För det andra, tänk om man kunde göra precis vad man ville hela dagarna. Då skulle jag vila inne på mitt favoritcafé och titta ut över ån och Domkyrkan tills någon knackade mig på axeln och sparkade ut mig därifrån. Inte räkna vare sig minuter, timmar eller något annat dumt.
Men Ferdinand brydde sig inte om att matadorerna slet sig i håret och bröt av sina svärd. Han bara satt där och luktade på sin blombukett.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar