Så långt bort men ändå så nära

Från vårt köksfönster kan jag se väldigt långt. Jag ser ända till centrum and beyond. På dagen ser jag ekorren som sitter i trädkronan mittemot fönstret, längst ut på en kvist och ser ut att snart trilla ner och slå sig. Jag vet inte vad den letar efter, men jag vet att det är kallt och kvisten är bar sånär som på ett ensamt löv. Jag ser till kvarterets betongtunga kyrktorn som sjunger alldeles för ofta.

Långt bort ser jag två gråa domkyrkotorn som sticker upp i luften. Jag ser ända bort till det tjocka komplexet som hör till Universitetssjukhuset på andra sidan stan som har julpyntat taket med en gran med symmetriska ljusgirlanger. Jag ser lyftkranarna som blinkar på kvällen som jag inte vet vart de står, men de är lika långt bort som stan om det inte är längre.

Rofyllt att stå och se på.