Lycklig för mindre

Man hinner knappt kolla på klockan längre innan det börjar mörkna och dagen är på väg att ge sig. Väldigt märkligt. Den senaste tiden har spenderats genom att undersöka Gustav Adolfs torg och skriva ner det i en uppsats, och i helgen har Tove varit här och hälsat på. Det är så himla roligt med besök! Det blir alltid något slags vakuum efter att besöket har åkt härifrån dock.

Nu, lagom till att uppsatsen är inlämnad och Tove åkt hem igen, har jag dragit i mig en förkylning så jag vill helst ta på mig fem par raggsockor och dra en filt upp till öronen när jag kommer hem från skolan. Kylan letar sig in under jackan oavsett hur många tröjor jag har på mig och sjalen kan inte sitta åt hårt nog när jag cyklar hem. Även om det bara tar 10 minuter från stan så är det tid nog för att fingrarna ska hinna vitna och nosen bli stel. Det är farliga tider, med andra ord! Samtidigt ska jag erkänna att det är skönt att få kura ner sig lite.

Igår fick vi hem Buffé i postlådan och där stod det förstås tusen miljarder recept på julmiddagar och glöggtips man kunde dreggla över. Jag längtar råmycket till advent och jul men hjärnan tror fortfarande att det är september. Förutom glöggen vi drack i fredags då, då kände jag julstämningen nalka så smått. Ljusgirlangerna över gågatorna i stan har varit upphängda (men inte upptända) i flera dagar redan men det verkar inte blir någon tjyvstart på julestämningen. Man ska ha något att se fram emot! Tänk att det redan är nästa vecka som första advent infaller. Och då är det dags för krimskramset att åka fram!

 Vi gjorde pepparkakshus hos Hanna någon jul i gymnasiet. Mammar sitter i skorstenen.

Stämning i Uppsala för minst två år sedan. 

Vackra, vackra ljusslingor i träden vid ån i Uppsala.