En god början kanske...

Den senaste boken jag läste heter Vredens änglar och är skriven av tungviktarförfattaren Joyce Carol Oates. Den består av nio olika berättelser om nio olika kvinnor, och alla är fristående från varandra. Varje berättelse slutar också med att kvinnan tar livet av någon, på ett eller annat sätt, med ett eller annat motiv. Till en början gjorde det inte så mycket att det alltid var ett miserabelt sätt de korta historierna slutade med, för författaren är duktig och det hela är lättläst! Men den sista berättelsen handlade om en kvinna som blev helt slaktad, och det stod väldigt rakt upp och ner hur hennes kroppsdelar blev massakerade. Det var väldigt otäckt! I natt hade jag en mardröm, varianten där man är rädd och man får inte hjälp av någon och ingen förstår varför man håller på att mista livet. Jag vaknade av att jag ropade rakt ut på Erik. Han vaknade förstås inte eftersom han sover i ett annat rum. Inte ens Axel vaknade, men det gjorde jag, som tur var!

När en bok ger en sådana biverkningar är det tyvärr dags att slå ihop den för gott.