Jag älskar att ha mina fönster på vid gavel. Rummet blir levande! Om jag hade mer ro i kroppen skulle jag sätta mig tillrätta i fönsterkarmen och bara titta ut. Blicka ut över solen som just gått ner och låta tankarna rulla. Ah, sommarkvällsluft! Lägga sig på tomma gatan mitt i natten och sträcka ut armar och ben (ej på suicidal-vis förstås). Promenader med stjärnskådning. Kyssar på ett fält som håller harar och rådjur, bara man står tillräckligt stilla.
Men nu har familjerna runtom i lägenheterna tänt ljusen i sina vardagsrum och kök, så det är försent. Och jag ska förresten sova hade jag tänkt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar