Fyriså som får liv om drygt en månad!

Innan jag drog iväg drog vi några jävlar och gröna öl på St Patrick's Day.

Vintergäcken växer i drivor ungefär överallt nu.

Marty rekommenderar...

Jag är inte tjejen som hoppade på ljudbokstrenden när den kom, quite the opposite - som mycket annat trivs jag med originalversionen av saker och ting och gillar också konceptet vanligt, hederligt bokformat. Men jag fick ett diger tips att lyssna på Harry Potter på ljudbok med Stephen Fry som uppläsare (om ni inte sett den sköna brittiska serien Jeeves & Wooster med Hugh Laurie och just Stephen Fry, så gör det!), så nu har jag faktiskt börjat lyssna på den sista i Harry Potter-serien. Och jag är FAST! Det bästa är att jag höll på att läsa sista HP-boken, men sen började jag läsa en annan bok så Harry hamnade i skymundan. Men nu lyssnar jag på den istället, så istället för att lyssna på musik på iPoden så kör jag Stephen Frys brittiska stämma och så krockar inte lästiden med den andra boken jag började läsa på. Det blev den perfekta lösningen. Njutning på två håll, helt enkelt.

http://images1.fanpop.com/images/photos/2200000/jeeves-and-wooster-jeeves-and-wooster-2251426-800-600.jpg

Hem och andas i sol och snö

I helgen besöktes ett varmt, icke-blåsande och soligt Uppsala. Inte så mycket såg ut att ha hänt i staden, förutom att det helt plötsligt låg en hotellfasad på baksidan av stationen. Lite av en chock! Vart ska det här projektet sluta egentligen? En raketstation installerad i gamla centralstationen?

Annars var det ungefär som vanligt. Ungefär lika mycket snö, ungefär lika mycket bussar, osv. Jag hade nog kunnat lämna vinterjackan hemma och tagit skinnjackan istället men jag var definitivt inte ensam om att fortfarande pälsa på mig, trots det varma vädret. Jag misstänker att det faktum att det är typ 30 cm snö på sina ställen gör att folk känner att man ska ha varmare jacka på sig än temperaturen avslöjar att man behöver. För om man inte behöver ha vantar längre, då är det nästan dags att fundera på att gömma vinterjackan... åtminstone är det en bra regel för mig som har händer som ser ut som en rauk och känns som en krater när det är kallt och jag går utan vantar. Men nog om det!

Nu är det en vecka tills jag fyller år, och det firades redan när jag var hemma. Och så firades mamma och pappas födelsedag också, så det blev många presenter som skulle öppnas och en tårta som skulle ätas upp. Stackars oss va? Så nu har jag lite pengar som ska spenderas och en turbomixer som ska användas, helt rätt! Har inte köpt kläder på evigheter om man inte räknar strumpor (och det räknas inte).

Sen träffade jag på Anna från Nice i bytet i Stockholm, helt av en slump! Jag blev så himla glad! Den tjejen gör så allt känns bra även om man är ledsen att åka från sitt trygga bo till sitt andra hem.

Nu ska jag göra mig i ordning för att rita av min hand. Hoppas på ett legendariskt slutresultat eller nåt åt det hållet.

Detta inlägg kan innehålla känsliga rader

Tänkte att jag skulle berätta om några klumpiga sårincidenter som har hänt mig och Axel den senaste tiden. Det är alltid kul att höra om folk som gör illa sig :D

Igår stod jag och diskade sånt som skulle återvinnas, och skulle bland annat diska ur en konservburk. Självklart tänkte jag inte på att kanterna är jävligt vassa, så när jag skulle vispa runt borsten i burken så skar jag mig precis i böjleden nedanför ena långfingersnageln. Jätteskönt.

Förra veckan när jag var på ritlektion skar jag sidan på ena ringfingret på mitt A4-block när jag höll på att rita, så jag fick släppa allt jag höll på med och springa och hämta papper. Det var inte alls djupt, men ni vet hur ont det gör att skära sig på papper: det svider ganska bra!

För en och en halv vecka skar Axel sig på strykbrädan riktigt illa när han skulle vara duktig pojke och stryka en duk. Han skulle fälla upp brädan men så fällde den istället ihop sig där han hade tummen, så det blev ett jävla hack i tummen och fan vad det blödde! Vi trodde ett tag att vi skulle få åka och sy ihop tummetotten men tack vare min fantastiska förmåga att hålla mig lugn i en krissituation (ehee) så slapp vi det. Nu har han bara en halv tumme kvar. Nä, skoja bara! Den är hel.

När jag stod och hackade grönsaker för ett tag sen var jag på ganska dåligt humör och skar bitarna ganska hårt med nya vassa kniven. Gissa om jag lyckades skära mig själv istället för moroten... Aj, sa pekfingret!

Nu får ni inga fler äckelhistorier!

Fred och kärlek!

Ett klappande hjärta

Jag tänker ofta på er som inte bor i samma stad som mig men som jag tycker om så mycket! Det är som att man vet att den andra finns där även om man inte hörs av på länge, och att när man väl ses kommer det bli lika kul som förr. För det är nästan, nästan jämt så. Man faller in i den sköna rytmen som man har lekt fram under tiden man har lärt känns varandra. Och så tar rytmen paus tills man ses igen och då pulserar den vidare.

Mitt hjärta klappar för många i alla fall, det är en härlig känsla! Ibland får jag ett högljutt habibiklapp, ibland är det hjärterummet för min myra. Ibland är det en systerlig klapp och ibland är det någon annan. Ibland är det alla på en gång, som ett enda stort, tungt klappande som tar över resten av känslorna i kroppen. Svallande och stabilt!

Postcards from far away

Jag som inte ens är speciellt förtjust i mangastilen (om man nu kan kalla det manga-ish?) önskar att jag själv kunde ta åt mig äran för den här målningen!

vill också bli populär

Turen kan nog inte vara hur länge som helst. Axel har varit mongosjuk i en hel vecka och jag har varit frisk hela tiden fram till nu. Om jag får feber efter det här blir jag riktigt besviken på livet!

Meldofestivalfinalen som var igår var ju katastrof. Linda Bengtzing surar över att ha fått lägst röstpoäng och lillkillen vinner hela skiten. Ja, så går det Linda, när man sjungar om familjekarlar som kan plocka ur diskmaskinen och tydligen funkar det att sjunga att man vill bli populär. Bland tjejerna menar han då, antar jag.

Efter regn kommer solsken

Inatt var det typ storm ute och idag har det regnat, haglat, snöat och solen har varit framme inom loppet av en timme. Rätt så galet! Dessutom, när jag var ute och traskade idag fick jag syn på en skock med solgula blommor som höll på att slå ut i gräset. Det gjorde mig så chockad att jag stannade upp bara för att titta efter så att det inte var någon som hade tryckt ner skämtblommor i marken. Men så var det inte, det var riktiga skott!

Jag har märkt att cyklister här i Lund är sjukt dåliga på att visa om de ska svänga eller inte, vilket ibland gör det så jävla svårt att veta om man kommer bli påkörd eller inte. Så nu har jag börjat stanna om jag står i någon slags korsning (även om jag själv ska rakt fram) och ser en cyklist som möjligen skulle kunna vara på väg mot mitt håll, så jag inte riskerar att bli nermejad. Men jag undrar hur svårt det egentligen kan vara att bara räcka ut armen när man ska svänga när man ser att det är folk och bilar runtomkring. Är alla inne i sin egen lilla värld? Det är störigt att behöva vara så uppmärksam bara för att kompensera för alla som inte är det. Lät jag som en tant nu igen?

Szymanski, van Gogh och Rembrandt

Om det här med bröd.

Jag gav Axel en brödbakarbok i födelsedagspresent, "Bröd för alla sinnen". Idag gjorde han till exempel ett matbröd med morot och russin i, fett gott! Vi har helt enkelt slutat köpa mjukbröd för det är så himla dyrt. Ibland känns det som att man bara köper frukost och inget annat när man är och handlar, och att inte längre köpa mjukt bröd tar udden av den känslan. På grund av detta bakande så gjorde jag i alla fall en kraftansträngning och började baka semmelbullar. Jag tänkte att det är ändå fettisdag snart, och hemma hos mamma och pappa äter de en semla i veckan mellan fettisdagen och påsk, så jag tänkte att jag skulle göra ett försök till att hålla uppe mammas tradition åtminstone en skvätt. Och om man inte trycker in grädde i mitten är de goda som bullar också, så det är win win.

Ska ta och putta in bullarna i ugnen strax nu. Gott!

Är det inte det ena så är det ju det andra

Åh så störigt! Jag var inne på en skoaffär för typ femte gången på mindre än en månad för att få tillbaka mina skor som efter en massa krångel var inne hos skoaffärens skomakare. Skorna blev snyggt reparerade men jag blev inte så glad av att i samma mening få höra "skomakaren hälsade att du borde klacka om skorna snart". Efter att jag ägt skorna i en sketen liten månad ska de alltså klackas om! Så himla typiskt.

Typ så här ser de ut, förutom att det är låg klack på de jag har. De är ju fina i alla fall...