Se hur härligt majsol ler och hur minnen mig leenden ger

På Valborg fick jag en snutt av intågningssången God afton om ni hemma är, maj är välkommen, förlåt oss om vi väcka-a er, sommaren är ljuvlig för ungdomen på hjärnan. Så härligt det var att komma ihåg den lilla visan, för den hade jag helt glömt bort. Och jag hade glömt bort vårkonserterna musikklasserna gjorde varje maj (eller var det april?)! Hur kunde jag glömma det? Afrikansångerna med dans som vi sjöng i åttan eller nian med Karin (åsanna mkosi besolu), vårt tokiga spex i nian, de fantastiska potpurrierna som var de mest efterlängtade av alla noter på hela året, törs jag nog säga. Det var som att vänta på jultomten, och ett himla tassel och längtade efter att Gunnel och Anders skulle skriva klart det. Och Cleo som hade på sig en svart tröja medan resten av kören stod i vitt... Det är sånt man minns! Heldagsrepen var något jag såg fram emot, minus att man fick jävla ont i ryggen i slutet av dagen och att det var tråkigt att stå och vänta på när de andra stämmorna övade sin del. Men annars var det roligt. Roligt att öva in- och uttåg, roligt att sjunga upp, roligt att bestämma vilken plats man skulle stå på... allt det där var kul! Och tänk att jag gick allra, allra först på luciakonserten vid uttåget när jag gick i pluttfyran. Lucia och halva gänget i ena ledet och jag och den andra halvan i det andra ledet. Såhär i efterhand känns det som en väldig ära! Man kan säga att det är en ära att ha varit med om allt det där faktiskt.