Det här med brun utan sol. Den här regniga sommaren kände jag att jag behövde lite extra hjälp på traven, så jag kollade runt på olika tester som gjorts, och köpte ACO:s brun utan sol. Det blir en jättefin färg, men jag påmindes direkt om varför jag slutade använda bus förut... Det stinker. Konceptet är underbart, jag är förvånad över hur det är så vida spritt i tidningsbranchen att skriva om att man ska sola med förstånd och helst använda brun utan sol istället och bara sitta i skuggan. Det brukar annars vara så svårt att få bort såna där trendstämplar i media, typ det här med att man ska vara så smal som möjligt verkar ju ha stått och stampat i hundra år och man har fortfarande inte fått modellerna att tjocka på sig. Men just i det här fallet är det ju vettigt, jag gillar det! Det jag hatar djupt är alltså doften som kommer efter en stund när man lagt på krämen. En bubbla bildas runtom mig och jag kvävs långsamt av den kväljande lukten. Den förföljer mig, lämnar mig inte ifred på en hel lång dag. Så jag kommer nog sluta använda det snart, vill mycket hellre lukta fräscht och normalt.
Jag läste i en tidning att den här brun utan sol-lukten är ofrånkomlig, för den uppkommer när det aktiva ämnet (som färgar huden brun) reagerar med huden. Så himla lamt. Jag hoppas att det forskas kring det här så det blir lite ordning på saken! För ska folk använda en kräm istället för att sola måste det vara ett minst lika bra alternativ. Det ska vara lätt att få snygga kanter (palla hålla på att joxa med fetkrämer på armbågar och runt näsan) och ska den ha lukt ska det vara som vilken annan lotion som helst. Det är väl ungefär den bästa krämen jag kan komma på. Läser någon forskare det här?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar