Fjärilslarver i magen

Imorrn vid den här tiden är jag i min och Axels lägenhet! Kanske packar upp kläder eller dricker vin på balkongen eller äter middag eller kollar in pianot. Jag längtar! Väskorna är packade, allt är klart förrutom att jag lär ju städa lite på mitt rum. Kanske. Det jag just gjorde var att trycka in mitt duntäcke i en stor ryggsäck jag fått låna av Hanna (nu kan man knappt få in ett finger i den). Älska porösa täcken som blir små som minisovsäckar! Ikväll ska jag till Uplands och äntligen få se Juice spela. För första och tyvärr sista gången.

Felix och Marty klappar kissemiss.

The Legend

Jag trodde det aldrig om mig själv, men jag har börjat smågilla Elvis. Förut kändes han så himla torr och uttjatad (inte som Beatles, de är alltid i tiden förstås) men jag kan nu förstå varför han slog så hårt överallt. Det är lite som Tom Jones, de har båda en lite ovanlig, manlig stämma med själ i. Topp 1 och 2 är Suspicious minds och In the Ghetto. Men jag hatar fortfarande Blue Christmas, den sprider snarare klamydia än julstämning. Hemskheternas julsång, det finns inga andra ord.

alors on blog

Jag undrar varför jag bloggar. Borde jag inte skriva i min dagbok istället? Eller är det jag skriver här inte värt att skriva ner där? Om det inte är värt att skriva i dagboken, varför skulle det då vara värt att skriva det här? Vem läser bloggen egentligen? Är det nån som gör det? Är jag verkligen smart som nattbloggar kl två på natten? Kommer jag uppskatta det här inlägget imorrn?

A bad day in heaven is probably something like this.

Idag gjorde jag och min kusin Anna en fin utflykt tillsammans som började i en skog en bit ifrån Sunnersta och som slutade vid klippor vid vattnet. Vattnet var superprickigt av alger och stenarna som blev översköljda av sjövattnet var gröna och slajmiga och det låg en svag luft av alger i luften. Men det var så himla härligt! Vi åt picknicklunch och njöt av solen och molnen och utsikten av glitterstänk, en miniö och segelbåtar som tuffade fram långt borta. Vi hade liksom allt, the works. Sen gick vi den fina vägen tillbaka, längs en brokig kostig och skördade fält. Hur mamma och pappa en gång för många år sen hittade det här smultronstället...... jag har inte en susning.

Bilderna är från Annas kamera, som skulle kunna göra en soptipp till ett konstverk!

Jag talar ut

Jag ska ta det snyggaste fotot ever i hela vida världen en dag. Och se till så att min röst dränkt i pianot hörs ut över hela Klostergården i Lund en annan dag.

Vi går över daggstänkta berg

Nu börjar det hända saker. Inte nog med att höstluften kryper inpå en i natten när man minst anar det, Axel har åkt ner till Lund idag. Så snart är det september alltså. Om nästan prick en vecka är jag nere på perrongen med mina, antagligen blytunga väskor, och väntar på tåget ner. Höstterminen börjar faktiskt forma sig i huvudet och i kalendern, och det är mycket välkomnat! Vi har lägenhet, varandra, alla andra och en ny stad.

Svammel om skrammel

Jag önskar att vi inte behövde leta med ljus och lykta längre. Jag trött på att söka, hoppas, längta, vänta, bli besviken, ställa in mig på nytt. Men jag lär väl lära mig något av den här så kallade upplevelsen. Det är kanske till och med bra att prövningar griper tag i en så man blir omruskad och fattar vad man ger sig ut i för värld. Det ska inte vara lätt, det ska vara så man biter sig själv i rumpan.

Och så tog fåglarna sitt pick och pack...

Veckorna går fort! Den här veckan har jag i princip bara hunnit vara i Falun med Axel och i början av nästa vecka (imorgon alltså) ska jag till Smälingen med Ida, Karin och Myran. Det ser jag verkligen fram emot! Jag önskar er alla en god början på en förhoppningsvis bra vecka. Det skulle äga om jag och Axel även blev med lägenhet den här veckan! Hoppas kan man alltid.

Summerwind

The summer wind came blowin' in from across the sea

It lingered there, to touch your hair and walk with me

All summer long, we sang a song and then we strolled that golden sand

Two sweethearts, and the summer wind.

