Jag fick värsta suget efter sommar! Sommaren som är grön och doftande! När man kan äta en middag baserad på bär! Och bär! Och bär till efterrätt! När man får vakna i ett svalt rum av fågelsång utanför och se solen draperad bakom persiennerna! När det är ljust långt in på kvällen! Kvällsljuset som på bilden. Ge mig!
Jag känner alltid, varje år, när vintern håller på att dö ut, fuck våren. Många lär fråga sig varför, för den normalaste reaktionen är att man välkomnar våren med så öppna armar att man nästan bryter av dom, men för mig känns det snarare som en jobbig process än nåt annat. Jobba på, liksom, kom med nåt större och starkare... bättre! Speciellt mesvåren spjärnar jag emot inför; när man plötsligt ser att snödroppar dykt upp i rabatten helt dränkta i snö, eller att krokusens fega ljuslila blommor vågar sig fram, då är det som segast och mesigast. Men sen när alla riktiga blommor kommit igång (här snackar vi typ tulpaner och skilla) och det blivit varmare och bla bla så tänker jag inte så längre, men innan dess... Typ nu tänker jag så, för snart kommer de där tidiga vårtecknen som jag helst skulle slippa. Fuck våren, ge mig nåt annat istället!
Jag erkänner att jag känner mig lite skiljd från mängden. Det smärtar lite, men jag ska hålla det för mig själv, så ingen får reda på detta förräderi som jag begår vareviga februari och mars.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar