Valborg har makten

Jag tänker inte säga så mycket mer än att jag haft en bra 19-årsdag. Tack till er som förgyllt den! :)

När jag åkte bussen hem och den tog sig uppför Slottsbacken råkade mitt huvud vara vridet åt samma håll som slottet. Har ni sett att de planterat en miljard krokusar i massor med färger vid gräskanten? Det har de gjort i alla fall, och det ser jättevajert och vårigt ut. Men det kommer det inte göra så länge till, tänkte pessimisten (ehm, realisten) Martina Helmersson. På sista april kommer de ändå bli totalt mosade av dumma, glada och framför allt fulla, youngsters som inte har nåt bättre för sig än att hänga där. Hejdå krokusar, det var synd att ni blev nertrampade precis när gräset börjar bli fint grönt igen och ni skulle stått som praktfullast. Too bad att Valborg råkade stå i vägen för er. Och tro inte ni kommer få stå kvar nästa år heller, det kommer vara precis samma visa då som det var förra året och som det kommer bli i år. Ja fy fan, de där stackars utsatta blommorna har det inte lätt här i världen.

Snow Patrol - Chasing Cars

Jag vet. Nu gör jag det igen, men jag skiter i det.

Jag blir sjukt vemodig av flödet och stämningen i låten. Och det får mig att gå in i nåt slags stilla tillstånd.

Ni har hört den på radion, men ni vet inte vad den heter. Jag lovar.

...

If I lay here

If I just lay here

Would you lie with me

And just forget the world

Forget what we're told

Before we get too old

Show me a garden that's bursting into life

...

Den där mr Darcy...

... vill man ju bara HA! När han spelas av colin firth menar jag. Även om han är en prick i början så artar det ju sig på slutet. Åh!

Haha!

Kontakt, ja!

Nu, mina vänner, kan vi leka igen! Vera, no more "jag ska bara", och prioritera att sitta hemma och klicka, klistra och greja framför datorn, framför att ses i skolan och hänga! Jag saknar er!

Livet leker - liket lever

Gud vilken stress, jag tror jag går av! Katteboken skickas iväg imorrn till tryckeriet... fan... Jag är helt slut i huvudet, jag förstår inte hur jag ska kunna gå och lägga mig nu och faktiskt somna. Jag förstår inte hur jag ska kunna sova ens om två timmar. Och sen... vakna och jobba ytterligare en dag 12 timmar framför en dator. Jag tror vi alla 4 går av snart! Men jag dör hellre av stress och har lite kul under tiden än dör av stress och räknar minuterna! Det tackar vi för.

Less is more

Kan inte alla jävla högskolor sluta trackassera oss stackars snart-studenter... Jag vill inte ha så mycket information att jag skulle kunna fylla hela mitt rums tomyta med det, det är så himla onödigt! Nej tack, jag vill inte plugga i Linköping, nej jag vill inte bli Civilingenjör för femtielfte gången, nej tack! Låt mig vara, laissez-moi tranquille, leave me alone! Har vi inte beslutsångest så det räcker?!

Varföööör

Idag när jag skulle skriva ut en grej i en av våra crappy datalsalar, plus ändra några få rader i texten, tog det mig en halvtimme. En halvtimme. Som att man har tid! Den hängde sig och var råseg allmänt, ni vet hur en seg dator funkar och ni vet antagligen också hur irriterad man blir. Jag brukar bli rålack efter ett tag.

Katedralskolan är en s.k "språkskola". Där finns massor med språkkurser och språklinjer, alltså. Vi har inga datakurser, som på GUC eller Skrapan, där datorerna lär kräva en viss standard tänker jag mig... Och det är det enkla svaret; man måste inte satsa på datorstandarden på Katte så det satsas inte, helt enkelt. Det måste vara så! Vanligtvis har jag inga problem med att vi inte jobbar med datorer speciellt mycket på lektioner, men när systemet klappar ihop; dator efter dator craschar, och bläcket gått slut på alla skolans skrivare och det tar år och dar att byta patroner, då måste man börja fundera. Och klaga. Och stå ut.

Hm, "Gammal, anrik skola" fick precis en ny klang i mina öron... "Mossig, fattig skola" skulle i det här fallet passa bättre. Fan!

