Jag vill sitta och dikta en stund. Jag vill sitta här bredvid det vidöppna, bleka fönstret och andas in den motvilligt varma luften som strömmar från de kala trädtopparna medan fingrarna får knappa av sig en stund.
När man bor så litet att arslet slår i väggarna, då gör man klokt i att tänka innan man förvarar. Eller förvara och tänka sen och förändra, det funkar också. Ikea och jag (och resten av... hela världen, tydligen) har något gemensamt och det är att vi gillar båda smarta lösningar. Men jag har märkt att även om man är full av idéer på vad man vill ha innan man åker till Ikea så kommer den kreativa lusten helt av sig av all TRÖTT energi som slår emot en när man passerat entrén. Wam. Folk pallar inte vara där, det syns på dom. Trött. Trots att det är en massa fyndiga namn på soffor och vaser och vaskrensare. Stina. Krokig. Pynta. Mm, jätteJÄTTEfyndigt, men efter ett tag så slutar man se det roliga med att kringelikroka sig runt avdelningarna (för man MÅSTE se ALLA kreativa produkter som varuhuset erbjuder, det är därför det inte finns några genvägar till kassan längre antar jag), för det blir helt enkelt för mycket! Visst kom jag senaste gången därifrån hem med lite bra grejer som gjorde mitt enkla hem en smula mer smart, men om jag inte ätit den där smörgåsen som jag gjort hemma innan hade jag kommit hem betydligt mer tomhänt. Så det var egentligen mackans förtjänst att jag köpte nåt, inte ikeas.
Har inte plats för fler tankar, det är dags att gå till jobbet.
1 kommentar:
då säger vi tack Gud för karamellglass! ;)
Skicka en kommentar