Inte slutet, bara början!

Wow, har just haft sista skrivprovet i gymnasiet. Det känns fantastiskt, men ändå som att det är nån annan det gäller. Min spontana reaktion till denna någon är typ "Vad kul för dig, det måste kännas skönt", men samtidigt räkna upp för mig själv hur många prov jag har kvar. Och så inser jag att det ÄR mig själv det gäller, det är faktiskt jag som inte har några fler prov. Nej, det här med studenten är bara så konstigt... Det är sista hit och sista dit, sista det här och sista det där, dagarna känns kortare och veckorna krymper ihop mer än vanligt och allt går mot sitt SLUT. Man kan ju undra när första nånting kommer...