Med risk att låta alldeles för deppig...

Hjälp! Tänk när man inte längre hör syrsorna. Blir man ledsen då eller märker man det inte? Blir man galen av att inte veta vad man inte hör? Och tänk när man inte hör hur humlorna surrar i träden och runtom en. Då finns det ingen förvarning innan man sätter sig på det förrädiska livet och gör illa sig. Då hör man inte längre den febrila aktiviteten i luften. Tänk när guldkanten på ens tillvaro driver iväg och långsamt tynar bort utan att man kanske ens märker det, det gör mig ont att tänka på.