Det kom av sig för att ta sig

Julafton imorgon, en av de dagar jag har hypat som tokig den senaste månaden. Måste medge att min christmas spirit gick knackigt där för någon vecka sen när regnet öste ner. Man kan säga att det krävs en hel del energi för att hålla lågan uppe i mer än en månad... eftersom jag köpte julkort i oktober och köpte hyacinter i slutet på november. Nej, ingen ordning! Men julkalendern har varit from heaven sent i alla fall, den har det varit ordning på. 

Jag hoppas att Facebook håller sig lugnt imorgon, och att jag själv ska ta det lugnt och inte ens slå på datorn. För är det julafton då är det timeout på det mesta.

Men nu känner jag den igen, andan faller på. Julbelysningen vid Slottet sken så vackert ikväll med knäcken i magen. Jag myser, tomten fryser, öronen röda lyser!

Jag och Karin på julmys hos Eve dagen före dopparedan 2008. Tre år sen!

Vad blir det för mat?

Jag är så sjukt dålig på att laga bra mat när jag bara ska laga till mig själv. Det är som att någon sticker hål på matlagningslusten direkt och dessutom väldigt noggrant, för allt jag vill då är att få något klart som jag blir mätt på. Om det finns rester säger det ju sig självt att jag är den första som kastar mig på dem men måste jag tillaga något nytt blir jag jätteotålig. Har vi ingen pesto blir jag handfallen och tänker att jag får väl steka lite lök och ta fram några stackars haricot verts från frysen till min pasta. Och har vi inte pasta hemma...? Då är det kokta rånet klippt!

I ett annat scenario kan jag svänga ihop kokt potatis och fiskpinnar i bästa fall, men oftast har vi inte halvfabrikat hemma, så det är oftast inget alternativ. När Axel står vid min sida, då kan vi däremot laga vilket jäkla mästerverk som helst! Lasagne, lax, grytor, soppor, wok... you name it, men allt är plötsligt möjligt (och ofta även roligt) när jag inte är ensam och ska planera och laga något.

Idag har jag fått stränga order av Axel om att ta hand om hans marinerade kyckling och tillbehören därtill. Det går nog bara an att laga för att jag vet att jag kommer få sällskap till middagsbordet av honom. Ja, man är väl något knäpp i bollen.

Hemma är där det är som vanligt. Och det är det inte här.

Åh. Jag är så trött på allt regn. Det bara öser ner, som om nån stod med en hink framför mig och min cykel var och varannan dag. Och varje gång jag känner håret bli tyngre och ansiktet våtare och mina byxor lerigare medan jag cyklar i halvdunklet genom den leriga vägen i Stadsparken, så blir jag så less. Och så längtar jag hem. Hem till Uppsala där jag föreställer mig stan stå i den vackraste vinterskrud. Norrut. Det minsta jag kan begära är att slippa blåsten, det som ger dropparna det lilla extra som gör att det hamnar överallt där det inte borde hamna. Jag kan inte ta regnjackan för det gör man inte i december. Och stövlar har jag inga, och även om jag skulle ha ett par skulle jag vägra ha dem på mig nu. För det är kallt, även om det inte ens är minusgrader och det är fanimej snart jul. Och då ska det varken hagla, vara storm eller regna spik. Inte i min värld!

Hem till regn och perspektiv

Ïdag blev det rivstart på på formläran. Efter att bara ha missat en ynka skoldag efter att ha varit i storstaden London över helgen kändes det som att jag hamnade helt bakom en soffa för resten av veckan! Det är perspektiv vi håller på med, och vi fördjupar oss i plan, vyer, sektioner och panorama. Det är trixigt! Till min förvåning var det roligt att pilla med att rita en panoramabild av en karta, då man ritar ett rutsystem som leder till att man kan få en kartbild mer levande. Den går från att bli platt till att den lutar, kan man säga. Att ställa om en 3D-bild till en plan är en annan grej jag har sysslat med idag. Att ställa om hjärnan till att man ser saker uppifrån låter kanske lättare än vad det är.

Kan även meddela att det regnade spik idag och att det är asjobbigt att cykla genom stadsparken eftersom man inte ser de djupa regnpölarna i mörkret. Vill inte ha mer regn.

Skärpning, tomtenissar! (varning för julinlägg)

En jullåt som passar extremt bra just nu är Christmas Dreaming, där Sinatra sjunger ut min personliga sinnesstämning här nere i tråkskåne: "no sign of snow around, and yet I go around hearing jingle bells ringing in my ear". Det är så det känns nu. Var fan är snön? Men så får man lite feeling ändå av julstjärnor i fönstren och flådiga ljusdekorationer på stan. Det är så himla, himla fint! Här hemma är det också mysigt, och vardagsrummet har råkat blivit väldigt rött och lugnande på sista tiden. Att krypa ner i soffan är himmelskt alltså.

Snart åker jag till London och hälsar på en drös med fina tjejer. Askalaskul! Hoppas på att få rejäl christmas spirit-skjuts under helgen och riktigt fina foton med mig hem. All I need for Christmas.

Så här ska det se ut.

Lärorik insikt

Det här med historia har jag aldrig tyckt varit speciellt kul. Finns det en allmän åsikt om att det "ska" vara tråkigt med att lära sig om dåtid och att det bara är en massa kungar som man lär sig om i skolan? Jag tror det och det är synd. För kungar är intressanta, även om jag glömmer vilken som var vilken och när de levde och allt sånt.

Jag är i slutet av kursen trädgårdens, parkens och landskapets historia nu och det har öppnat upp ögonen inte bara för hur olika parker och trädgårdar verkligen präglas av trender och kännetecken utan även för det som ligger bakom - människorna som har byggt upp det här. Och när jag inser det blir jag lite deppig när jag tänker på alla ställen jag har besökt men då jag ännu inte lärt mig allt det som jag kan nu. Och tänk så mycket jag har kvar att lära och tänk så många platser som jag kommer besöka som jag ändå inte kommer kunna ta till mig fullt ut. Åh, det slår bara knut där inne!

Den vackraste romantiska parken, som tydligen ska vara väldigt känd i Europa men som jag inte minns namnet på. I Deutchland! 

I Berlin hälsade vi på i Charlottenburg Schloss.

En udda järnvägsrälspark som var totalt vildvuxen i Berlin.

Den absolut mysigaste låten just nu som bara ramlar runt i huvudet som en torktumlare - the mamas and the papas - Dream a little dream of me.

Lycklig för mindre

Man hinner knappt kolla på klockan längre innan det börjar mörkna och dagen är på väg att ge sig. Väldigt märkligt. Den senaste tiden har spenderats genom att undersöka Gustav Adolfs torg och skriva ner det i en uppsats, och i helgen har Tove varit här och hälsat på. Det är så himla roligt med besök! Det blir alltid något slags vakuum efter att besöket har åkt härifrån dock.

Nu, lagom till att uppsatsen är inlämnad och Tove åkt hem igen, har jag dragit i mig en förkylning så jag vill helst ta på mig fem par raggsockor och dra en filt upp till öronen när jag kommer hem från skolan. Kylan letar sig in under jackan oavsett hur många tröjor jag har på mig och sjalen kan inte sitta åt hårt nog när jag cyklar hem. Även om det bara tar 10 minuter från stan så är det tid nog för att fingrarna ska hinna vitna och nosen bli stel. Det är farliga tider, med andra ord! Samtidigt ska jag erkänna att det är skönt att få kura ner sig lite.

Igår fick vi hem Buffé i postlådan och där stod det förstås tusen miljarder recept på julmiddagar och glöggtips man kunde dreggla över. Jag längtar råmycket till advent och jul men hjärnan tror fortfarande att det är september. Förutom glöggen vi drack i fredags då, då kände jag julstämningen nalka så smått. Ljusgirlangerna över gågatorna i stan har varit upphängda (men inte upptända) i flera dagar redan men det verkar inte blir någon tjyvstart på julestämningen. Man ska ha något att se fram emot! Tänk att det redan är nästa vecka som första advent infaller. Och då är det dags för krimskramset att åka fram!

 Vi gjorde pepparkakshus hos Hanna någon jul i gymnasiet. Mammar sitter i skorstenen.

Stämning i Uppsala för minst två år sedan. 

Vackra, vackra ljusslingor i träden vid ån i Uppsala.

Varde ljus

I Berlin visste Cecilia om ett ställe med fina ljusslingor som hon ville gå till och b.la jag tyckte det lät spännande. Berlin verkar vara en sån där stad som har mycket otippat av olika genrer, gött. Jag köpte med mig en ljusslinga i jordiga färger och det är ljuvligt i hallen nu! Man längtar nästan efter att det ska bli kväll för att man ska ha en anledning att tända den och mysa lite förjuliskt.

Axel tyckte jag skulle skriva att jag "har hängt upp krimskrams på väggen". (Men jag vet att han egentligen tycker att krimskramset blev väldigt fint!)

Hello!

Vilken bloggtorka! Tysklandsresan var jättekul och det var också roligt att den lilla, lilla tyskan jag kan kunde användas till något vettigare än att säga "Stimmt" lite sporadiskt, som ändå ingen annan än Karo och Sara säger (och jag tror knappt att de säger det längre). Berlin är groteskt stort, men landet är så mycket mer än det. Dresden är ungefär lika stort som Göteborg och är en av de städerna som blev helt sönderbombade under kriget. Nu har man byggt upp staden som den såg ut innan den förstördes vilket betyder att många byggnader ser ut som att de är sekelskifteshus, BUT THEY'RE NOT! Väldigt mysigt att gå runt där på kvällen och spana i kyrkan och alla vackra hus, tyvärr hann vi inte ens se det i dagsljus innan det var dags att åka vidare. Men kom ihåg det, Dresden! Och det var jag som sa det!

Annars så har jag börjat följa den nya 60-talsserien Pan Am! Den är inte lika seriös som Mad Men och inte heller kanske preciiis lika välgjord, men den är sjukt snygg och spännande. Man vill bara åka tillbaka 50 år i tiden och klä sig i vippiga klänningar och åka i mästerligt inredda flygplanskabiner! Litet minus med Christina Riccis alltid lika uppspärrade ögon bara (ser ju ut ungefär som att de de lär ploppa ur vilken sekund som helst).

Mot Deutschland!

Imorrn bitti åker jag med klassen till Tyskland! Vi ska vara borta en vecka och kolla på parker och trädgårdar i Berlin, Potsdam, Dresden och Dessau. Så det blir nog en massa nörderier... Yay!

Så, so long, see you honey!

Katsurans nyckfullhet

I förmiddags fick jag en känsla som jag tror är anledningen till att många tycker om att lära ut saker, nämligen glädje när man förmedlar något som man själv tycket är häftigt eller intressant till någon annan som får en aha-upplevelse på grund av det man har förmedlat.

Det finns ett underbart (och exotiskt) träd som heter katsuraträd, Cercidiphyllum japonicum, eller som vi på Alnarp säger: Kakträd. Anledningen till att det kallas för kakträd är för att på hösten doftar det nämligen bakverk när man går förbi det! Helt GALET häftigt! Jag vet inte varifrån doften kommer, för det luktar ingenting när man luktar direkt på bladen, och inget speciellt om barken heller. Men säkert är det, att när man går förbi trädet kommer näsborrarna helt plötsligt vittra en pust av nybakta hallongrottor och spunnet socker.

I Alnarp står de lite här och där men bor man i Lund så står det två stycken kakträd i Stadsparken längs gångstigen vid Nautilus. Det här stället gick jag förbi med Axel och Johan idag och jag tror att de tyckte det var lika coolt som jag.

http://217.70.34.228/artiklar/images/bilder/katsura_japonica_blad_hostf.jpg

Just nu är bladen gula, hoppas att de blir så här röda och vackra snart!

Kvällsmat

 Det är sannerligen höst när löven har svalnat bort på marken...

Snyggaste Grand Hotel i Lund! Tyvärr syns inte den upplysta fontänen på bilden men den var också sjukt fin. 

 Ganska öde på stan efter kl 19.

Stortorget! Satt och väntade på Sara ända tills det började regna.

a selection of trees

Idag strålar höstsolen och jag misstänker att det är en av de sista dagarna på året som man kan njuta av sitt fika ute på balkongen. Jag älskar verkligen hösten när det är en sådan här krispig, kylig luft och är glad över att den inte är över än! Egentligen skulle jag vilja gå ut med kameran och go wild and crazy men jag tänker stanna hemma vid datorn tills hemtentan är klar. Kom på att jag åker till Tyskland om drygt en vecka! Vad kommer det vara för väder då? Hur mycket varmare där än här är det? Är det ens någon skillnad?

Annars gillar jag att det kommit ut en massa bra musik på sista tiden, och det är inte ofta det kommer fler bra på samma gång! Jason Reeves, Colbie Caillat och James Morrison har släppt nytt för att nämna några namn och så kommer Coldplays skiva om två veckor. Awesome! Är inte galen i Major minus men både Paradise och Every teardrop is a waterfall känns ju lovande! Blir så himla pepp bara jag tänker på't!

Gnällis

Tentan gör sig påmind (imorrn) och det gör tyvärr också hösten. Jag drar mig för att cykla för att blåsten drar i grenarna därute, men vill jag hellre ta bussen till skolan? Nej, inte direkt. Är så grymt trött på stammar och blad och frukter men jag hoppas jag klarar det imorgon, hoppas de som jag kan allra bäst kommer!

En sorts try, Lonicera caerulea. 

Och så en tysklönn, Acer pseudoplatanus. Skrovliga lönnblad. 

Av körsbärs/plommonsläktet Prunus (någon mer som associerar till prune som är plommon på franska?), Prunus sargentii (tänker på Sergeant Pepper's Lonely Hearts Club Band så minns jag rätt!) 

Vinbärsliknande Ribes alpinum

bra hej

Note to self: cykla bara när det står still

Idag var nog den första gången av alla de gånger jag tråcklat mig upp på cykeln till Alnarp som jag faktiskt tyckte det var trevligt. Det var hör och häpna - ingen blåst! Det blev en helt annan upplevelse! Lite vindgenomströmning blev det ju för att det går så otroligt fort när jag viner fram (eh...) men utseendemässigt stod träden helt lodräta och hukade sig inte i 90 graders vinkel som de gör när de försöker flirta med en orkan. Det var till råga på allt så pass kallt att jag önskade att jag hade haft hobovantarna på mig OCH jag svettades inte som en gris! Det var nog premiär för även det. Behöver alltså ej notera idag: Lukta pecka.

Snillet spekulerar.

Bara en liten fundering... vem är det som skriver korsorden i dagstidningar? Eller tidningar överhuvudtaget förresten? Finns det något dolt undergruppsyrke som arbetar med att just sitta och knåpa ihop korsord hela dagarna? Vore ju ganska soft! Eller finns det någon korsordsbank från förut (när man hade råd att ha såna hittepåjobb) som man bara plockar från idag? "I det här numret ska vi ha ett medellätt korsord... Hm, då ska vi se vad vi kan hitta i gömmorna..." Man undrar ju.

Alfapet, däremot! Inga krusiduller där inte!

Fem önskningar till mig!

Vad gött det vore om man kunde köpa allt man ville! Förstås skulle ju det ha sin beskärda del av nackdelar och det där med att man måste ha motsatsen för att känna lycka är väl sant. Men om man bortser från det en liten stund och tänker att jag då kunde köpa:

1) En ny cocktailklänning som jag kunde byta till mig för den klänningen jag redan äger men som jag egentligen aldrig tyckt riktigt bra om. Så kunde jag slippa se den igen men ändå låta den komma till nytta till nån annan sjysst brud!
2) Pip-Larssons-serien på DVD. Bara för att Pip-Larssons ÄGER!!!
3) Nya höst/vinterskor som passar att gå på Alnarps leriga gångstigar och i parken men som man känner sig fin i och inte som en klumpfot
4) Världens varmaste (och snyggaste!) vinterjacka som täcker för både snö, slask och framför allt skåneorkanvindar
5) En ny, icke-stenålders, golvlampa som gör vardagsrummet rättvisa!


...och då skulle jag vara så glad och så nöjd att den förnöjsamma ballongen inte skulle spricka på ... ja, det skulle ta lång tid! Jag skulle gå runt och vara så nöjd att jag såg tjock ut hela tiden! SÅ nöjd skulle jag bli!

Från en novis till en annan

Jag måste dela med mig av denna livets gåta. När jag och Axel ska göra pastagratäng räcker ALDRIG, och då menar jag aldrig någonsin, äggstanningen. Men det minns ju aldrig vi så varje gång vi har hackat allt och lagt det i formen och hällt på stanningen blir det bara ett fjuttigt litet skitlager och vi blir lika förvånade varje gång. Hur kan de som skriver kokböckerna ha så lite vätska i sina recept? Jag förstår bara inte! Så, ett gott tips är att alltid göra dubbelt så mycket äggstanning än det står att man ska ha så slipper man stå där och bli tjurig över en sådan världslig sak som att inte förstå hur det kunde bli så här.

Bamse <3

Arma, kärlekskranka du!

Ojojoj, jag undrar vad som kommer hända med min krasse som står på balkongen nu. Den ser så himla ledsen ut! Jag trodde den skulle bli gladare om den fick komma in och värma sig lite men då blev den så förkrossad att bladen direkt började gulna. Så jag slängde ut den på balkongen igen. Men den ser fortfarande ynklig ut och ser ut att behöva massor med stora kramar. Synd bara att man inte kan rädda hela världen.

Annars väntar jag på Coldplays nya album som kommer ut den 24:e oktober! Förväntar mig något i stil med Every teardrop is a waterfall och något lite häftigare än Paradise (för den är ganska lam!). Hur svårt kan det vara?

Kram!

Latinska namn och dess fastrar och morsor

Här har vi en söt liten aster, Aster amellus. I svensk folkmun brittsommaraster! 

Här är en präriesolros, på latin helianthus x rigidus med sortnamnet 'Miss Mellish'. Visst är hon fin?

Den här coola dahlian heter Dahlia x cultorum. Ser lite ut som en sån där kräftskiveprydnad som man hänger upp i ett träd eller på verandan!

Och så har vi en lite höstskruttig praktfunkia: Hosta crispula.

Den här coola bollen heter blå bolltistel, men vi ska lära oss att den heter Echinops ritro, med sortnamnet 'Veitch's Blue'. 

Man kan inte tro att det här är en solros men det är det! Helianthus sacrifolius, eller skobandssolros. Lite knasig och ser ju mest ut som ett gräs nu när den inte blommar.

Storm?

Det har blåst väldigt mycket här nere de senaste dagarna och idag hörde jag av en kompis i skolan att det är pågående storm (?). Även om stormen i så fall är ganska svag, tänkte jag, det blåste lite i sjalen när vi var ute i perennträdgården men det var inga trädstammar som fälldes eller hund som blåste iväg som en ballong. Men nu när jag har kommit hem och pustar ut efter dagen hör jag hur det drar hårt i trädkronorna och jag börjar tänka att den där stormen kanske lät vänta på sig litegrann. Och kommer inte förrän nu.

Seg råtta

Åh. Jag vet inte vad ska skriva om. Men det är söndag och jag använder den till att inte plugga. Inga perenner och inga sommarblommor. Echinacea purpurea 'Magnus' får vänta till imorrn. Hanna sa att man inte kan säga ordet perenn utan att låta som en tant. Det bådar inte gott i så fall! 

Jag och Axel har varit riktigt klyschiga och tvättat under eftermiddagen. Man blir lite sugen på att skaffa sig en egen tvättmaskin och fixa ett tvättrum så man slipper springa och passa på tvättarna hela tiden! I wish. 

Här kommer några bilder från när vi var på utflykt förra veckan!

Teknikens under!

Vill tipsa om en rolig grej jag såg på dn.se! Tydligen så finns animerad film dokumenterad så tidigt som 1972. Alltså, datateknik redan på 70-talet! Hur fett som helst!

http://www.huffingtonpost.com/2011/09/05/first-pixar-film-ed-catmull_n_949205.html

Spring i benen

Om några veckor har vi tenta i perenner och sommarblommor så jag hade tänkt att jag skulle släpa med kameran till skolan idag för att fota blommorna i trädgården. MEEEEEN det ösregnade, så projektet regnade inne. Så sjukt typiskt!

Imorrn ska vi åka på utflykt med skolan. Jag vet inte vart vi ska men vi kommer vara borta hela dagen, spännande! Det känns lite som när man gick på fritids och skulle vara någonstans utomhus och leka en hel eftermiddag och så fick man renklämma och sunkist när man var som hungrigast. Yum, det var riktigt gott ju! Fast just renklämma vet jag inte om vi får imorrn...

Hälsningar från Alnarp

Det är otroligt spännande att börja en hel utbildning, till skillnad från strökurserna jag har läst tidigare. Men det är ändå ganska skrämmande att detta leder till något som man förhoppningsvis kommer arbeta med i jättemånga år framöver.

Alnarp är stort och allting ligger lite halvt dolt bakom ett buskage eller en skogsdunge, så det är svårt att få grepp om var saker och ting ligger i förhållande till varandra. Men det är samtidigt kul att man kan utforska! Det är helt fantastiskt att det är så grönt överallt, och jag tycker faktiskt ganska synd om larkarna på Ultuna som får nöja sig med en ombyggnadsplats... Hela Ultuna är ju översvämmat av nya byggnader och gubbar som jobbar med asfalten. Vi kommer ha en perenn- och sommarblommortenta om några veckor och för att plugga in det får man gå och glutta i den superfina anlagda trädgården under tiden för att lära sig alla latinska namn. Det blir mycket att trycka in i mitt lilla huvud!

Ikväll är det avslutning på småttningveckan (vi som börjar är småttingar), så det blir kräftskiva! Hoppas på redig fest!

Mitt mättaste minne

När vi inte orkar laga mat så brukar vi beställa pizza från Valentino. Helt klart den bästa pizzerian i stan! Den jag åt ikväll var helt underbar: kebab med sallad, gurka, tomat och sås ovanpå. Så, en hel kebabtallrik alltså (minus pommesen)! Det är alltid frasig botten och mycket pålägg, oavsett vilken pizza man bestämmer. YUM! Men både jag och Axel åt så mycket så vi mådde illa. Men det är så gott så man måste trycka i sig det, fast man egentligen inte orkar.

Det påminner mig om gången när jag var typ 12 år och skulle bevisa för mig själv att jag kunde äta upp en hel kebabtallrik (inklusive pommes!). Så jag utmanade i tystnad hela familjen, eftersom vi alla satt och käkade en lika stor kebabtallrik var. Och jag åt, och åt, och åt. Varje pommes frites-pinne skulle ner. Och herregud vad mätt jag blev! När jag lade mig i soffan för att titta på tv så var det knappt så jag orkade koncentrera mig på vad programmet handlade om för att jag var så upptagen med att tänka på all mat jag just ätit. Det är mitt absolut mättaste minne.

Fortfarande aktuellt!

Från det härliga gamla programmet Grogg som gick för typ 10 år sedan. Love it! 

God morgon på mig!

Man kanske kunde tro att jag skulle vara en av dem som skulle tälta utanför biljettsläppet till allra allra allra allra (allra) sista Harry Potter-filmen, MEN DÅ HADE MÅNGA FEL!!!!! I själva verket blev jag uppköpt av Axel. Eller alltså, han mutade mig med att bjuda mig på bio ifall jag väntade till augusti. Så det var i själva verket rätt så gulligt av honom! Men så jag har alltså fortfarande inte sett den... Och nu är det dags, jag känner att det är på tiden att avsluta detta septakapitel (?) i mitt liv. Men det känns konstigt! Jag har hur som i princip bestämt att jag ska värma upp genom att se två filmer per kväll (eh, lycka till) och alltså börja med ettan (som jag redan har sett typ tio gånger). Axel får jag nog bara med mig från fyran eller så om jag har tur. Jag har lyssnat på The deathly hallows på ljudbok med Stephen Fry som uppläsare så nu har jag i färskt minne hur den slutar och allt. Ja ni hör, I've got it covered!

Tänk lampa, nej jag menar fest

 Tänk ett djurinslag på fest

Tänk musik och öppen brasa

Tänk att jag fick hålla fast na, finns inget annat sätt att få krama den här tjejen 

Tänk lekar i solnedgång

Då blir det en sommarfest!

OKEJ!

Alltså. Jag kom ju in! Det var den värsta nagelbitaren jag upplevt hittills. Chocken efter beskedet lade sig efter några dagar och jag började fundera på när jag skulle åka hem till Lund. Så nu har jag åkt hem från Fyrisåns modersland och helt enkelt kommit hem. Skolan börjar om en vecka och jag ser fram emot den tomma veckan jag har för mig, innan allt kommer igång. Det ska bli väldigt kul med allting men stillsamhet har knappast varit mitt signum för sommaren, så jag tror det behövs en liten dos av det nu. Kan inte förstå att det snart är september heller! Och sen blir det höst och sen blir det Härlig är jorden och då är det ju jul. Eh :S

Igår bytte vi gardiner i köket och fan vad bra det blev! Det är som ett nytt kök nu! Ibland går jag in dit bara för att ta mig en titt. Alltså, vi är väldigt nöjda.

Riktiga problem i livet

Jag undrar hur det kan vara så att varje gång när jag är inne på Body Shop för att köpa en specifik grej så slutar det med att jag står och luktar på alla sorter och kan inte bestämma mig. Har jag bestämt mig för att köpa jordgubb så duger inte den så fort jag stoppar ner näsan i burken. Men sen när jag luktat på oliv, blåbär och mango måste jag lukta på jordgubb igen, för är den ändå inte ganska bra? Luktar igen på jordgubb och konstaterar återigen: nej, den vill jag inte ha. Men vad är mitt problem???

Väntan

Jag hatar att vänta när man kan göra annat. Det är som att själva väntan tar över det andra, så det blir väldigt mycket % vänta och väldigt lite % annat. Helt sned fördelning, borde vara typ 90% annat och 10% vänta. Jag kommer på mig själv med att komma på dumgöra som får tiden att gå och sen får jag slå fingret på nosen och säga till mig själv att jag inte kan hålla på så. Den som väntar på för mycket mister ofta hela stycket eller hur man brukar säga. Det känns väldigt sant. Man måste tänka på vad man kan och vill göra just nu, så man inte står där i efterhand och inte minns vad man gjorde för att man var upptagen med att just vänta. Carpe diem passar ganska bra också. Kort och gott.

Drömfångare

... blåa hav, blåa skyar, blåa dagar ...

... Arabian Night ... 

... gamla kurer som har åldrats så mycket att det blivit unikt och fint ...

Sveda och värk och rosor

Ojoj. Aldrig kan man ha det lugnt omkring sig! Känns lite hårt att vara i händerna på andra människors val och att inte heller veta vart fan jag ska bo fem över framöver. Men det löser sig, det gör det alltid. Det kommer fixa sig tillslut, är det inte Timbuktus ord? Om Timbuk säger det så är det nog sant.

Hemma i Lund (för det är fortfarande hemma, ett tag till åtminstone) var allt som vanligt. KG centrum stod stabilt, många gubbar och gummor på pizzerians uteservering som drack bärs och hundar stod kopplade vid gubbstatyn utanför Netto. Gräset stod lika grönt som när vi lämnade stan, bara några blommor som försvunnit och ersatts med nya. De gamla kvarteren i stan stod i full rosenblom och klädde in fönster och dörrar med sina blad. Åh, så vackert det var! Och Miriam och hunden fick stå modell på många bilder. Vi hade det riktigt, riktigt, riktigt fint.

Det är på jobbet det händer

God kväll! Nu ska jag berätta en kortis om vad som hände på jobbet igår. Jag satt stationerad i kassan och så var det en pappa som var inne och handlade med sin lilla son på typ 7 år. När de kom fram till kassan och jag hade dragit varorna frågade pojken mig hur mycket allt kostade. När jag berättade priset sa pojken: "Det var dyrt!" och fortsatte: "Pappa säger att det här är den dyraste affären i världen!". Tror ni att farsan skruvade lite på sig då eller? Men det var härligt, det gjorde hela min kväll!

Blir jag en skånelark?

Att inte veta om jag kommer in eller inte, om det faktiskt är så att oddsen ligger mig i fatet eller om kampen om platserna har trissats upp i år kan jag omöjligt veta. Jag kan bara veta fakta, och fakta är att jag har det som krävs om inte kraven har höjts. Och det vet jag inte förrän om ungefär en vecka. Både jag och Axel sitter som på nålar. Vi diskuterar teorier och odds, och däremellan säger till varandra att det här borde gå. Det är spännande men påfrestande. Spännande eftersom jag har en rätt god chans och påfrestande för att jag inte sitter säkert och måste stålsätta mig. Alla "vad händer om det inte går som jag vill"-frågor lägger sig försynt på hög, travar sig som plockepin och gör magen hårdare än ett hårdkokt ägg. Jag vill spola fram en vecka fram i tiden, kolla på mitt besked och sedan spola tillbaka till nutid igen. Nu vill jag bara ha det skrivet på papper att jag är inne och lägga denna intagningspärs bakom mig! Snälla?

Har man hört på maken!

Jag ska berätta om mina söta systersöner. Oskar är två och ett halvt och Felix är snart fem. Absolut inte fyra! Jag hjälpte till och var barnvakt åt dem i måndags, och lät dem härja ganska fritt med mig, vilket visade sig ta lite halvt knäcken på mig. Fy vad barns energi bara suger i sig ens egen energi! Värre än en lång dag på jobbet, jag var redo att somna efter fyra timmars lek, även om det är väldigt roligt. Hur som helst, vi var ute och tittade på kossorna i hagen, lekte kurragömma i huset, lekte tåg på verandan (vi åkte till Tyskland, Asien och djungeln), jag läste för dem i deras koja, osv. Efter sju timmar när jag inte orkade bli aktiverad av dem längre satt jag och hade timeout i soffan (med dem hoppandes omkring mig). Plötsligt säger Felix till mig: Martina, ska inte du åka hem snart? Jag frågade honom om han ville att jag skulle åka hem, och då svarar han: "Ja. Du är tråkig!". Man får inget gratis här i livet alltså.

Rutschbana på midsommar

Kategori: sötaste lantisdjuret

Idag har jag kommit på att mina favoritlantisdjur är får. Kossor är söta när de går och lufsar i hagen, och hästarna är ståtliga på sommarängen och man vill krama dem när de står och kelar med varandras halsar. Men fåren, de är som Ferdinand, allihop! De går lite för sig själva och drar upp några noga valda grässtrån ibland, bräker en lustig vals, går några steg och börjar om sin procedur. De är små, inte speciellt farliga, lurviga och har det sötaste djurlätet. Näst efter sälens, men sälar tävlar inte i den här beteshageskategorin.

Mickey Mouse and the seal, från 1948

Nyfikna får förstås!

Muntra utrop och exklamationer

Ah, två dagars svalka och snart blir det nog sol igen. Vore ju najs om man kunde åka och bada någon dag! Ska vara barnvakt åt två små busungar imorrn, hoppas de inte sätter mig på pottan utan sitter och ritar eller leker med lego. Alternativt gungar. Men inga slagsmål och inga slag i huvet, tack!

Igår såg jag Mamma Mia! för andra gången och kom snart fram till att det är en himla tramsig och ganska skränig film. "Vi ser på filmen för att det är roligt att titta på glada människor", som jag sa när Karin frågade varför vi ens satt och kollade. Att Pierce krattade sig igenom sin sång är ju ingen nyhet. Men om det låter som att man hojtar när man sjunger ska man nog inte sjunga. Eh, eller? Hur som helst var det kul att höra lite Abba. Man blir ju lite stolt när man tänker på att det är fyra fabulösa svenskar som har varit med och skapat popmusikhistoria! Skönaste låten som inte är någon av de absolut vanligaste är ju ändå Summer night city! So long är också rätt skön. Knäpp på dem på spotify nu! Hejdå!

och det vankades midsommar, precis som förra året och året innan det!

Vi skålade.

Vi minglade.

 

Vi umgicks.

Vi var bärlika.

Det är svårt

Jag undrar hur det känns att vara en fotograf som dokumenterar krishändelser. Att fotografera människors misär när de gråter över sina ihjälslagna män eller letar efter en begravd vän i ruinerna efter ett bombdåd. Det måste väl vara svårt att ställa sig utanför dessa människors känslor och göra sitt jobb? Alltså att dokumentera vad som hänt och känslor som frambringas av det. Hur sover man när man har tagit en fotoserie där man å ena sidan har gjort ett bra jobb med att få med allt på bild men å andra sidan skurit en kakbit från andra människors lidande?

http://www.mirror.co.uk/news/top-stories/2011/03/13/japan-earthquake-and-tsunami-japan-will-emerge-from-the-ruins-united-and-unbowed-115875-22985880/

I regnpölen tyds en roligare dag...

... på Lomma Beach.

Är det ok att ge en sommarpresent till sig själv?

Jag vill ha två saker. Dels en awesome bok att läsa och dels en ny sommarparfym. Har några jag grunnar på men ni som känner mig vet att jag måste tassa runt alla parfymer först i affären, lukta, fundera, komma tillbaka, ångra mig, lukta, gå hem igen, grunna... osv. Det tar ett tag helt enkelt. Vi får se om det blir något. Hoppas det blir det.

Lund ---> Uppsala

Det var som en bastu när tåget hade rullat ifrån oss i Uppsala. Böljan här är helt klart något extra (men inte nu längre). Men nu är jag här, har hängt in kläderna i garderoben och planterat attiraljer här och där. En bikini här, en sko där, osv. Jag saknar dock redan Lund. Krassen som jag har fött upp sen i april står kvar på balkongen medan vi är här borta, hoppas inte den känner sig alltför ensam...

I fredags var jag och Axel på Tivoli i Köpenhamn. Jag lärde mig några danska ord! /tåfjärs/ betyder 60, kildevand betyder nåt med vatten (det stod så på vattnet man köpte på flaska), turpas är åkband, slickepind är klubba, bismarck är polkagris, candyfloss är ju sockervadd men det visste jag sen innan... nu kommer jag inte på mer. Det var användbart när man var på ett nöjesfält i alla fall! Vi gick en himla massa och åkte t.ex alla berg- och dal-banor vi kunde hitta, förutom småttingbanan som vi inte ville åka. Det är ändå de som är roligast! Rutschebanen var den klassiska banan som inte hade några loopar eller konstiga svängar. Den åkte upp och ner så det killades i magen och det räckte för att vi skulle åka den flera gånger. Man roas av det mesta. Vi åkte Pariserhjulet också och Himmelskibet (himmelsskeppet) som både jag och Axel mådde illa av efteråt, och några attraktioner till. Att uppleva saker tillsammans är något av det bästa som finns!

 Himmelskt!

Puss! 

Churros är som belgiska våfflor fast i pommesformat. Fett gott! 

Nice ass 

Den här lilla ungen ville nog gärna klappa kalkonen (?)... 

Fåglarna var som Abigail och Amelia från Aristocats

 Från Pariserhjulet såg vi en av berg- och dalbanorna!

Sensol vid dammen. 

 Och så fick hon äntligen äta sin efterlängtade sockervadd.

Mys i mörkret.