och det vankades midsommar, precis som förra året och året innan det!

Vi skålade.

Vi minglade.

 

Vi umgicks.

Vi var bärlika.

Det är svårt

Jag undrar hur det känns att vara en fotograf som dokumenterar krishändelser. Att fotografera människors misär när de gråter över sina ihjälslagna män eller letar efter en begravd vän i ruinerna efter ett bombdåd. Det måste väl vara svårt att ställa sig utanför dessa människors känslor och göra sitt jobb? Alltså att dokumentera vad som hänt och känslor som frambringas av det. Hur sover man när man har tagit en fotoserie där man å ena sidan har gjort ett bra jobb med att få med allt på bild men å andra sidan skurit en kakbit från andra människors lidande?

http://www.mirror.co.uk/news/top-stories/2011/03/13/japan-earthquake-and-tsunami-japan-will-emerge-from-the-ruins-united-and-unbowed-115875-22985880/

I regnpölen tyds en roligare dag...

... på Lomma Beach.

Är det ok att ge en sommarpresent till sig själv?

Jag vill ha två saker. Dels en awesome bok att läsa och dels en ny sommarparfym. Har några jag grunnar på men ni som känner mig vet att jag måste tassa runt alla parfymer först i affären, lukta, fundera, komma tillbaka, ångra mig, lukta, gå hem igen, grunna... osv. Det tar ett tag helt enkelt. Vi får se om det blir något. Hoppas det blir det.

Lund ---> Uppsala

Det var som en bastu när tåget hade rullat ifrån oss i Uppsala. Böljan här är helt klart något extra (men inte nu längre). Men nu är jag här, har hängt in kläderna i garderoben och planterat attiraljer här och där. En bikini här, en sko där, osv. Jag saknar dock redan Lund. Krassen som jag har fött upp sen i april står kvar på balkongen medan vi är här borta, hoppas inte den känner sig alltför ensam...

I fredags var jag och Axel på Tivoli i Köpenhamn. Jag lärde mig några danska ord! /tåfjärs/ betyder 60, kildevand betyder nåt med vatten (det stod så på vattnet man köpte på flaska), turpas är åkband, slickepind är klubba, bismarck är polkagris, candyfloss är ju sockervadd men det visste jag sen innan... nu kommer jag inte på mer. Det var användbart när man var på ett nöjesfält i alla fall! Vi gick en himla massa och åkte t.ex alla berg- och dal-banor vi kunde hitta, förutom småttingbanan som vi inte ville åka. Det är ändå de som är roligast! Rutschebanen var den klassiska banan som inte hade några loopar eller konstiga svängar. Den åkte upp och ner så det killades i magen och det räckte för att vi skulle åka den flera gånger. Man roas av det mesta. Vi åkte Pariserhjulet också och Himmelskibet (himmelsskeppet) som både jag och Axel mådde illa av efteråt, och några attraktioner till. Att uppleva saker tillsammans är något av det bästa som finns!

 Himmelskt!

Puss! 

Churros är som belgiska våfflor fast i pommesformat. Fett gott! 

Nice ass 

Den här lilla ungen ville nog gärna klappa kalkonen (?)... 

Fåglarna var som Abigail och Amelia från Aristocats

 Från Pariserhjulet såg vi en av berg- och dalbanorna!

Sensol vid dammen. 

 Och så fick hon äntligen äta sin efterlängtade sockervadd.

Mys i mörkret.

Kli i fingrarna

Åh. Jag längtar tills det blir midsommarrea på stan! Får i och för sig lite svindel när jag tänker på alla förvirrande reaklädställ på H&M.... Men det är mer skor som jag vill ha. Är så himla sugen på att gå in på Vagabond och se alla reaskyltar och springa fram till fina skor på hyllan som kanske passar mig. Det är härligt att ha en favoritskobutik med ett märke som man vet brukar passa ens fötter, det är det inte ofta skor gör. Och det är härligt att fynda!!!

Skulle inte banga på den här lilla skon till exempel.

Sleepwalker

Jag är så otroligt trött så det är nästan så att tändstickorna får komma fram snart och hjälpa ögonlocken. Jag måste sova. Snart. Det är ensamt när ens sambo inte är hemma och man vet inte ens kommer hem till natten... då måste man påminna sig om hur man gjorde när man bodde själv. Det låter töntigt att man inte minns hur det är att bo själv kanske men det blir väl så efter ett tag, gamla minnen suddas ut med nya vanor. Hur det än är med ensamheten så ska skönhetssömnen ta vid för ännu en dag i svallande, skållhet sol. Hej världen.

...för jag har redan tagit studenten.

Igår var det dags för en massa Lundastudenter att åka runt på flak i stan och ropa ut över stan att de tagit studenten. Jag blev lika glad i år som förra året när jag hörde visselpiporna och glädjetjuten, tog emot de frenetiska vinkarna och såg innertrafiken stoppas upp som en vaskpropp. Allt det där utstrålar så mycket lycka och då minns jag själv hur fantastiskt det var att stå där och hoppa runt och skrika. Minus att jag stämplade myra på foten två gånger, synd att mina dunderklumpar till fötter skulle klanta sig då. Men förutom det, toppen av toppen av lycka!

Kan inte ta cred för bilden men den är så jävla bra!

Sista maj 0 minuter till

Jag har lite svårt att förstå att folk börjar röra på sig nu och är färdiga med våren. Vart ska alla? Hem? Hur kan det ha gått så fort? Jag vet att man alltid, alltid säger att april och maj går fort, men det gör ju det! Speciellt maj. Den månaden har nog bergis säkert bara två veckor egentligen, fast det är en hemlis.

Det blev inget Malmö idag men vi gjorde en picknickryggsäck och gick ut 10 meter utanför dörren istället (ok, kanske 20 meter). Där fann vi ett stoooooooort stycke sol till mig och ett mindre stycke skugga till Axel. Man får kompromissa om man vill dela på filten! Och man vill ju dela så mycket som det bara går.

Sött att Axel propsar på att ha en varm, svettig hatt! 

På den vänstra sidan om buskaget ligger lägenhetshusen där vi bor, men det syns inte från den här sidan för buskaget är så himla tjockt och tätvuxet. Och detta åker vi ifrån...