darning his socks in the night when there's nobody there

Hej!

I read the news today, oh boy... Jag hade tänkt skriva igår men jag upptäckte att jag inte var så sugen på att skriva något, så det bidde inget. Vem kom på oföretagssamhet? Det var ett dumt påhitt.

Here comes the sun and I say: it's allright. Idag är det världens sol ute! Och väldigt kallt, uppemot tio minusgrader. Det är helt tokigt vad mycket kläder man måste ha på sig när man är ute nu, trots att det bara är typ tre minus! Igår hade jag dubbla koftor, strumpbyxor under jeansen, dubbla halsdukar och en mössa, men jag frös massor ändå. Jag förstår bara inte hur kylan, som inte ens är SÅ himla kall, kan krypa sig in...! Men idag vet jag att det kommer vara kallt på riktigt, så jag kommer ha på mig tre lager strumpbyxor, och så är det med det. Överdrift är nyckelordet.

Dear Prudence, won't you come out to play? Om en vecka kommer Karin och Bosse hit! Ser fram emot att ha en liten Karo som sover i vardagsrummet några nätter, och en liten Karo som äter frukost med mig och en liten Karo som springer mig hack i häl när jag visar henne runt i vår lilla stad. En vecka är kort, alldeles för lång.

I den stora förkylningens famn

Jag är så himla less! Har blivit sådär förkyld så man kan inte tänka med allt snor uppe i hjärnan, man hör inget för man har lock i öronen för att man snyter sig hela tiden, näsvingarna är trötta, ömma och röda, och kroppen är seg som kola. Maten smakar lika mycket som ingenting, så jag kan inte ens tröstäta goda saker! Eller, jag kan inte njuta av nånting man kan äta alls faktiskt, helt stört och väldigt, väldigt tråkigt.

Igår var jag trots detta med Anna i Malmö och snodde runt. Vi kollade var vi ska gå på våra ritkurser som börjar nästa vecka (hon ska gå en, och jag en annan men i samma hus), och det verkar som att vi kommer ha utsikt över självaste Turning Torso! Jag såg dock bara typ 20 meter av den, resten försvann upp i dimman tyvärr. Den ska egentligen se ut såhär:

Sen drog jag in Anna till i princip alla skoaffärer i stan, i jakt på ett par bruna madickenskor. Men det fanns bara fula och inga bruna, så jag behåller mina svarta mackickenskor istället som jag köpte i början på veckan. Vi kollade också på lite bågar, men hittade ingen perfekt. Men det är en spännande och läskig jakt...!

Nu måste jag gå och snyta mig och äta smaklös lunch. Bra hej

Vår?

Det har töat och varit ganska varmt den senaste veckan så nu är det ganska torrt ute, och ganska lite snö kvar. Som bevis på detta hade jag på mig vårskor igår när jag gick till stan! Det förvånar mig bara att det är så torrt på gatorna, det var liksom som att tön regnade bort under nån natt och så -tada!

Idag ska jag baka bullar och gå till stan för att få tillbaka mina skor. De gick sönder så fort jag kom hem med dem i måndags, verkligen ledsamt!

Men hur som helst, himlen spricker upp, solen skiner, Marty är glad!

HT -10

Den här veckan står mellan två kurser, vilket betyder att jag är helt ledig. Vad gör man med all sån tid? Jag har passat på att bli krasslig i halsen, köpa nya skor, sticka, se på Beatlesdokumentärer.. så mycket nödvändigt och onödvändigt jag kan komma på passar jag på att syssla med nu.

Hittade även några fina bilder från Lund:

Dagen innan jag åkte hem var det så himla fint i stan. Och julpyntningen var på topp vid Stortorget!

Innan jul cyklade Axel i snöyran till Systemet, och blev isig i både ögonbryn och skägg.

I oktober såg jag den här lilla krabaten smyga runt i buskarna kring husen. Söt liten igelkott! Hoppas bara inte jag skrämde den för livet.