(Om du inte gratulerat mig innan dagen är slut om två veckor...)

Ooooh! Jag kom precis på att jag fyller år om exakt två veckor! Inte för att 19 är världens mest händelserika ålder, men what the heck, födelsedag som födelsedag!

Och! Nu är jag redo för att bli morsa kom jag på, jag kan koka rediga och ospruckna ägg nu! Passar bra nu, precis innan påsk och allting.

Lägg ner!

Fan vad jag vill skälla på recencenten som skrev om Mozarts requiem i dagens UNT. Han så mycket som nämner inte ens att gymnasiet var med i kören (han trodde att det var niorna helt själva och han trodde vi var 60 fast vi i själva verket var dubbelt så många)! Tack för den. Han påstår att orkestern bestod av folk från musikgymnasiet och verkar inte ha märkt att medelåldern bland alla pukor och violiner var 30. Och att tre stycken var gravida. Tack för det. Sen kan han inte stava rätt på den mest kända satsen, Lacrimosa, utan stavar med y. Han lär vara både blind och analfabet. Hårda tag, men vaffan. Jag trodde aldrig jag skulle säga det, men vart tog Bragsjö vägen? Nog för att den journalisten gör hårda bedömningar, men har han iaf rätt uppgifter på saker och ting. Man blir ju sur!!

Tillbakablick

Ao ao ao ao ao mina axlar! Aoooo aaaaajjjj..... :( Det blir väl så här illa när man står och koncentrerar sig i hundra år och inte tänker på att axlarna också koncentrerar sig. Öh, på att bli spända, då... I många dagar i sträck dessutom. Meeen jag får väl skylla mig själv, stå ut. Me me me, bla bla bla. Förlåt!

För er som undrar och inte var och lyssnade gick båda Mozartkonserterna jättebra. Det var jättekul och ... jättekul! Men asså Mozart är en liten bandit! Om ni lyssnar på Händels Messias och kommer ihåg "and with his stripes" osv. har Mozart gjort en typ exakt kopia på melodin "kyrie eleison" på ett ställe i sitt requiem. Och Händel skrev sitt först. Problem! Iaf, det verkar som att publiken gillade våra framföranden; igår fick vi stående ovationer av bara läktaren, idag fick det av alla förutom läktaren (eller om dom också stod upp, man kan inte komma ihåg allt) :P Men stående ovationer är definitivt inte allt. Det allra härligaste, "allt", är när man applåderar åt alla medverkande som bugar och har sig, och när man sen själv får göra samma sak och jublet stiger. Jag måste säga att stigande jubel äger!

Snurrigt

Gah! För mycket tider att passa, saker att göra, grejer att inte glömma! Och lilla lilla jag är ensam hemma i stora stora huset. Och så har jag inte ätit frukost. Det kanske känns bättre efter det, låt oss hoppas... Men snart måste jag iväg och passa tiderna, göra de där sakerna och se till att inte glömma det där.

Roliga dagar kan kännas som ett stort aber bara för att det betyder att man får mycket att göra. Hur kan det bli så...

Sommar 2007

Kommer ni ihåg när vi prickade brödbitar i varandras urringningar? Hur vi jagade och försökte kasta oss på varandra för att lyckas? Haha, det var tider det!

Labbpartners in crime

Jag kemilabbade med Vera idag. Frilabbade ännu en kopparlabb, snarare. Pust och stön! Det hela gick ut på titrering och färgomslag. Mm, piece of cake, jag vet. Men... det ena ledde till det andra, och jag tappade den lilla rackarns omrörarmagneten i den allmäna kopparjodidslasken (yuck) efter att jag hällt i fel mängd vätska så jag fick börja om och ja... Det hela slutade med att vi använde bland annat sammanlagt drygt 20 bägare av olika storlek, ALLA smala mätglas som fanns i skåpet (vad de nu heter) och en jäkla bunt pipetter. Haha, jag kan ju tala om att snart hade man inte så stor koll på vad som hade hört till vilken vätska en gång i tiden, och inom kemi är ju sånt där finlir viktigt... tyvärr...

Men jag hade väldigt kul i alla fall; jag misstänker att det var för att jag fick reta Vera lite, nej, ganska mycket... No hard feelings, om Tam varit där hade hon fått den skopan istället. Vad ni än tänker så är jag snäll mot mina kompisar, jag är faktiskt det! Egentligen!

Konsten att koka ägg

Man tycker inte det borde vara så svårt att få till fina, kokta ägg. Hur svårt är det att misslyckas med att släppa ner några ägg i en kastrull och låta dom koka några minuter? Fan, jag misslyckas! De blir goda iof men det blir sprickor och skalet släpper inte sådär fint som de gör när mamma kokar ägg. Men mammor brukar göra såna där enkla saker bättre än en själv. Typ sy i knappar, typ koka ägg, typ göra deg. Men koka fina ägg ska jag också kunna göra när jag blir morsa!

Spontant crap

Shit shit shit shit vad mycket efterrätt!! För mycket, för mycket, för mycket. Underbart, men aj i magen!

På måndag börjar rep inför Mozarts requiem, med betoning på börjar, för resten av veckan kommer vi sjunga hur mycket som helst. Love it. En av våra musiklärare lovprisade oss treor på extramusiken i onsdags för att vi har så fint sound tillsammans. "Den här gruppen skulle bli en fin kammarkör", fick vi höra. Sånt blir man stolt av! Vi gillar dig också, David, you Londoner! :)

Från One Blood till Ochrasy

Säga vad man vill om Mando Diao, men kvaliteten som liveband kan man knappast tvivla på. De är sjukt bra live! De är i nonchalantaste laget, för vi fick vänta i tusen miljarder år på att de skulle börja spela, men när de äntligen kom in på scen bevisade de hur jävla bra de de är på det de gör.

Kvällen var kantad av väntan, tråkigt nog, innan vi fick den stora godbiten. Och en del trängsel fick man på köpet, men vad kan man vänta sig när man köper ståbiljetter...? Vi väntade i gången innan vi släpptes in, då folk trängdes och trycktes som allra mest. Vi väntade på att förband #1 skulle börja (Adam Tensta), men då var det typ ingen trängsel alls. Sen väntade vi på att förband #2 skulle ta vid (Those Dancing Days, som var crap), och då hade jag i princip glömt bort varför vi var där. Sen väntade vi på att Mando skulle börja och då fick vi stå och vänta i en till evighet, och då började trängseln igen när folk började inse att de kanske, kanske var på väg in.

Det är speciellt att gå på konsert. Där råder djungelns lag, störst först, puttas bäst, no justice, sköt dig själv, försvara dig eller bli utan plats och så vidare. Det finns inga regler, men det finns gott om taktik för hur man ska hamna på bästa platsen, med andra ord. Jag kunde mördat minst 10 stycken i flera trånga folksamlingar jag hann stå i under kvällen som hade sina taktiker. Jag drabbades till exempel av ett otroligt sug att smacka till en dryg kille i bakhuvet med handflatan som stod framför mig, alternativt drämma till honom i ryggen riktigt jävla hårt, men man kan inte vara långsint. Även om jag inte kör lika fula knep som andra gör, även om ingen ger mig en stjärna i kanten. I don't care, jag är inte den typen. Och jag slog inte till den där killen i slutändan, såklart.

Jag upptäckte dock att det här var ett mycket gott tillfälle att vara glad över att ha lite längd! Man kunde faktiskt andas till skillnad från vissa och ha goda chanser att se bra. Ducka, are you kidding?!

Vid scenen lät jag som alla andra, vrålade med till refrängerna, klappade högt i luften... Diggade med. Helt galet att se dem framför sig, livs levande! Det gjorde upplevelsen riktigt grym, tillsammans med att jag kunde låtarna de spelade! Visst var det jobbigt när alla dansade rakt på en, men det infinner sig ändå en viss balans efter ett tag, så publiken stabiliseras, typ. När Gustav (en av sångarna och gitarristerna, som vrålar rätt ofta) pratade med publiken, fan, det var sexigt. Han stod där, med en liten touch av en ung Paul (Beatles) över sig, med gitarren, dressed in black och hade dalmålsdialekt. M-mm. Haha, och jag hörde att Björn (den andra sångaren och gitarristen) hade spelat i bara strumpor! Fatta om han halkat på scen, då hade jag fan garvat ihjäl mig!

