tisdag 23 juni 2009

Donc. La vie est en route.

Jag vet, man ska ju ha tålamod. Tiden går aldrig fortare eller långsammare, hur mycket det än känns som det; den går i samma taktfasta fart timma ut och timma in. På ett sätt är det en tröstande tanke. Men nu känns det svårt. Var modig nog att lossa på hjärtat och le istället, då trampar nog visarna lite ivrigare ändå.

Inga kommentarer: