Det går bra med kort hår, men då är det klippt

Jag har alltid haft en förkärlek till flätor. Speciellt inbakade. Och när jag hade långt hår hade jag massor av olika idéer som innehöll uppsättningar med flätor. Varför klippte hon av sig håret då, undrar nåt ljushuvud som läser? Impuls. En dag drog jag i mitt hår och tänkte nej för fan nu gör jag nåt åt det här. Jag permanentar och klipper det kort. Det blir bra. Men håret jag förut använt till att göra flätor med försvann ju på hårsalongen, så det var ju klippt (förlåt, kunde inte låta bli det dåliga skämtet). Men det jag skulle komma till var att inbakade flätor är väldigt snyggt. Det ger en slags romantisk touch som jag gillar. Det ser snällt ut, men inte mesigt. Inte dom flätorna jag gör i alla fall.

Vad pågår?

Jag vaknade, precis när mamma i drömmen sa att hon skulle få vinterkräksjukan, av ett hemskt, djävulskt, avgrundsdånande pip. Det finns en inställning på min väckarklocka man praktiskt daget dör av, på grund av hjärtstillestånd, men jag har börjat offra mig för att gå upp på morgonen och göra något av den. Idag krängde jag på mig ett par ljusa jeans som jag inte haft sen i somras. Jag lånade mammas blåa mascara och krigsmålade ögonfransarna (resultatet blir inte krigsmålning, gott folk, det blir effektfullt. Snyggt.). Jag var riktigt glad och övervägde till och med att ta cykeln fast det ven om knutarna. Det säger något (fast det slutade med att jag tog bussen i alla fall).

Vad pågår? Så här tillfreds med saker och ting har jag inte varit på länge. Det är bra. Jag förtjänar det. Men det är skumt.

Dagens solljus!

Hårnål, någon?

Problemet med hårnålar är att dom alltid försvinner. Så jag köper aldrig nya, så jag har aldrig några, förutom kanske två högst, ofta kassa. Sen finns alltid dilemmat om man ändå bestämmer sig för att köpa ett miljardpack; ska man ha guldfärgade, svarta eller bruna?

Jag tänker högt. Om man samlade ihop världsbefolkningens borttappade hårnålar under, låt säga tio år, hur stor del av jordens yta skulle det fylla då? Jag tror inte jag vill veta. Men jag behöver hårnålar (fast inte... begagnade, utan gärna nya).

Prov

Jösses, vad jag älskar biologi! Jag avgudar organeller av alla dess slag, kan ägna tusentals timmar om att läsa om cellmembrans permeabilitet och kan inte få nog av att se bilder på prokaryota celler! Just ja, jag glömde nämna hur otroligt fascinerad jag är av ATP också. Och osmosens förlopp. It just makes my world spinn.

Ha-ha.

Carpe Diem!!

Sista terminen. Hejdå vintern, välkommen våren, välkommen solen, välkommen värme, välkommen vårjacka, välkommen vårkänslor, välkommen MAJ, försvinn nostalgi, välkommen studenten. Hej vuxenlivet.

Gulp.


Fånga dagen! Carpe Diem!

Bloggar om att blogga

Jag sitter och gör inget speciellt för stunden, roar mig med att läsa gamla blogginlägg jag skrivit en gång i tiden. Det första är från nån gång i maj förra året.

Det är en viss skillnad om man jämför med hur jag skriver nu och vad jag skriver om. Det är kanske en mognadssak, vad vet jag. I början var det mer "idag har det här hänt bla bla" eller "jag ska göra det här och det här och jag och jag och jag", saker som utomstående inte har så stort nöje av att läsa. Ibland blir jag förvånad när jag läser nåt jag skrivit som har en lite extra bra skruv eller är extra bra, vissa inlägg fattar jag inte varför jag la ner energi att skriva alls. Jag hoppas det jag skriver nu är lite mer lättillgängligt... Men! Jag hade glömt bort att vi skulle ha spice girls-tema på nästa fest, Karin! Och att vi skulle ha en filmdag på sommarlovet när vi såg massa, massa filmer, Vera. Fan, varför kommer man inte ihåg allt? Sämst!

Haha, Anders och Måns! Jag hade nästan glömt bort dem, de är ju BÄST! :)

Jaså, det är sånt man lär sig...

Jag har varit hos syrran några dar och passat en 1 ½-åring (jag ska inte tjata men) som lyssnar uppmärksamt när jag läser boka för honom, kramar mig när jag tar upp honom men gallskriker om han inte får batabata (tomat). Med andra ord; han är en darling, men har sina sidor, som alla småbarn.

Idag fick jag en chock. Den här brorsonen jag snackar om är en riktig papegoja, to say the least, man får passa sig för att säga... vad som helst, för då kan man riskera att han upprepar det forever sen. Men när han får syn på en stor apa i en bok, pekar, och hasplar ur sig "Kingkong!" blev jag så paff! Ofta, OFTA han kan säga King Kong! Ofta han förknippar det rätt! Han är ju inte ens två år gammal, jag visste fan inte vad det var för nåt när jag var 12 ens!

Ja, jag säger då det... barn... !

Först ska jag bara skaffa mig en folkdräkt

Ibland är jag så expert på att klaga. Jag ska inte tro att jag inte är en person som gör det, för det gör jag, åtminstone för mig själv. Jag vill inte vara trött, jag vill att min tv ska funka, jag vill ha mitt duntäcke igen men orkar inte byta tillbaka till det, jag vill ha massor med gott godis och jag vill ha semla. Jag vill ha lugn och ro och simplicity, jag vill ha roligt. Jag vill börja se Grey's säsong 3 redan ikväll. Eller vänta, klagar jag verkligen nu, eller är jag bara allmänt stupid? Liten skillnad.

Det är sportlov och jag ska inte åka skidor. Men ärligt talat så gör det inget, skidor hör inte till en av mina passioner i livet i alla fall. Borde jag bli mindre svensk för det? Jag gillar inte vår (den tidiga har jag problem med bara, den sena gillar jag) och jag avgudar inte skidor. Nåt är fel, för alla älskar mars till döds och skulle helst av allt vilja bo i en fjällstuga mittemot liften under vinterhalvåret. Hm, jag kanske borde börja lyssna på gedigen svensk folkmusik och klä mig i folkdräkt? Så skulle det kompensera upp min osvenskhet! Midsommarafton vareviga dag, vem skulle inte tacka nej till det?! Låter som ett fungerande koncept, jag tror jag ska börja köra på det.




Ps. Och måste bara säga; Tam, I DO show some love, men det sitter en bit in bara... :)

Slår ett extra slag

Först vill jag säga HAHA till alla som bloggar när dom är fulla. Det blir alltid så jäkla spårat, sluta inte med det! Och! Jag vet att jag har superryck på Coldplay, men jag har nyss köpt deras A Rush of Blood to the Head, så jag har anledning. Fast egentligen borde jag ha superduperryck på Mando eftersom NÅN ska på konsert med dom snart! Skitsamma, finns det hjärterum...!

Hm förresten, ni vet hur en slinga kan repeteras i huvet? Varsågoda, det här är dagens huvudslinga om ni vill sätta er in i den (...gissa band och låt...). Jag vet, jag skulle också hoppa över det om jag var er, för jag gillar ju inte låttexter i bloggar, har jag ju sagt, men det ser bra ut i alla fall. Sådär poetiskt djupsinnigt.

Tell you I set you apart.

Tell me your secrets and ask me your questions,

Oh lets go back to the start.

Running in circles,

Comin' up Tails

Heads on a science apart.

Nobody said it was easy,

It's such a shame for us to part.

Nobody said it was easy,

No one ever said it would be this hard.

Oh take me back to the start.

Slingan kommer följa med mig in i sömnen, nu ska jag sova i min underbart sköna säng.

På alla hjärtans dag

Alltså Dumle, SHIT vad gott det är! Äkta mig att vara seg på att inse saker, jag råkar ha seg reaktion på det här också. Det är konstistensen; krämig men ändå inte så krämig att man slukar den hel. Seg, fast inte alltför seg så man klistrar ihop hela munnen. Och så ska det vara originalsmaken eller möjligen liquourique eller hur fasen det stavas. Mm-m!

Fy fan vad trött jag är. Jag svär att jag har grus i ögonen. Och så ska jag på körteori snart och lyssna på läraren så jag blir ännu tröttare och kolla på ännu en powerpointpresentation och få ännu mer grus i ögonen. Nej, nej, jag kommer nog inte alls somnat på bussen och missat min busshållplats på väg hem, absolut inte.

Mm, och så är det alla hjärtans dag idag också. Är det bara jag, eller har folk börjat säga "Glad alla hjärtans dag" precis som man säger "Glad påsk"? ... Nej, jag stör mig på det. Som sagt, kärlek i all ärlig ära... Men nån måtta får det väl ändå vara...

Planlös promenering...

Jag har kommit på bästa sysselsättningen när man väntar på bussen (och inte har musik eller sällskap). Man ska gå. Inte stå still, inte stå still men röra på fötterna eller nåt annat! Gå fram, och tillbaka. Fram, och tillbaka, fram, och tillbaka. Gå runt lite lagom planlöst, titta planlöst omkring, tänka planlöst på ingenting... Sen kommer bussen och då kan man bryta sin lilla bana och gå på den (förhoppningsvis) uppvärmda bussen... Sounds nice, huh? ^^

Det är det bästa hittills jag kommit på iaf, och gud vet hur många gånger jag stått och väntat på förbannade bussar - här snackar vi om nån som började busspendla redan som bebis i princip. Fast det funkar att vänta om man får sitta också. Jag vet inte vad det är som gör det, men om man sitter går tiden fortare än när man står. Weird, men så verkar det vara.

