Jag har varit hos syrran några dar och passat en 1 ½-åring (jag ska inte tjata men) som lyssnar uppmärksamt när jag läser boka för honom, kramar mig när jag tar upp honom men gallskriker om han inte får batabata (tomat). Med andra ord; han är en darling, men har sina sidor, som alla småbarn.
Idag fick jag en chock. Den här brorsonen jag snackar om är en riktig papegoja, to say the least, man får passa sig för att säga... vad som helst, för då kan man riskera att han upprepar det forever sen. Men när han får syn på en stor apa i en bok, pekar, och hasplar ur sig "Kingkong!" blev jag så paff! Ofta, OFTA han kan säga King Kong! Ofta han förknippar det rätt! Han är ju inte ens två år gammal, jag visste fan inte vad det var för nåt när jag var 12 ens!
Ja, jag säger då det... barn... !
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar