Idag har vi haft inlämning nr 2 på en vecka, känns duktigt! Har haft en bra grupp också, hade verkligen tur i det där lotteriet. Imorrn är det dock kursavslutning och redovisning vilket betyder att kursen är slut. Det känns som att vi har läst parkskötsel i en halv evighet, och det har vi ju nästan också, ända sedan kursstarten. Har lärt mig väldigt mycket, känner att jag har mer kött på benen än förut när det gäller att uppskatta vad saker och ting kostar och hur ytor sköts. Och tänk att man har testat både lövblåsare (en sån man har på ryggen alltså, de riktiga grejerna!), amerikanska sittgräsklippare och elektriska häcksaxar. Störtkul! Har också upptäckt att jag under den här tiden har renodlat mitt intresse för träd lite mer, kommer på mig själv med att alltid börja snacka om stackars utsatta träd i stadsmiljö när jag berättar för folk jag inte känner att jag pluggar landskapsarkitekt. Stackarna, de vill väl bara ha ett enkelt "jag vill rita parker"-svar när de frågar vad jag vill pyssla med när jag pluggat klart. Och så kommer jag med den långa förklaringen att träd är offer för den hårda markmiljön i centrum och att man måste ta hand om dem som tusan för att de ska överleva. Och så tillägger jag sakligt att drömmen om 400-åriga ekar som sätts idag är just det: en dröm. Kanske att folk tycker att jag tar i. Men det är nog ett nödvändigt ont att visa att det är viktigt, jag tror verkligen att om man ska ha kvar träd i stan så måste man kämpa för dem som om det vore blodigt allvar, annars ryker de så fort det börjar tryta i spargrisarna.
Läs och inspireras av Almstriden 1971: http://sv.wikipedia.org/wiki/Almstriden. (även om almen inte lönar sig att strida för eftersom den angrips till döds av almsplintborren som sprider almdödlig svamp, var själva engagemanget storstilat!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar