No happy feet.

Åh. Jag har haft tre olika vinterskor och nu har de två "redigaste" gått sönder. Det här betyder att jag har bara finskorna kvar som håller på att trasas sönder med alla äckliga ojämnheter på vägarna. Snöröjningen här är nämligen under all kritik: nästan obefintlig förutom på de största gatorna. Man kan inte nå asfalten för det ligger stelnade knöggliga istäcken som blockerar alla trottoarers och mindre vägars yta. Man glider runt, spänner sig för varje steg man tar, vill gå i hjulspåren för att inte slå ihjäl sig men så kommer en bil och tuffar upp bakom en, och så får man skynda upp på en isbit vid kanten av vägen och be till högre höjder att man inte trillar när bilen åker förbi så man blir påkörd. Jag har börjat fasa för att ta mig utanför dörren, inte bara för att mina fötter smärtar av skorna, utan för att jag spänner mig i ryggen så jag får ont, och det gör ont och tar på min energi. Jag längtar efter mina trasiga braiga skor som man står stadigt med på isslaskgatorna, och jag hoppas att skomakaren kan laga dem.