Jag kemilabbade med Vera idag. Frilabbade ännu en kopparlabb, snarare. Pust och stön! Det hela gick ut på titrering och färgomslag. Mm, piece of cake, jag vet. Men... det ena ledde till det andra, och jag tappade den lilla rackarns omrörarmagneten i den allmäna kopparjodidslasken (yuck) efter att jag hällt i fel mängd vätska så jag fick börja om och ja... Det hela slutade med att vi använde bland annat sammanlagt drygt 20 bägare av olika storlek, ALLA smala mätglas som fanns i skåpet (vad de nu heter) och en jäkla bunt pipetter. Haha, jag kan ju tala om att snart hade man inte så stor koll på vad som hade hört till vilken vätska en gång i tiden, och inom kemi är ju sånt där finlir viktigt... tyvärr...
Men jag hade väldigt kul i alla fall; jag misstänker att det var för att jag fick reta Vera lite, nej, ganska mycket... No hard feelings, om Tam varit där hade hon fått den skopan istället. Vad ni än tänker så är jag snäll mot mina kompisar, jag är faktiskt det! Egentligen!
2 kommentarer:
Sötis, jag minns att den labben var väldigt jobbig och dryg;) tur att jag inte var där kanske, eller? :p och ja, du är helt underbart snäll... egentligen;)
Äh, de tär ok, vad var det du retades för? Den laben var asdryg men det var lite kul att vi var så usla ändå. Vilka andra kan lyckas vara så klantiga på en lab? Egentligen. /V
Skicka en kommentar