När man ska gå på toa vid föreläsningssalarna i Palaestra är ljuset blått så man inte ska kunna knarka in grejer i armarna, om jag förstår det rätt. Man kan alltså inte heller sminka sig eller göra annat som inte har med droger att göra...

På tåget från Malmö var det såhär vackert på väg tillbaka till Lund!

Och så var det med den höstterminen...

No happy feet.

Åh. Jag har haft tre olika vinterskor och nu har de två "redigaste" gått sönder. Det här betyder att jag har bara finskorna kvar som håller på att trasas sönder med alla äckliga ojämnheter på vägarna. Snöröjningen här är nämligen under all kritik: nästan obefintlig förutom på de största gatorna. Man kan inte nå asfalten för det ligger stelnade knöggliga istäcken som blockerar alla trottoarers och mindre vägars yta. Man glider runt, spänner sig för varje steg man tar, vill gå i hjulspåren för att inte slå ihjäl sig men så kommer en bil och tuffar upp bakom en, och så får man skynda upp på en isbit vid kanten av vägen och be till högre höjder att man inte trillar när bilen åker förbi så man blir påkörd. Jag har börjat fasa för att ta mig utanför dörren, inte bara för att mina fötter smärtar av skorna, utan för att jag spänner mig i ryggen så jag får ont, och det gör ont och tar på min energi. Jag längtar efter mina trasiga braiga skor som man står stadigt med på isslaskgatorna, och jag hoppas att skomakaren kan laga dem.

Nästa hållplats: ?

Det var så härligt att hamna i Lund igen i lördags natt! På bussen hem från stan satt jag nog och fånlog lite, och stirrade på alla - faktiskt numera för mig kända - gator och hus och julgransbelysningar. Lund äger när det kommer till att julpynta stan! Antagligen var jag också sådär glad mycket tack vare att den tråkiga tågfärden snart var över. Jag har inget emot att åka tåg i sig men det är ändå en ganska lång resa, som dessutom är ganska tråkig att göra alldeles själv, vilket jag ju gjorde den här gången. Och jag var väldigt inställd på att det var dags att åka ner till Skåne igen.

Det är så konstigt, nu har jag två hem, och ibland menar jag hemma = Uppsala och ibland menar jag hemma = Lund. Kan det vara så? Kan man verkligen vara så tudelad, delad på mitten? Hur som än haver är det dags att komma och hälsa på! Vi har världens största balkong och massor med plats i vardagsrummet att sova på!

Djupa andetag

Idag har varit en sån där dag då jag har varit hungrig hela tiden. Aldrig nöjd! I princip så fort jag kom till skolan började magen leva om och ville ha mat, sen när jag matat den med tidig lunch började den jämra om tidigt mellanmål också. Och så är jag trött. Sådär trött i ögonen så man vill sitta och blunda hela tiden. Funkar sämst när man ska sitta och korrekturläsa en uppsats. Jag trodde det var för att jag har suttit inne hela dagen som jag var så trött men även efter två nypor luft på väg hem så är jag fortfarande lika trött. Skulle vilja powenapa en stund, men jag ska istället göra mig i ordning för att Axel ska komma hem. Laga lite extra god mat, vara en god flickvän. Det är en sån dag också!

Hemma bra men hemma bäst

Idag har jag haft en rehabdag. Komma tillbaka till vardagen-dag. Packa upp tunga väskorna-dag. Ta hand om lägenheten-dag. Mata kylskåpet och skafferiet-dag. Titta på Madicken på svtplay-dag. Allt i ett!

Igår kväll åkte jag hem till Lund med Veolia. Jag hade en krypande känsla av att jag skulle för säkerhets skull åka på en lördag snarare än en söndag, så jag gjorde det. De gånger jag tidigare har åkt med Veolia har det varit väldigt trivsamt, men efter gårdagens kaosresa så vet jag inte om jag vill åka med dem mer.

