Jag trodde det aldrig om mig själv, men jag har börjat smågilla Elvis. Förut kändes han så himla torr och uttjatad (inte som Beatles, de är alltid i tiden förstås) men jag kan nu förstå varför han slog så hårt överallt. Det är lite som Tom Jones, de har båda en lite ovanlig, manlig stämma med själ i. Topp 1 och 2 är Suspicious minds och In the Ghetto. Men jag hatar fortfarande Blue Christmas, den sprider snarare klamydia än julstämning. Hemskheternas julsång, det finns inga andra ord.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar