söndag 22 mars 2009

It's the little things that make the whole picture


Hur ska jag beskriva London? Mångfaceterad. Otroligt härlig på sina ställen men känns också ibland som väldigt härdad. Jag och Tamara har gått fruktansvärt mycket under dagarna och kvällarna, så nu känns det som att mina ben har gått sönder inuti. Mamma har sagt åt mig att senorna har typ blivit överansträngda och att jag ska vila i en vecka. Låter som att cykeln blir min companion ett tag framöver, vilket låter som vanligt...

En sak som verkligen kändes härligt där borta var att londonbor är så himla trevliga! För det mesta var vi duktiga på att hitta och gå rätt, men ibland SÖG vi (och hade lite otur), så det hände att vi fick hoppa på folk och fråga om vi var på rätt väg. En man som jobbade i tuben började snacka om sin dotter som hade köpt honom en LP-ABBA-collection när han insåg att vi var från Sverige, bara apropå ingenting. En kille som jobbade på ett hotelliknande ställe var vår ängel när vi inte hittade till vårt eget hostel mitt i natten. Utan honom hade vi nog fortfarande gått runt Russell's Square och letat vid det här laget. Som tack för hjälpen fick han en stor Toblerone, det förtjänade han big time! Sen letade vi efter en tunnelbanestation en kväll när vi var på väg till Tower Hill för att se London Bridge, och frågade en man i kostym om var vi skulle gå. Han sa att han hade bråttom men att han skulle åt samma håll som vi, så han gick med oss hela vägen och höll låda. En riktigt trevlig londoner!