Det är så lätt att bli nostalgisk! Inte bara nostalgisk som i "jo men den där tiden var rolig, men det var då", utan att man verkligen känner hur man längtar tillbaka, delvis kanske för att... man kommer inte uppleva det igen. Det är som att man inte kan uppskatta saker till jättefullo innan det har passerat och man inte kan greppa det längre.
Av en händelse fick jag upp en handfull bilder på olika festsammanhang från trean, och det slog mig så tydligt att det är passé. Det klart jag tänkt förut, många gånger till och med, att nu startar man om på ett sätt, bort från gymnasiet och mot nåt nytt, bla bla bla. Men alla människor som försvinner åt olika håll har jag lite svårt att vänja mig vid, trots att jag borde vant mig vid det här laget. Jag längtar inte tillbaka till skolan, men det är alla människor tillsammans som jag saknar. Det är nog så det ligger till.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar