Blir jag en skånelark?

Att inte veta om jag kommer in eller inte, om det faktiskt är så att oddsen ligger mig i fatet eller om kampen om platserna har trissats upp i år kan jag omöjligt veta. Jag kan bara veta fakta, och fakta är att jag har det som krävs om inte kraven har höjts. Och det vet jag inte förrän om ungefär en vecka. Både jag och Axel sitter som på nålar. Vi diskuterar teorier och odds, och däremellan säger till varandra att det här borde gå. Det är spännande men påfrestande. Spännande eftersom jag har en rätt god chans och påfrestande för att jag inte sitter säkert och måste stålsätta mig. Alla "vad händer om det inte går som jag vill"-frågor lägger sig försynt på hög, travar sig som plockepin och gör magen hårdare än ett hårdkokt ägg. Jag vill spola fram en vecka fram i tiden, kolla på mitt besked och sedan spola tillbaka till nutid igen. Nu vill jag bara ha det skrivet på papper att jag är inne och lägga denna intagningspärs bakom mig! Snälla?