Jag är så sjukt dålig på att laga bra mat när jag bara ska laga till mig själv. Det är som att någon sticker hål på matlagningslusten direkt och dessutom väldigt noggrant, för allt jag vill då är att få något klart som jag blir mätt på. Om det finns rester säger det ju sig självt att jag är den första som kastar mig på dem men måste jag tillaga något nytt blir jag jätteotålig. Har vi ingen pesto blir jag handfallen och tänker att jag får väl steka lite lök och ta fram några stackars haricot verts från frysen till min pasta. Och har vi inte pasta hemma...? Då är det kokta rånet klippt!
I ett annat scenario kan jag svänga ihop kokt potatis och fiskpinnar i bästa fall, men oftast har vi inte halvfabrikat hemma, så det är oftast inget alternativ. När Axel står vid min sida, då kan vi däremot laga vilket jäkla mästerverk som helst! Lasagne, lax, grytor, soppor, wok... you name it, men allt är plötsligt möjligt (och ofta även roligt) när jag inte är ensam och ska planera och laga något.
Idag har jag fått stränga order av Axel om att ta hand om hans marinerade kyckling och tillbehören därtill. Det går nog bara an att laga för att jag vet att jag kommer få sällskap till middagsbordet av honom. Ja, man är väl något knäpp i bollen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar