Stressen tar över ikväll. Det är för mycket som står osäkert, för många kansken, för få säkra kort på handen. Förhoppningsvis går allt åt mitt håll veckan som kommer, åt rätt håll, och förhoppningsvis försvinner den obehagligt omkringdansande känslan i kroppen snart. Väldigt snart.

Lämna det åt skogen!

Varför är höstens trendigaste färg smutsgult? Vem passar naturligt i den färgen?! Jag undrar hur klädmakarna har tänkt, måste varit nåt i stil med "Nu måste vi slå våra smarta huvuden ihop för att sälja så mycket av det här plagget som möjligt; låt oss tillverka det i normala färger som passar alla, såsom grått, vitt och svart. Och smutsgult förstås, det kan aldrig gå snett."
Eller... INTE?! Nånstans gick det ju väldigt tragiskt snett!

... och självklart ser det ju snyggt ut på henne.

Det är inte träden, det är skogen

Det är så lätt att bli nostalgisk! Inte bara nostalgisk som i "jo men den där tiden var rolig, men det var då", utan att man verkligen känner hur man längtar tillbaka, delvis kanske för att... man kommer inte uppleva det igen. Det är som att man inte kan uppskatta saker till jättefullo innan det har passerat och man inte kan greppa det längre.
Av en händelse fick jag upp en handfull bilder på olika festsammanhang från trean, och det slog mig så tydligt att det är passé. Det klart jag tänkt förut, många gånger till och med, att nu startar man om på ett sätt, bort från gymnasiet och mot nåt nytt, bla bla bla. Men alla människor som försvinner åt olika håll har jag lite svårt att vänja mig vid, trots att jag borde vant mig vid det här laget. Jag längtar inte tillbaka till skolan, men det är alla människor tillsammans som jag saknar. Det är nog så det ligger till.