När vi skulle gå på tåget var det ovanligt trångt, och bara i min lilla 6-mannakupé hade flera dubbelbokningar skett. Jag skulle sitta på en fönsterplats i en djur tillåtet-kupé men jag satt inträngd i mitten mellan två andra, mittemot tre andra. Djurkupé? Knappast! Ingen personal sågs till alls och folk var förvirrade och vissa väldigt arga. På vissa vagnar stod inte ens vagnnumret, så folk fick väl gissa vilken som var vilken, antar jag. Jag hade tur, för just på min vagn stod numret, och min sittplats claimades inte av någon annan än mig själv, men som sagt, läget som rådde var att många skulle ha varandras platser, eller en plats som inte ens existerade. Efter ca en timme åkte tåget. Det hördes ingen konduktör som ursäktade förseningen, det hade ju varit najs för det var ju uppenbart att saker hade gått snett. Jag hörde att 150 personer hade fått stiga av tåget för att de inte fick plats. Förstå besvikelsen för dessa! Jag hoppas de får sina pengar tillbaka och en jävligt bra och snabb bussresa vart de nu skulle. Och alla som stod på perrongerna i Nässjö och Hässleholm och alla ställen på vägen ner och väntade på tåget och som inte visste att de inte skulle få åka med... Stackare! Och jag hoppas att det här inte kommer hända igen, att det var ett snedsteg som inte berodde på kass standard utan ... otur.

Men hur som helst var jag sjukt glad över att få äntligen komma hem, låsa upp lägenheten och finna att allt var som det skulle. Och gå och lägga sig i en stor säng. Peace!

2010

Barnsligt.

Trollskog.

Bekymmerslöst.

Solkyssta.

Hemmastadd.

Fin. Min.

Lösa drömmar

Inatt hade jag en ledsam dröm. En sån där dröm som man blir så lättad av att vakna upp ifrån. Jag har haft ganska många såna på sistone, vad fan är grejen?

Det finns ju flera teorier om vad som gör att vi drömmer. Vissa tror att det är slumpmässiga händelser som spelas upp, andra tror att drömmar har betydelse och mening. Mannen som kom på symaskinen, Elias Howe, hade ett problem som en dröm löste åt honom. På något sätt skulle tråden sitta fast i nålen som sydde i tyget, men han fick inte ihop det riktigt. Men efter att han hade en dröm där han såg spetsiga spjut med hål i sin spets (och inte hål längst upp som på en handnål) kom han på hur han skulle få symaskinen att fungera. Han sov alltså på saken och fick sin lösning!

Jag tror att vi drömmer om sånt hjärnan av någon anledning behöver processa mer, sånt som vi antingen inte har tänkt på tillräckligt mycket eller sånt som vi tänker på hela tiden. Jag kan till exempel drömma en hel dröm om en liten detalj som jag bara flyktigt lade märke till en dag, och det har hänt så många gånger att det inte längre känns som en slump.

Drömmar är coola men ack så komplexa...

http://xkcd.com/240/

Spillror, glasskärvor

Det är konstigt det där hur man kan se fram emot något så himla länge och så helt plötsligt upplever man det man har väntat på och sen är det helt plötsligt över. Och då blir man sådär... snopen. Riktigt snopen. När något är över är det som att ett fönster går sönder, och som att allt runt omkring en tystnar. Ett slagfält som står still för en mikrosekund.

Vi planerade för nyår ganska länge i förväg i år och jag såg verkligen fram emot det. Och så blev det sjukt kul och allt var bara jättebra och sen blev det 2011. Och sen då? Innan jag åker hem passar jag på att vara så glad jag bara kan. Glad och till och med tacksam, när det går.

Jag blir alltid snopen när jul och nyår tagit slut, för det man (= jag) har sett fram emot sedan oktober har då redan passerat. Och jag hann inte riktigt med. Eller jo ibland. Nu är det oundvikligt att ta ner julstakarna och jag får gilla läget att det kommer bli en sån där period av tidig vår som jag inte gillar. Det är faktiskt sant, jag blir inte strålande glad när tussilagon spricker upp, jag blir tvärtom illa till mods av just den tidiga lilla delen av våren.

Men det är inte vår än. I år kommer jag få uthärda hela långa vintern. Jag kommer inte fly till Nice, även om jag så gärna skulle vilja.

Bra hej