Det är mycket jag utelämnat, men kärnan ligger i att vi fick en ösig show och att jag är nöjd. Det var värt det alla gånger, trots att jag idag varit otrevlig och trött. Mina skolkamrater tog det dock med ro, tack för det! Riktigt bra livband känns idag ovanligt, och det är värt sjukt mycket, de som finns. Mando, jag skiter i om ni satsar på att lanseras i Tyskland och Japan mer än här i Sverige, stoltheten att ni är svenskar slår det med hästlängder!

And we never cut the hope 'cause we never cut the rope!

Först vill jag påpeka att det är så jäkla konstigt att vara helt ledig på måndagar. Det känns sjukt lyxigt och allt det där, men seriöst så saknar jag skolan när jag inte är där! Jag blir glad av att öppna vår (nya och asfula) entrédörr, raspa av skorna på dörrmattan och gå bort till skåpen. Det är en rutin, så är det bara! Och på tisdagar när jag kommer dit känns det som att jag verkligen missat nåt (öh, en hel måndag) och jag tycker det är måndag. Idag var jag säker på att det var måndag. Ända tills jag insåg att det var tisdag.

Sen är det ju Mando Diaokonsert på torsdag! Passar in ... dåligt i veckoplaneringen, med ett kemiprov som jag provat skrattretande lite till, men jag skrattar åt det för att det är så skrattretande alltihop. Men Mando, i alla fall. Typiskt att jag börjar i sista sekund med att lyssna ordentligt på första och andra albumet, för de är verkligen värda att kunna bra på en konsert! Många bra låtar, alldeles för många just nu. Men cred till megasnabba, supermusikaliska och fantastiskt duktiga mig som lär mig större delen av en låt efter ynka två lyssningar med text till. Alltså typ... lär jag mig skitfort, vilket är skitbra. Eloge! (fatta ironin och överdrivet här, kom inte och säg sen att jag är stöddig eller nåt)


humdidum...See Jim light his management and watch Dan lose his tournament...

Men typiskt

Fan! Jag har missat mitt 100:e inlägg. I suck. Får väl fira det 105:e istället då...

Volvo V70 is tydligen the shit

Haha! Jag läste just i tidningen Volvo Life (jaaa vi åker i Volvo i familjen) att de har ingått samarbete med Ahlgrens bilar! Det ska i april börja säljas i modellen Volvo V70 i var och varannan affär. Har för mig att det var runt 40 miljoner små goda saker som ska ta form... Om jag ska tycka nåt vet jag inte vad om detta samarbete. Är det löjligt roligt? Löjligt korkat tråkigt? Smart till och med? Asså... ökar verkligen sannorlikheten att folk kommer köpa en Volvo som nästa bil om man ser en godispåse med V70 på närmsta ICA eller ännu värre, när man rekar läget i en bilförsäljningsaffär?! Vadå, "Investera i en Volvo; den är så bra att t.o.m Ahlgrens bilar väljer att göra det!" ? (vilket inte finns som slogan, men som koms på i förlöjligande syfte av mig) Hm. I don't know... Låter inte så jättesuper i mina öron.

Mitt Dissland

- Asså, Martina, vet du hur dissig du är? Du kan åka till Dissland och dissa dig själv, din dissare!

Så kan det gå om Sara Müller ger en en verbal snyting. Vilket kan behövas ibland. Men vi skrattade ganska gott efteråt faktiskt... Här passar Oooh I'm so SCARED in som mothugg väldigt bra, kan jag dessutom flika in, och det skrattade vi också ganska gott åt. Jag vet att jag dissar, men jag retas bara. Jag skojar, jag retas, jag är ironisk... Det är sånt man måste lära sig om man inte vill misstolka allt jag säker. Så driv tillbaka med mig när jag säger nåt elakt, ta det aldrig på allvar. När jag elakskojar är det ett gott tecken, tro det eller ej!


Et, merci pour le soir, mes amis Francaises préférables! Le quiche et le gateau au chocolat étaient magnifiques!