Frid

Gårkvällens roliga kalas drar inte alltför hårt i mitt hår idag, och jag får ha både min hjärna och mage ifred. Inget huää, inget dunk-dunk. I trädgården läser jag en bok som heter Underdog, som råkar kicka ass. Det är lyxigt med böcker som man inte vill släppa ifrån sig! Kisse ligger bredvid och har fläkt ut sig över hela trädgårdsbordet. Hur kan han vara så stor? Från min kuddbeklädda stol har han i princip samma storlek som en tiger. Kanske lite ljug, men i princip så stor.

Jag är hungrig men det bästa är att det gör inget, för man kan bara gå fem meter bort så ligger en buske och flashar sina krusbär! Och om man inte får nog så kan man gå på den lilla stigen bredvid växthuset, förbi timjan- och oreganohavet som döljer getingar och humlor och förbi de fina vindruvsrankorna som älskar söderläget, och komma fram till vinbärsbuskarna. Vill du ha vita? Vill du ha röda? Svarta? Här har du en famn! Eller är det för surt? Då blir det hallon. De små röda guldkornen som man aldrig får nog av, som gömmer sig i buskarna som skärrade små kattungar. Jag vill ha dem alla för de är så söta, men de syns inte till allihopa så jag för nöja mig med alldeles för få. Bananerna i kylen glöms bort och blir bruna för man är upptagen med att äta bär om dagarna. Sverigelyx, sommarlycka. Bra, bättre.

Rain over London

Kul för alla bönder som får regn och grejer nu. Det måste kännas som årets nödvändigaste nederbörd, eller? Jag kommer klaga på solen, när den kommer fram igen, ifall det blir svårt att andas för att det är så varmt. Man är ju som bekant aldrig nöjd.

Nu ska jag cykla iväg till Flogsta en sväng och käka mat! Det blir till att hänga på sig regnkläder och ta med sig vännen Cykeln på den regniga vägen dit.

Les noces de ma soeur

Axmarby.

Det fina brudparet!

Vi väntar på mamma.

Jag ska bo i Lund.

Det här med att skaffa boende är inte helt lätt. Men med lite is i magen ska det gå bra att hitta något, och jag har (fortfarande) gott mod. Frågan är: kan man bo två personer i en 26-kvadratare? Det kan man väl?

Hårresande nyheter

Hörrni, jag håller på med ett litet sommarprojekt. Det handlar om att få håret att sluta bli fett. Tänk vad skönt om håret bara skötte sig själv, så man slapp tvätta det hela tiden! Och tänk vad bra för miljön! Och tänk vad många schampoflaskor man kunde spara in på! Men det är inte helt busenkelt, för håret blir ju liksom... fett när man inte tvättat det på några dagar. Mitt rekord är en tvätt på en vecka. Sen blev det en tvätt efter fem dagar och sen en tvätt efter sex dagar. Men på den 6:e dagen kan man ju inte direkt ha utsläppt hår för då ser det ju förtaskigt ut, så jag har fått acceptera att det här med uppsatt hår är oumbärligt just nu. Det blir inte så ofta som jag har utsläppt, men det kanske är kul för när jag väl släpper ut håret kanske det har råkat bli jättelångt under tiden? Eller inte... Jag jobbar på det i alla fall, så får vi se hur länge jag orkar uthärda. Hur jobbigt kan det bli?

Drömmen om den perfekta

Ibland önskar jag verkligen att jag hade en systemkamera. Så man kunde få fler av de där pangbilderna som man ibland råkar få ändå med sin enkla digitalkamera, på grund av exakt rätt insläpp med ljus, brus och färger. Och motivet ska vara rätt förstås. Min kamera är så himla bra ibland, men ibland är det så sjukt jävla dålig! Jag tycker ändå om den mycket, för vi har blivit ganska bra kompisar: jag känner den och dess funktioner ganska bra nu (men det kanske inte är ömsesidigt...) efter tre år som vi har levt tillsammans. Men den har en del brister och blir lite trött ibland, som sig bör inpå ålderns höst.

För en vecka sen när vi var hemma hos Tamara stod jag och pillade på hennes systemkamera och insåg ganska snabbt att det måste ta lååååång tid att lära känna sin systemkamera med alla tusen miljarder olika inställningar och val... Och om man är riktigt duktig, och intresserad nog, har man kanske efter några år en kamera som får till den där perfekta bilden igen, igen och igen.

Mmja

Jag har en känsla av att man inte orkar blogga lika mycket på sommaren. Man pallar inte, eller vill inte eller bryr sig inte så mycket. Alla är ändå på semester utan laptops. Okej, kanske inte riktigt så... Hur som helst, idag lyssnade jag en liten bit på Miley Cyrus nya album. Ja, jag erkänner, det gjorde jag, och kom fram till att hon har gjort en Britney Spears. Suck. "Jag var en söt oskyldig tjej som sjöng om hästar men nu har jag tröttnat och vill visa att jag hellre vill shake some booty." Hm. Samtidigt som Christina Aguilera gick ifrån sin snygga Marilyn Monroe-stil och blev nån löjlig kopia av Lady Gaga istället. Var det verkligen så hon hade tänkt? Man undrar ju!

Ljuvliga Nice

När det är dåligt väder vandrar mina tankar tillbaka till Nice. Jag minns att jag kände mig lyckligt lottad när vi satt där på stranden i strålande varm sol i mars. Och jag visste hur det var hemma. Antagligen mörkt. Snöigt. Kallt. Men man fattar inte riktigt hur bra man har det, även när man sitter där och tror att man vet hur bra det är, med ansiktet vänt mot solen, med avdragna tights och nervika axelband. Man tycker det är najs och uppskattar det men man fattar inte riktigt ändå att man faktiskt befinner sig där, på riktigt. Men nu fattar jag att jag var där. Tro mig! Det var så fantastiska dagar, och jag upplevde så många fina dagar!

Ett 1000-bitarspussel

Visst är sommaren fantastisk men man kommer snabbt ihåg hur hopplöst det kan kännas att försöka planera saker, för alla har saker för sig och folk vet inte och man själv vet inte och så står man där och ska försöka planera efter allas viljor fast det är alltid lite preliminärt för man vet inte till hundra procent hur det blir.

Jag är inte speciellt orolig för att det inte kommer lösa sig - allt kommer lösa sig - och det har ju sin speciella charm, det här med att boka in saker med varandra fast det är svårt ibland. Det är som sagt samma visa varje år. Och det är helt okej, det är som det ska vara!

Det svåraste är att inte veta om jag kommer in på min utbildning. Om jag har TUR får jag rätt besked om en månad och det är låååång tid! Och det är som sagt om jag har tur. Om jag har otur får jag vänta tills i augusti. Tack så jävla mycket, i så fall! Då har man ju hunnit planera hur mycket som helst, känns det som. Men det får gå det med!

Regn

Ja, ursäkta! Det har varit mycket på gång sen jag kom hem och eftersom det bara finns internet på mamma och pappas dator har jag softat lite med att facebookhora och kolla in bloggar. Det är ganska skönt, faktiskt, men visst, det kliar ju i fingrarna efter några dygn...

Just nu befinner jag mig på Mössön, hos Axels mormor och morfar. Det är så fint här men vädret gör inte stället rättvisa. Igår var det snålblåst och idag spöregnar det. Men det är mysigt ändå!

Jag ser fram emot nästa vecka!
x) Jag och Axel ska träffa nin-Anna från Niceklassen på tisdag, det ser jag fram emot väldigt mycket! Söta, gulliga Anna! Vi ska se SATC 2 och det ska bli fett spännande!

y) Tamara kommer hem! Habibiiiii!

z) Jag ska träffa Karin innan hon och Tim åker till Öland. Ja tack! Jag hoppas på att sitta och gagga om Nice med henne med en balja te, eftersom vi ju båda två har levt där och känner till staden, stranden och folket.

å) Jag har framkallat foton från - få inte hjärtsnörp, Jojo! - 07-08 (fram till studenten) som jag ska klistra in och klippa med när jag kommer hem. Då får jag även chans att använda tuschpennorna vi köpte i Nice för att måla ägg på påsken. Och limmet jag köpte för att göra ett collage till skolan. Allt har en mening.

Men så har jag blivit förkyld. Nåt skit måste man väl få för att man mår bra i övrigt...

EDIT: Jag menar inte att jag har softat runt och facebookhorat utan jag menar att jag har försökt göra det mindre, softat med det. Ack, du knepiga slangspråk!

Nu är jag hemma och det är gött. Jag är glad att få komma hem till den vackra försommaren! Jag ser mig omkring vart jag än går, i princip, och känner in den söta sommarlukten och tittar på träd och mark, och tänker att det finns inget vackrare än sommar i Sverige i juni. Inte ens det azurblåa havet längs Promenade des Anglais kan slå det, även om havet är fantastiskt vackert och luktar förföriskt tång, hav och sand. Jag har saknat svensk natur, svenskar i största allmänhet, svenska dofter och förstås alla jag känner i Sverige! Igår var jag på årets sista studentskiva och det var inte dumt alls! Faktiskt hur kul som helst. Jag har saknat att dansa, det var dåligt med det i Nice!

à bientôt mes amis. Je vous embrasse forte.