Kolla kolla

Idag har jag bestämt mig för att ha en aktiv dag. Ska inte gå och träna, men få saker gjort. Hatar dagar som igår där man bara är uttråkad och lat. Varför blir det så? Lågtryck i kroppen eller hjärnan eller nåt! Mer aktivitet!

Jag undrar en sak. Det poppar ibland upp små notiser på facebook om var folk har varit eller är, typ "Sara Parkman är i Hyde Park". Men jag fattar liksom inte riktigt meningen med det. Jag vill verkligen inte att folk ska veta vart jag är hela tiden! Det är lite läskigt att man kan visa folk så att de kan hålla stenkoll, även om det är man själv som väljer det. Jag hoppas inte att detta är på väg att bli en ny trend, för den kollen vill jag inte ha på folk och jag vill inte att folk ska ha sån koll på mig.

Kväck!

Hur det nu än är så vill jag dela med mig av det jag senast har hållit på med. Jag gjorde nyligen en sekvens om Den fula ankungen (som i och för sig blev sågad av min klass men jag själv blev ändå nöjd) och då blev ju min inspiration förstås ankor och svanar. De är ju makalöst söta!

Onsdagsblues

Fyyy vad jag är seg idag. Jag har tänkt sätta mig med blocket och rita ungefär 1000 gånger men det hjälps inte. Jag sitter fortfarande utan block i knät. Med dator. Det känns dåligt.

Just nu vore det härligt att resa bort. Till Nice kanske, där det säkert är 30 grader, badklart och solgass, eller nån fin grekisk ö. Eller nåt fint ställe överhuvudtaget där man får skämma bort sig själv med fint väder, vackra stränder, älskvärt sällskap, god mat, svalt hotellrum med tunna lakan, roliga marknader... ja, allt det där som hör till.

Suck.

Å du, låt kärleken få gro!

 Det har blivit en del snack om spirande blommor och lysande gräsmattor på sista tiden, men jag fortsätter ett tag till med det. Det är så himla vackert här med blommande syrener och solen går ner så sent, så det väller upp känslor!

För ganska exakt en månad sedan satte jag ju några frön luktärt och blomkrasse (eller frön och frön, de ser ut som okokta ärtor), och luktärten växte fint men krassen försvann i jorden någonstans och kom aldrig upp. Fram tills nu! Jag hade ställt undan krukan i ett hörn på balkongen för att jag inte orkade ta itu med den, men så kastade jag ett öga på den bara för några dagar sedan och såg att en ärt hade överlevt och börjat hitta upp från jorden! Oavsett om det är barn eller frön det handlar om så är det fint att se dem växa och gro.

There are faces I remember

 Med min nya kamera Nikon 3100 med objektiv 18-105 mm ser jag ut såhär. 

(alla bilder är med nya kameran)

 Vi har kul till och med i hissen!

 Bister uppsyn men varmt hjärta

Stillsamhet är också bra

Johan och Tobbe pratar om sånt män pratar om: kubb och regler och sånt.

Gustav har lånat mig ett objektiv, då kan resultatet bli såhär!

Och så spelade Gustav Skalor och Arpeggio.

En dag som denna

Jag var för en stund sen inne på lilla lokala Konsum för att köpa tandkräm och lite annat smått och vuxet. Under hela tiden jag gick omkring i butiken hördes ett konstant illvrål som visade sig tillhöra en liten typ femårig tjej som skrek sig röd i ansiktet av gråt och ilska. En sån arg unge alltså, jag har aldrig hört något liknande! Hon skrek och skrek och skrek och kunde inte lugna sig, så hennes pappa lyfte tillslut upp henne och bar ut henne ur affären (fortfarande skrikandes). När jag hade betalat och gått runt hörnet för att gå hem hade pappan satt henne i sin cykelstol i cykelstället och hon var fortfarande lika arg och vrålade lika ursinnigt. Ungar slutar inte att förvåna mig. Och så blir jag så himla nyfiken på vad det var hon var så arg på!

Se hur härligt majsol ler och hur minnen mig leenden ger

På Valborg fick jag en snutt av intågningssången God afton om ni hemma är, maj är välkommen, förlåt oss om vi väcka-a er, sommaren är ljuvlig för ungdomen på hjärnan. Så härligt det var att komma ihåg den lilla visan, för den hade jag helt glömt bort. Och jag hade glömt bort vårkonserterna musikklasserna gjorde varje maj (eller var det april?)! Hur kunde jag glömma det? Afrikansångerna med dans som vi sjöng i åttan eller nian med Karin (åsanna mkosi besolu), vårt tokiga spex i nian, de fantastiska potpurrierna som var de mest efterlängtade av alla noter på hela året, törs jag nog säga. Det var som att vänta på jultomten, och ett himla tassel och längtade efter att Gunnel och Anders skulle skriva klart det. Och Cleo som hade på sig en svart tröja medan resten av kören stod i vitt... Det är sånt man minns! Heldagsrepen var något jag såg fram emot, minus att man fick jävla ont i ryggen i slutet av dagen och att det var tråkigt att stå och vänta på när de andra stämmorna övade sin del. Men annars var det roligt. Roligt att öva in- och uttåg, roligt att sjunga upp, roligt att bestämma vilken plats man skulle stå på... allt det där var kul! Och tänk att jag gick allra, allra först på luciakonserten vid uttåget när jag gick i pluttfyran. Lucia och halva gänget i ena ledet och jag och den andra halvan i det andra ledet. Såhär i efterhand känns det som en väldig ära! Man kan säga att det är en ära att ha varit med om allt det där faktiskt.

Le monde vert

Jag har missat två veckor av Lunds vår och nu när jag kommer tillbaka märker jag att jag har missat massor. Jag har inga bilder men sanna mina ord! Gräset är så grönt så det i princip självlyser, magnoliaträden blommar i allas trädgårdar, trädkronorna vi ser utanför köksfönstret har slagit ut så det känns som att vi bor bland molnen och så är det varmt. När vi kom hem på eftermiddagen kvittrade fåglarna och folk gick runt i shorts och linne på stan. Och så kom vi, packåsnor med jackor och tusen påsar och väskor... 

Tyvärr väntar jag fortfarande på colbie caillats nya skiva som av någon obeskrivlig anledning inte verkar komma förrän i juli. Riktigt besviken blev jag. 

Men snart är det sommar ju!

I frågehatten hittar man många kaniner

Ibland vet man inte hur det ska bli med allt, faktiskt ganska ofta har man ingen aning om hur saker kommer att sluta. Hur kommer det färdiga projektet se ut? När ska vi ses? Hur kommer sommaren bli? Blir det kul? Är jag nöjd? Kommer jag in? Vad gör jag om jag inte kommer in? Ska jag fokusera på kontrast eller färg? Det blir en jävla hop med frågor efter ett tag och man ska inte tänka på dem alla på en gång, hörrni! Men de ploppar upp sådär lite här och där. När jag ska sova, när jag kollar på tv, när jag cyklar, när jag äter... hej, fråga vad du vill. Vore sjysst att få snabba svar men det brukar ta ett tag innan det står klart. Och så när man fått en fråga besvarad brukar nästa ta vid: Men sen då? Nästan alltid "men sen då?". Onödigt men tyvärr sant. Kanske man skulle fråga mindre, tänka lite mindre och bara se vart man hamnar? Frågan är om man vågar sånt. Ge sig ut på tunn is?

Påsk i bitar

Here comes the sun

Idag har det varit så jävla varmt! Helt fantastiskt underbart att sitta och svettas i shorts och linne och få lite färg! Har dessutom suttit hela dagen och varit störtflitig och skrivit uppsats så nu är den klar och inlämnad. Så jag hann alltså både njuta av solen och vara duktig samtidigt. På annandag påsk! Imorrn hade jag väl tänkt trängas på systemet, det ser jag fram emot! Kram och puss.

So this is Easter, and what have you done?

I käraste Uppsala står allt som vanligt. När jag cyklade hem igår natt var det så kallt om händerna så jag trodde de skulle brytas sönder men förutom det var det härligt, härligt (men farligt, farligt). Så jag har dragit på mig ännu en semi-förkylning nu. Ingenting värmer så mycket som en rinnande näsa! Usch, ska det aldrig gå över? Mamma och jag ska kolla in vit- och blåsippor idag i grannskogen i alla fall. Åh, skog alltså! I Skåne finns det ju fält i överflöd men skogsdungar får man leta efter. Märkligt...!

Annars är det ju påskafton: Gravad lax och påskgodis! 

Vår på Kattes gräsmatta och vi höll på med Katteboken (vi täckte datorn från solen så vi kunde titta på bilder på skärmen. Smarta tjejer!)

Bilar, bilar, bilar

Åh, påsk! Jag vet ju att det är långfredag imorrn men att det däremot är skärtorsdag idag hade jag helt glömt bort. INTE OKEJ! Och inte har jag köpt varken tulpaner eller fixat påskris. Men det gör inget, jag åker hem imorrn och då får jag nog klä påskriset med mamma!

Apropå påsk och godis hörde jag att svenskar äter 17 kg godis per person och år och att vi äter mest godis i hela Europa. Hjälp! Men jag kan förstå det, jag älskar ju godis och är knappast den enda! Men just nu har jag nästan overdosat godis med alla djungelvrål och bilar jag har tryckt i mig den senaste veckan som Tam hade med sig hit. Men jag kan nog pressa ner lite till när det bjuds på påskägg. Det är trots allt bara påsk en gång om året, då får man förbarma sig.

Sen är jag så himla nöjd, satte luktärtsfrön för en och en halv vecka sen och de växer som bara tusan nu! Om man tittar på skotten två gånger per dag märker man skillnaden mot förra gången man tittade till dem. Fett!

Så här ska de bli!

Vad hände?

Min ask med Kleenex tog just slut. Betyder det här alltså att jag har snutit mig minst 80 GÅNGER sedan i fredags kväll? Nog för att jag har varit väldigt förkyld men jag trodde aldrig att asken redan skulle vara slut efter knappt tre dagar! Nu måste jag ju köpa nya...

Annars vill jag meddela att när jag cyklade till skolan i eftermiddags hade jag blott en tunn skjorta, min tunna kappa, utan sjal. Ändå svettades jag som en gris! Jag mötte folk som cyklade åt andra hållet, antagligen på väg hem från jobbet, och vissa av dem hade rejäla halsdukar och ulliga kappor. En hade till och med handskar. Jag svär att jag nästan fick värmeslag och en extra svettfläck bara jag tänkte på hur varmt det måste varit för dem. Ok, jag hade uppförsbacke och de hade nerförs, men sån stor skillnad kan det omöjligt ha varit i upplevd temperatur. Och! Skillan breder nu ut sig vid universitetsbiblioteket så man knappt ser gräset ens en gång. Så det är alltså såhär långt gången vår ser ut i Skåne! Finfina nyheter!

Skilla i massor!

Hur gör man?

Vore sjysst om den såg ut såhär...

Jag tänkte vara sådär klimat- och vardagssmart och odla basilika från en jag har köpt och använt. Men det var svårt, för bladen har blivit så himla ledsna. Och jag blir ledsen själv när jag tittar på de slokande stjälkarna. Hur fan gör man för att det ska växa 10 nya blad om dagen?

Blommor och bin

Igår var det en underbar dag! En fantastiskt klar himmel och från balkongen där jag satt och ritade mina bilder hörde jag barnen leka nedanför. Vid ett tillfälle raceade en liten pojke på sin trehjuling, det var sött!

Påskliljorna glänser i solen.

Vet tyvärr inte vad den här växten heter men den luktar supergott. 

Min andra kärlek

Det låter kanske knasigt att en serie som handlar om polygami, där förhållandet är mellan en man och hans tre fruar, kan funka som handling men serien Big Love är bara så bra. Välgjort, snyggt och roligt. Och Tom Hanks är med och producerar, det blir en stjärna i kanten antar jag. Jag har längre undrat varifrån Chloë Sevigny poppade upp och blev värsta megastilikonen men jag tror att det kan delvis komma från Big Love faktiskt, där hon spelar en av fruarna.

Nu vill jag gå och se ett nytt avsnitt bara för det! Love! 

.....se promo!....

Just turn it up

Ibland glömmer jag typ bort att lyssna på musik och såna perioder är lite konstiga att vakna upp ur. En dag inser jag att "fan vad länge sen det var jag lyssnade på nåt. Och när jag gjorde det, vad var det på?". Jag gillar att använda mina cd-skivor, det känns gediget och bra, men ganska ofta får man give it up för Spotify. När jag är glad blir det lätt Uppsalabandet Napoleon (finns på Spotify på albumet The bohemians won the series), för det bandet gör så himla pepp musik! För lite skönt gung: Myran och Bosses musik. Eller förlåt, jag menar Myra Maple Leaves och R.T Lucifer. Och allt som oftast Colbie Caillat, som dessutom släpper nytt album den 3:e maj! Väntar med spänning! Fick nys om en Kentproducerad låt av Erik Hassle som säkert alla hört vid det här laget men jag är ju seg som kola tydligen så jag snappar upp sent: Are you leaving. Den sätter sig... You've been warned. Men den osar Kent!

Marty i maskroslandet

Nu hörrni ska jag skriva historia och skriva tre inlägg på en dag. Jag läste just några av mina inlägg för några år sedan och blev inspirerad av mig själv. Är det tragiskt eller roligt? Både och? Inget dera? Det är svårt att se sig själv med ett objektivt öga men jag har en känsla av att jag var lite fyndigare för några år sedan. Kanske också lite mer lillgammal? Jag vet inte. Det jag definitivt vet är att jag har blivit äldre. Inte för att det är någon överraskning direkt. Men jag är glad över att jag har hållit fast vid bloggen så länge och skriver på den fortfarande, om inte för andra så för min egen skull!

Här är i alla fall från 2009 ett tankfullt inlägg
...
Och här är ett annat, apropå tema: sommar.