Djupa andetag

Idag har varit en sån där dag då jag har varit hungrig hela tiden. Aldrig nöjd! I princip så fort jag kom till skolan började magen leva om och ville ha mat, sen när jag matat den med tidig lunch började den jämra om tidigt mellanmål också. Och så är jag trött. Sådär trött i ögonen så man vill sitta och blunda hela tiden. Funkar sämst när man ska sitta och korrekturläsa en uppsats. Jag trodde det var för att jag har suttit inne hela dagen som jag var så trött men även efter två nypor luft på väg hem så är jag fortfarande lika trött. Skulle vilja powenapa en stund, men jag ska istället göra mig i ordning för att Axel ska komma hem. Laga lite extra god mat, vara en god flickvän. Det är en sån dag också!

Hemma bra men hemma bäst

Idag har jag haft en rehabdag. Komma tillbaka till vardagen-dag. Packa upp tunga väskorna-dag. Ta hand om lägenheten-dag. Mata kylskåpet och skafferiet-dag. Titta på Madicken på svtplay-dag. Allt i ett!

Igår kväll åkte jag hem till Lund med Veolia. Jag hade en krypande känsla av att jag skulle för säkerhets skull åka på en lördag snarare än en söndag, så jag gjorde det. De gånger jag tidigare har åkt med Veolia har det varit väldigt trivsamt, men efter gårdagens kaosresa så vet jag inte om jag vill åka med dem mer.

När vi skulle gå på tåget var det ovanligt trångt, och bara i min lilla 6-mannakupé hade flera dubbelbokningar skett. Jag skulle sitta på en fönsterplats i en djur tillåtet-kupé men jag satt inträngd i mitten mellan två andra, mittemot tre andra. Djurkupé? Knappast! Ingen personal sågs till alls och folk var förvirrade och vissa väldigt arga. På vissa vagnar stod inte ens vagnnumret, så folk fick väl gissa vilken som var vilken, antar jag. Jag hade tur, för just på min vagn stod numret, och min sittplats claimades inte av någon annan än mig själv, men som sagt, läget som rådde var att många skulle ha varandras platser, eller en plats som inte ens existerade. Efter ca en timme åkte tåget. Det hördes ingen konduktör som ursäktade förseningen, det hade ju varit najs för det var ju uppenbart att saker hade gått snett. Jag hörde att 150 personer hade fått stiga av tåget för att de inte fick plats. Förstå besvikelsen för dessa! Jag hoppas de får sina pengar tillbaka och en jävligt bra och snabb bussresa vart de nu skulle. Och alla som stod på perrongerna i Nässjö och Hässleholm och alla ställen på vägen ner och väntade på tåget och som inte visste att de inte skulle få åka med... Stackare! Och jag hoppas att det här inte kommer hända igen, att det var ett snedsteg som inte berodde på kass standard utan ... otur.

Men hur som helst var jag sjukt glad över att få äntligen komma hem, låsa upp lägenheten och finna att allt var som det skulle. Och gå och lägga sig i en stor säng. Peace!

2010

Barnsligt.

Trollskog.

Bekymmerslöst.

Solkyssta.

Hemmastadd.

Fin. Min.

Lösa drömmar

Inatt hade jag en ledsam dröm. En sån där dröm som man blir så lättad av att vakna upp ifrån. Jag har haft ganska många såna på sistone, vad fan är grejen?

Det finns ju flera teorier om vad som gör att vi drömmer. Vissa tror att det är slumpmässiga händelser som spelas upp, andra tror att drömmar har betydelse och mening. Mannen som kom på symaskinen, Elias Howe, hade ett problem som en dröm löste åt honom. På något sätt skulle tråden sitta fast i nålen som sydde i tyget, men han fick inte ihop det riktigt. Men efter att han hade en dröm där han såg spetsiga spjut med hål i sin spets (och inte hål längst upp som på en handnål) kom han på hur han skulle få symaskinen att fungera. Han sov alltså på saken och fick sin lösning!

Jag tror att vi drömmer om sånt hjärnan av någon anledning behöver processa mer, sånt som vi antingen inte har tänkt på tillräckligt mycket eller sånt som vi tänker på hela tiden. Jag kan till exempel drömma en hel dröm om en liten detalj som jag bara flyktigt lade märke till en dag, och det har hänt så många gånger att det inte längre känns som en slump.

Drömmar är coola men ack så komplexa...

http://xkcd.com/240/

Spillror, glasskärvor

Det är konstigt det där hur man kan se fram emot något så himla länge och så helt plötsligt upplever man det man har väntat på och sen är det helt plötsligt över. Och då blir man sådär... snopen. Riktigt snopen. När något är över är det som att ett fönster går sönder, och som att allt runt omkring en tystnar. Ett slagfält som står still för en mikrosekund.

Vi planerade för nyår ganska länge i förväg i år och jag såg verkligen fram emot det. Och så blev det sjukt kul och allt var bara jättebra och sen blev det 2011. Och sen då? Innan jag åker hem passar jag på att vara så glad jag bara kan. Glad och till och med tacksam, när det går.

Jag blir alltid snopen när jul och nyår tagit slut, för det man (= jag) har sett fram emot sedan oktober har då redan passerat. Och jag hann inte riktigt med. Eller jo ibland. Nu är det oundvikligt att ta ner julstakarna och jag får gilla läget att det kommer bli en sån där period av tidig vår som jag inte gillar. Det är faktiskt sant, jag blir inte strålande glad när tussilagon spricker upp, jag blir tvärtom illa till mods av just den tidiga lilla delen av våren.

Men det är inte vår än. I år kommer jag få uthärda hela långa vintern. Jag kommer inte fly till Nice, även om jag så gärna skulle vilja.

Bra hej

Vad händer när man är borta från cyperspace?

Nu står det stilla på bloggfronten, men det är väl så det ska vara. Vem vill sitta och uggla på internet i juletider om man kan göra något annat? Det är hemskt att facebook blivit en sån drog och det kommer ju låta som att jag är beroende av något starkare än cyberspace men det är typ den första instinkten när datorn har tickat klart när man satt på den, att kolla vad som hänt på fb. Det börjar klia i fingrarna om man går in på datorn och inte kolla in news feeden. Det är bara så det är, sucks but it's true. Men för några dagar sen, under två hela dagar, satt jag inte vid datorn en endaste minut. Och det var så skönt! Senast jag gjorde det var nog när jag och Axel bodde i Nice och inte hade någon internetuppkoppling hemma, då i början.

I mellandagarna kickade jag igång en stickning, så jag är i princip mormor på heltid för tillfället. Annat blir det imorrn, världens fest! Då kastar mormor av sig mockasinerna och tar på sig den lilla svarta och festpumpsen istället! Gott nytt år!

Många bäckar små bildar en (frusen) å eller vad det heter

Jag är hemma. Gör saker som är roliga: träffar vänner, får vara mongo, går på fik, går i affärer osv. Det enda som är mindre bra är väl att jag är långt borta från Axel. Det är konstigt hur man kan sammanfläta sin vardag så mycket med en annan person, men så är det i alla fall.

Idag ska jag skriva julklappsrim och träffa Tove. Tove som jag inte träffat sen i augusti!