Ao ao ao ao ao mina axlar! Aoooo aaaaajjjj..... :( Det blir väl så här illa när man står och koncentrerar sig i hundra år och inte tänker på att axlarna också koncentrerar sig. Öh, på att bli spända, då... I många dagar i sträck dessutom. Meeen jag får väl skylla mig själv, stå ut. Me me me, bla bla bla. Förlåt!
För er som undrar och inte var och lyssnade gick båda Mozartkonserterna jättebra. Det var jättekul och ... jättekul! Men asså Mozart är en liten bandit! Om ni lyssnar på Händels Messias och kommer ihåg "and with his stripes" osv. har Mozart gjort en typ exakt kopia på melodin "kyrie eleison" på ett ställe i sitt requiem. Och Händel skrev sitt först. Problem! Iaf, det verkar som att publiken gillade våra framföranden; igår fick vi stående ovationer av bara läktaren, idag fick det av alla förutom läktaren (eller om dom också stod upp, man kan inte komma ihåg allt) :P Men stående ovationer är definitivt inte allt. Det allra härligaste, "allt", är när man applåderar åt alla medverkande som bugar och har sig, och när man sen själv får göra samma sak och jublet stiger. Jag måste säga att stigande jubel äger!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar