Arkitektur i Köpenhamn

Våren kom över en dag. Ena dagen buskall blåst och andra dagen brände solen sönder jeansen. Vintergäcken har i princip blommat över för att ge plats åt allt annat som nu förvirrat blommar samtidigt: snödroppar, skilla, krokus och gul vårlök. När jag gick till skolan idag såg jag knoppar på syrénerna! Hög wow-faktor på den!!!

För drygt en vecka sedan var klassen i närmsta huvudstad (Köpenhamn) för att kolla in intressanta bostadsprojekt och kvarter. Oj, oj vad mycket fin arkitektur det finns att bli imponerad av i Danmark! Det ligger ju så nära Sverige, vad gör vi för fel som aldrig kan matcha danskars arkitektoniska finess? Det sätter griller i huvudet på mig. Bilderna nedan ger förhoppningsvis en glimt av vad jag menar. För har ni sett likande i Sverige? Hojta i så fall, för det har inte jag!

Vi kollade in slottet mittemot operan som bjöd på tidsenliga pompösa vakter, stor staty i mitten och flotta siktlinjer.  

De orangefärgade husen är svingamla bostadshus med helt insynsfria små bostadsgårdar. 

Inne på en bostadsgård, fina fönstermönster. 

Utanför operan. Väldigt rena fönsterglas! 

En högmodern hårdgjord innergård.

En exotisk vad-det-nu-är.

Klassisar på kullen. 

Tydligen kan man bo som i Venedig i Köpenhamnshamnen. Väldans flott! 

Hav blir gräs? 

Bloggtips!

Hej! Snubblade in på den här bloggen och blev otroligt inspirerad! Den drivs av en fotograf som lägger upp bilder från sina jobb, mycket bröllop men även en del annat. Jag som är så extremt dålig på att fotografera människor kände att det här gav mig lust att försöka mer, våga ta mer plats för att få till bra bilder. I naturen (och stan) är man bara åskådare, men med människor i bilden måste man ibland skifta till att agera aktör istället. Ja, som sagt, man måste våga ta lite plats.

Besök i Teckomatorp med klassen inför projekt 2. Det finns så många vackra hus här! 

Miriam och Hugo-bus i någon av Dalarnas djupaste skogar.

A line of shame

Ja, alltså det är lite skamligt att jag inte skrivit på länge. Fick mig att fundera vad det beror på. Att skriva här ger dels utlopp för att samla tankar och ger dels möjlighet att uttrycka sig skriftligt. Behovet av att uttrycka sig falnar kanske lite när jag gör mycket som är kreativt utöver att skriva här, t.ex när jag jobbar med vissa projekt/kurser i skolan.

Från januari och fram till nu har vi haft Formlära 2, vilket har varit ett ganska mastigt kreativt arbete. I grupper har vi jobbat med form, färg, foto och en massa annat. Jag har inte lyssnat på musik lika mycket som jag brukar göra under den här tiden inser jag nu, och jag tror att det kan bero på just att mitt kreativa sinne har varit lite mättat. Det är inte så att jag inte kan pyssla med bara en kreativ sak i taget, som att måla och lyssna på musik inte skulle gå att göra samtidigt, men det finns ibland inte ett så stort kreativt tomrum som behöver fyllas. Det låter kanske lite sorgligt, som att jag skulle "ta slut" på vilja att ta in nya intryck? Ibland är det exakt så det känns. Ibland känner jag mig helt tom och vill inte tänka på någonting som har att göra med formgivning över huvud taget. Ibland glömmer jag bara bort att man kan göra nåt annat på fritiden. Ibland väcker kreativt arbete lust att skapa ännu mer!

Här kommer två sjuka bilder!

Otroligt märkligt växande träd! (tagen från landarchs.com) 

Nästan svårt att avgöra vad som är upp och vad som är ner... 

Stor nog nu!

Tiden rinner iväg nu, men jag försöker hinna med att lyssna på julmusik, njuta av julstakar i fönstret och dricka söta julsmakande teer man bara får dricka i december så mycket jag bara orkar.

Har inköpt en julgransfot, ett gäng fina julgranskulor och en ljusslinga med rätt sken och längd. Ja, det är rätt gissat, nu är det bara själva granen kvar. Jag är lite skadad av plastgranar, har växt upp med en perfekt plastis som har exakt jämnt fördelade barr och kan stå ända in i februari om så önskas utan att barra det minsta. Den är väldigt fin, jag måste verkligen ge mamma och pappa cred för att de valde en så smakfull variant. När den är klädd är den finast i världen. Har dock en känsla av att det finns väldigt många därute som tycker att ens egna gran är bäst så det säger kanske inte så mycket.

Sneakpeak på min familjs fina fakegran

Den största skillnaden på en gran och en gran är ju förstås det uppenbara (att den är konstgjord), men delen av det hela som är mest onaturligt är själva uppackningen. Man måste ju böja ner och isär grenarna eftersom de står i en avlång förpackning i puppaform 11 månader om året, det behövs så vitt jag vet inte med äkta vara. Men denna process är högst traditionsenlig, pappa har haft samma procedur så länge jag kan minnas. Så det är trots allt en av de sakerna som gör att julen blir fulländad hemma hos min familj.

Men nu har jag blivit stor. Så stor att det är helt upp till mig vad jag vill ha! Det är, knäppt nog, i såna lägen som jag faktiskt inser att jag gick och blev vuxen nånstans mitt i alltihop.

En sak till: jag vill tipsa om min vän Annas snygga julkalender!

Ljuset i staden

Var i Malmö med Mia och kollade in ljusinstallationerna jag pratade om då. Vi hann inte se allt, men en del!

Skymning vid kanalen. Vi missade dock ballongerna som var uppsatta i himlen en bit bort. 

Lampa solar löv. 

Svävande ljus.

Nära knytpunkten vid Carolikyrkan såg det ut så här på en vanlig gata. 

 Och så var det med det! Fint med något speciellt som lyser upp innan julen invaderar staden!

Om något som ligger till last eller befriar vardagen

En del av mitt moderna jag är förlorad just nu. Jag har nämligen ingen mobil. Det betyder att jag tvingas hitta andra sätt att höra av mig på som är mindre direkta. Alternativt att låtsas som att jag år 1992 var 23 år istället för 3 år. 

Hur är det då? Blir jag galen på att inte kunna höra av mig för att jag är fem minuter sen till en träff eller får jag panik av att folk inte kan höra av sig till mig? Nej, faktiskt inte. Det är ganska händelselöst. Och lite skönt. 

Man är nog inte så medveten om hur ofta man fiskar upp mobilen och konstaterar att man antingen: 

1) har fått ett sms  

2) har missat ett samtal, eller 

3) inte har försökt nås av någon på en hel kvart 

Det är så ofta man ser efter sådär reflexmässigt, man vet knappt om att det händer, och det känns så viktigt att inte missa något eller svara snabbt. 

Jag är ganska säker på att år 1992 så klarade man sig asbra utan mobil, för att det var så det var bara. Man sköt antagligen inte upp beslut lika ofta som idag, som t.ex. "Vi bestämmer när vi ska ses lite senare", "Jag hör av mig när det börjar närma sig", osv. Förr måste man ha planerat i godare tid och så höll alla parter sig till det man sagt. Och så fanns det kanske en mer tillåtande "det löser sig"-attityd hos folk, för att man fick göra det bästa av situationen om man inte kunde höra av sig direkt till någon om något skulle gå snett. Antingen fick man låna en fast telefon i en affär eller använda en telefonkiosk. Inte så svårt egentligen. 

Det är förstås mycket mer flexibelt idag, att man kan vara spontan på ett annat sätt, att föräldrar känner sig trygga av att kunna bli nådda av dagis när de inte är på jobbet, att man kan höra av sig om något oväntat händer. Det är bra, ganska fantastiska saker till och med. Men det finns en tillfredställande fördel med att inte kunna bli nådd. Jag vet just nu att kommunikationen står still i mitt alldeles egna lilla cyberspace.  Ingen input, ingen output. 

Jag ser den här pausen som ett kort andrum, där jag kan reflektera över dessa fria dagar. Men som den moderna människan jag oförglömligen är kommer hjärtat slå glädjeslag när jag kan låsa upp min moderna touchtelefon och åter bli ett med min omvärld. Jag kommer nöjt att återigen kunna dela med mig av obetydlig info till mina vänner och kunna nås dygnet runt. Detta kommer omedvetet tynga en del av mig medan en annan del av mig kommer att upprymmas av komfort och tillfredställelse.

Allvarligt om träd

Idag har vi haft inlämning nr 2 på en vecka, känns duktigt! Har haft en bra grupp också, hade verkligen tur i det där lotteriet. Imorrn är det dock kursavslutning och redovisning vilket betyder att kursen är slut. Det känns som att vi har läst parkskötsel i en halv evighet, och det har vi ju nästan också, ända sedan kursstarten. Har lärt mig väldigt mycket, känner att jag har mer kött på benen än förut när det gäller att uppskatta vad saker och ting kostar och hur ytor sköts. Och tänk att man har testat både lövblåsare (en sån man har på ryggen alltså, de riktiga grejerna!), amerikanska sittgräsklippare och elektriska häcksaxar. Störtkul! Har också upptäckt att jag under den här tiden har renodlat mitt intresse för träd lite mer, kommer på mig själv med att alltid börja snacka om stackars utsatta träd i stadsmiljö när jag berättar för folk jag inte känner att jag pluggar landskapsarkitekt. Stackarna, de vill väl bara ha ett enkelt "jag vill rita parker"-svar när de frågar vad jag vill pyssla med när jag pluggat klart. Och så kommer jag med den långa förklaringen att träd är offer för den hårda markmiljön i centrum och att man måste ta hand om dem som tusan för att de ska överleva. Och så tillägger jag sakligt att drömmen om 400-åriga ekar som sätts idag är just det: en dröm. Kanske att folk tycker att jag tar i. Men det är nog ett nödvändigt ont att visa att det är viktigt, jag tror verkligen att om man ska ha kvar träd i stan så måste man kämpa för dem som om det vore blodigt allvar, annars ryker de så fort det börjar tryta i spargrisarna.

Läs och inspireras av Almstriden 1971: http://sv.wikipedia.org/wiki/Almstriden. (även om almen inte lönar sig att strida för eftersom den angrips till döds av almsplintborren som sprider almdödlig svamp, var själva engagemanget storstilat!)

Spontanköp och anonymitet

Har tänkt lite på det här med staden och vilka affärer som finns i centrum. Och så har jag tänkt på köpcentrum också och vilka affärer som finns i dem. I köpcentrum finns det väl bara kedjor, i stora och små format, inga småaffärer som är one of a kind som det gör i stan. I Lund t.ex. finns det en neråtgående trend i att handla i innerstan, det är många som väljer att istället åka till antingen Lunds köpcentrum i utkanten av stan eller ett köpcentrum i Malmö. Vad händer då med de små affärerna som har svårt att klara sig som det är i konkurrens mot de stora kedjorna bredvid mitt i stan? Tänk om de tvingas slå igen för att så många kunder åker ifrån stan för att handla istället? Det vore otroligt tråkigt om det blev så.

En annan sak om stora och små affärer. Jag märker på mig själv att det finns en trygghet i att handla i affärskedjor. Det är småsaker som gör det, t.ex. att men man känner igen butikens typsnitt, reklambilder, osv, oavsett vilken ort man besöker. Det kan kännas lite osäkert att gå in i en affär man inte har varit i förut, även om det är töntigt att man ska dra sig för att gå in någonstans bara för att man inte vet vad som väntar en. Men så upplever jag det. Känner jag för att vara anonym så går jag oftast inte in i den lilla hantverksbutiken på hörnet som har jättefina saker som jag egentligen vill titta in i, för jag känner på mig att jag kommer bli uppmärksammad. Då är det skönare att gå in i en större butik där det strömmar mer människor, där jag som enskild individ inte står ut utan blir en av massan. Men varför är det så? Går jag och letar efter något att köpa ställer jag in mig på att jag antagligen kommer prata med någon som jobbar i butiken. Alltså är shopping i viss mån en social aktivitet och då borde det inte spela någon roll om jag går i en liten eller stor affär: antingen kommer man prata lite mer eller lite mindre med någon. Jag ifrågasätter alltså den här trygga anonymitetskänslan som håller mig ifrån att gå in i vissa småbutiker, som kanske behöver mitt ekonomiska stöd allra mest.

Kan man då tro att det är fönstershopparna som inte är ute efter att köpa något som främst håller sig ifrån att gå in i hantverksbutiken på hörnet? De vill bara titta, inte köpa. Men spontanköp är väl en ganska stor del av handeln, så vistas man bara i stora affärer är det ju bara dessa affärer som kommer gynnas av fönster/spontanhandlarna. Dessa kunder vill inte ha några ögon på sig utan webbfönstershoppa i tanken men i en kroppslig affär, och så är det en bonus om de köper med något hem. Men hur farligt är det att säga "tack, jag tittar bara". Det funkar alltid, jag säger det ofta. Ingen blir arg, och jag får vara ifred. Men det häftiga är att jag tycker väldigt mycket om det, även om jag är på dåligt humör och helst vill vara osynlig. Jag blir lite gladare för att någon har frågat mig om jag vill ha hjälp. Jag känner mig inte dryg som tackar nej till hjälp.

Så, man kanske ska motarbeta den där trygghetskänslan och gå in i den där affären man har tittat i skyltfönstret på men inte velat gå in i. Kanske man märker att det var inte så farligt att gå runt ensam i den lilla affären utan tvärtom ganska trevligt. Och en dag köper man kanske något därifrån och då har man gjort en extra god gärning på köpet.

Inhae Renee Lee är ett geni!

Ligger på mage i vardagsrummet och tittar på my milk toof-bloggen. Blir så otroligt glad av Ickle och Lardee, vissa dialoger är helt genialiskt gestaltade och skrivna. Att det är en riktigt duktig person som ligger bakom de små liven är lika självklart som att jag är långbent. Vem skulle annars lyckas göra två helt livlösa föremål till fascinerande små varelser som jag fantiserar om lever sitt söta miniliv någonstans i världen? Jag tror liksom att de finns på riktigt.

Vill ha detta i julklapp:
http://mymilktoof.com/current/sick-lardee-i-print Sötaste bilden som finns. Ledsna Lardee (eller Ickle?) som har neråtmungipor och mår jättedåligt. Man vill ju bara vagga honom tills han blivit frisk!

Bildligt talat, mest för ett år sedan

 Parken vi jobbar med nu heter Ögårdsparken och ligger i Malmö. 

 Väldigt 60-talsfunkisaktigt!

--------------------------------------------------------------------

Så vandrade tankarna vidare till tysklandsresan förra hösten som jag inte har visat, det var ungefär vid den här tiden. Minns inte vilken barockpark vi var i här men det var väldigt fint och stort, långa siktlinjer, pelartrappor, pråliga statyer osv. 

Vi gick en kvällsvandring istället för en dagsvandring i Dresden eftersom vi var där så kort att vi inte hann annat...

Hann dock bli kär i en affär i Dresden som sålde fina julhantverk. Det var så vackra saker som lyste upp fönstret så jag kunde inte motstå att stå där och glo tills jag höll på att tappa bort resten av gänget. 

En dag bussade vi förbi kusten och lunchade vid en strand som hade något sorts torn man kunde gå upp i. 

Vi besökte en grymt fin park som inte bara bestod av träd utan en massa spegelvatten också! Är ganska säker på att den var som vackrast när vi var där, det var en hundraprocentig färgkavalkad.

 Vi var tidigt uppe på mornarna för att ta till vara på så stor del av dagen som möjligt. (Det är en nackdel med att resa under en årstid som går mot mörkare tider) En morgon då frosten låg kvar besökte vi en betesliknande park.

Minns inte var det här var någonstans men det var sjysst utsikt! Från vänster Viola, Jenny och Cissi. 

I Potsdam hittade vi en lekplats, jag och Jenny tog på oss lek- och hoppskorna direkt. 

Skorstenar byggda under Arts and Crafts-tiden har jag för mig. Stört snygga tegelmönster.

I Berlin. Cissi i en avlång, helt förvildad park från krigstiden. 

 Vi hade en "ledig" dag i Berlin, då passade vi på att ta oss till Checkpoint Charlie.

Och så halkade jag, Viola och Jenny in i parlamentshuset av en slump och fick uppleva hur flott det var där! 

Det var ett axplock från tysklandsresan! Himla fint, eller hur?

Malmö: By light

Idag hade vi lingare och larkare en föreläsning med ingen annan än Malmös stadsträdgårdsmästare, Ola Melin. Han var bra, inspirerande! En av flera bra saker han pratade om var ett evenemang som händer i Malmö var fjärde år, nämligen ljusprojektet "By light". Man bygger upp ljusinstallationer på en vald plats och så får invånarna komma dit och uppleva gatorna på ett lite annorlunda sätt.

Jag gillar mys i mörker, så varje år som städerna tänder julbelysningen i stan blir jag förstås barnsligt lycklig. En av de fina grejerna med att lysa upp en stad extra mycket när det är mörkt är just att platsen skiljer sig från hur den brukar se ut, man blir peppad av att gå ut och uppleva det. Det är precis sånt man behöver, speciellt under sen höst, vinter och tidig vår: att röra på sig lite extra och chockas ut ur sin grumliga "jag trivs bättre inomhus när mörkret har fallit"-attityd. För det kan vara riktigt rofyllt att gå runt och promenera med vinterkappan och varma halsduken med sin käraste i handen, slötitta i skyltfönster och titta på upplysta affärsskyltar.

Men, så. Nu är det alltså dags igen för "By light" i Malmö! Det håller på 2-11 november och kommer vara vid Drottningtorget och gatorna runt där (och kanalen!). Jag ska definitivt dit någon av dagarna!

 Universitetsaulan i Uppsala 2008.

Ljusslingor längs ån i Uppsala som tänds varje år. 

Finfina Lund och Stortorget, det rejäla vinteråret 2010. 

Och så fick min favoritbild från en flygplats hänga med också, på Arlanda strax innan jul.

Några goda ord

Kursen jag har gått i höst är inriktad på skötsel och vi har fördjupat oss lite i hur man sköter olika slags ytor. Dels fick vi ju jobba järnet på Karön och så har vi fått perspektiv på t.ex lekplatser, träd i staden och hur man kan använda perenner. Vi har väl mest skrapat på ytan av allting, det finns ju hur mycket som helst att sätta sig in i. Fortfarande känner jag mig grymt okunnig men samtidigt definitivt klokare, så det måste ändå hänt en massa! Blev väldigt taggad på att använda tall i stadsmiljöer, tycker det finns på TOK för lite vintergröna växter i trädgårdar och i hårdgjorda miljöer i vårt avlånga vinterland. Tallen är ju dels fantastiskt vacker och dessutom grön hela året om.

Så, just nu trivs jag väldigt bra, känner mig inspirerad och glad. Vi hade bra tid till hemtentan som vi hade inlämning av förra veckan och vi har inte haft något att plugga på under helgerna så man får vara helt, helt, helt ledig då. Känns lite för bra för att vara sant, ärligt talat. Om jag hade vetat detta när jag gick på gymnasiet (då jag väldigt ofta pluggade i någon grad på både lördagar och söndagar) skulle jag väl ha hoppat jämfota eller gråtit av avund på mitt framtida jag. I nästa kurs kommer vi hålla på med raka motsatsen till att vara ute i friska luften och jobba praktiskt och gå på inspirerande föreläsningar - vi kommer sitta i datasalen och uggla dagarna i ända. Men jag är positiv ändå, tror att det kommer vara skönt att sitta inomhus och att pyssla med datorer känns ändå lite som min grej. Får se om jag ångrar mig efter kursstarten i november...

Tallskog i Dalarna... mm... 

Deppig förhandsvisning av tåg- och flygbiljetter

Dags för ett nytt inlägg, Karön känns väldigt länge sedan. Nu kan man inte gå runt i kortärmat en vacker dag längre, det är vantar och höstjacka på. Varje dag (kanske inte vantar varje dag, men varje kväll!).

Jag tänkte vara ute i god tid och kika på när man skulle kunna åka hem över jul. Det brukar ju löna sig att ha god framförhållning har jag hört. Det är ju ett sånt där trevligt år i år där julafton och alla helgdagar infaller i veckan, så det blir många trevliga lovdagar! Det betyder att sista skoldagen är senast fredagen den 21:a eftersom julafton infaller på en måndag. Men finns det några billiga biljetter då såhär i oktober? Inte alls. Känner mig ruinerad efter att bara ha kollat på priserna envägs. Flyg och tåg kostar ungefär lika mycket, om man inte räknar med flygbuss. Då skenar flygpriset iväg och det är himla synd, för jag flyger hellre när det är vinter. Flygen lyfter ju i alla väder (förutom oigenomtränglig dimma eller storm) och har ingen tragisk "jag visste att jag skulle komma hem tre timmar efter ankomsttid"-aktig aura runt sig. Lyfter de ankommer de i tid och så är man glad och nöjd. Men tåget däremot... alla vet ju att man ska passa sig för att ta ett tåg på vintern när man har en tid att passa. Och ska tåget åka i en 4-5 timmar finns det många minuter där något snett kan inträffa. Man ska vara glad om man inte blir stående mellan två byhålestationer i en evighet, till exempel.

Nä, fy vad trist när man inser att alla ska hem samtidigt och att det tjänas så mycket pengar på fattiga studenter som ska hem till mamma och pappa och få vila upp sig med att äta julmat och umgås. Man får hoppas att tomten kommer tidigt i år så att man hinner få några extraslantar till biljetten hem, det finns bara det.

Swoosh!

Karön - den hemlighetsfulla ön i Blekinge skärgård

För en vecka sen åkte klassen på en tvådagarspraktik som låg på en jättevacker ö. Man tar färjan från Ekenäs som ligger i Blekinge (färjan är inte större än en liten träbåt med kabyss) och så hamnar man på Karön, där gigantiska Madickenvillor göms i omnejderna. Det är inte så många som känner till den här ön men den bär på timida smultronställen, naturstigar som leder till havet och andra fina platser. Ön är så liten att det finns inga bilvägar (därav behövs ingen färja som tar hela bilar med sig), den har en (1) restaurang för sommarboende och turister och en liten stugby för långväga gäster som har tänkt sig en vilosam semester i en naturlik miljö. Vårt jobb var att försköna några platser som behövde en uppdatering, t.ex gallra träd för att öppna upp havsutsikt eller förtydliga stigar i skogen. Enkla medel ledde till bra förändringar!

Vi var på besök i Ronneby brunnspark också, den var makalöst fin! Med 300 år på nacken bjöd den på prunkande blomsterarrangemang, många siktlinjer och vacker, bevarad arkitektur. Dessutom innehöll den inte bara det klassiska parkformatet med gräsmatta och blommor, man kunde också förlora sig i skogen som b.la dolde en japansk trädgård. Allt som allt en grym visit, som ni hör!

Klä och sko på sig

Har ramlat in lite på varma förberedelser inför hösten. Inte bara behöver jag en ny klädgarderob utan en ny jacka. Och helst en fin ryggsäck som man känner sig fin i och inte baktung och hängig i. Och så behöver jag antingen klacka om förra säsongens dojor eller köpa nya (helst inte köpa nya eftersom allt sånt kostar så mycket...) Pratade med Carro idag, som tipsade mig om skomärket Kavat, som har ekologiskt tillverkade skinnskor. De är hör och häpna inte direkt dyrare än "vanliga" skinnskor som inte är ekologiskt tillverkade. Hittade en modell jag tycker var ganska fin, kanske lite för mycket dr. Martens över dem, har inte riktigt bestämt mig. Men där står det hur bra de är, fick mig att bli sugen på att kolla in dem lite mer! http://www.kavat.com/art-97622-11-emily-svart/483-0 Kul att märka att det finns märken som satsar på svensk produktion, som omväxling!

Och så undrar jag ifall man har råd eller törs köpa både en Fjällrävenjacka och en Fjällrävenryggsäck eller om man blir utskrattad då för att man har två saker av samma märke på sig? Lite högstadietänk, kanske.