Har inte tid att bullshita mer. Jag ska bara säga! Versaler på rätt plats är fortfarande the shit och Vera är BÄST på modedesign!!

Jag återkommer alltid till vissa tillfällen. Det här råkar vara ett av dom, taget för drygt två år sen.

Valentin

Jag är egentligen inte så intresserad av vad folk skriver upp för musiktips på sina bloggar, för det säger mig inte så mycket. Eller jo, visst kan det väl vara lite kul men det är inte som att jag kollar upp en låt bara för nån skriver den på sin blogg. Men! The Scientist av Coldplay är riktigt, riktigt jäkla bra. Men jag diggar ju Coldplay så SÅ konstigt är det väl inte att jag gillar den också... Men jag var sen på att upptäcka den. Hur som helst, alla som glömt bort att den låten finns, kom ihåg den igen, för det är den värd.

På torsdag är det alltså alla hjärtans dag: Alla singlar gnäller, alla par hurrar, så som det brukar vara. Förutom alla singlar som tar dagen som en ypperligt tillfälle att skänka bort massa hemliga rosor till sina span... Here's your shot, go get 'em! Grundidén är väl ändå att man ska vara glad för dom man har och låta dem veta det och allt det där, det är väl gulligt, men jisses, om jag firade Thanksgiving OCKSÅ skulle jag känna mig strypt av all tacksamhet och kärlek man ska känna! Så, tack för att jag själv är en svensk, kylig isbit ;)

Ovärt

Den där jävla Gynning... Jag ska skriva klart biologirapport nu och jag har hennes pain in the ass-låt allting som jag tar på blir till guld i huvet. Så ovärt så det finns inte! Nej, den där kasta-med-håret-tjejen ska inte få influera mig och framför allt inte störa mitt viktiga skrivande :P Smart tjej eller inte, hennes låt är sämst.

Sagan om Matorska

Hanna berättade idag att hon varit inne på min blogg och kollat, men varit tvungen att googla upp den först. Så hon sökte på Matorska, på svenska sidor. Vad kom upp om inte min blogg som andra resultat...? (Gick in och kollade nyss om det stämde, och nu hade det hoppat upp till första resultat) Kan inte bestämma mig för att det är coolt eller inte, för jag har mina föraningar om att det antagligen är nåt jox med datorn. Den är smart eller nåt, i vanlig ordning. Sådär... i förväg-klurig. Typ "jag fattar vad du inte hittar, det är den här sidan du letar efter", och så hittar datorn det åt en. Kan vara så.

Lite cred åt Eve iaf, för många år sen när vi bara var 15 små år råkade hon uppfinna Matorska och präntade in det hos oss, inklusive mig. Men nu för tiden... det är väl egentligen framför allt Sara Parkman som fortfarande kallar mig Matorska. Från the good old days, så att säga. Det börjar kännas lite rostigt, men jag gillar det! Eller nej, Torska, säger hon bara. Nåja, kärt barn har ju många namn, som man brukar säga.

Haha

Mammas och mitt intelligenta minisamtal nyss:


- (Mamma) Säger du klar när du är till?
- (Jag) Ja, den är fin.


Vilket borde varit:

- Säger du till när du är klar med datorn?
- Ja, den är snart ledig.

Shit vad FEL det kan bli, haha men vad roligt man kan ha åt det :)

Sara tillät mig lägga upp den här, så jag måste bara få dela med mig :) Underbar bild! Tack Sara, för att du piggar upp livet ibland!

Matematiska knutteorier

Dags att bli bildade!

Jag läste nåt väldigt intressant häromdan i senaste numret av Forskning och Framsteg, som handlade om hur det kommer sig att det blir knutar på trådar (vilket det ju ALLTID blir!). Tydligen är det några amerikaner som forskat om det, och kommit fram till att det kan bildas massor med olika slags spontana knutar, men vanligast är den så kallade primknuten, vilket är när det bara blir en knut per snöre. Om snörena är minst lika långa som föremålets omkrets, typ en väskas eller en lådas, och föremålet rör sig med en viss hastighet, så är sannorlikheten för att det ska bildas en knut på bara 10 sekunder, upp till 50 %!

Det här är precis en sån grej som jag blir fascinerad av. Det är inte som att man hittar botemedel till cancer med hjälp av att man forskat om det, men det är fortfarande forskning, även om det kan klassas som "oviktig" sådan. Plus att det är ganska lättsmält.

Så. Nu kan jag iaf trassla upp mina knutar på min MP3-spelares snäckor med ro!